Jag är på fruktansvärt dåligt humör. Man blir det när man kommer på sig själv att för tredje dagen i rad ha glömt att ställa om väckarklockan och därför tvingas vakna till Pontus Jävla Enhörning.
Att den mannen får fortsätta göra radio är helt fucking otroligt. Att han får sitta där dag efter dag utan manus, utan eftertanke, utan finess och bara bräka fram sitt evinnerliga budskap (som jag tror är något i stil med "jag har gjort radio i tvåhundra år, jag behöver inget manus och ingen eftertanke och ingen finess, för jag är ROLIG, eller folk tyckte åtminstone det för tvåhundra år sedan och sedan dess har ingen orkat tänka efter") är inte bara pinsamt utan ett tecken på lättja gränsande till apati.
Pontus Jävla Enhörning om något är ett levande - nåja - bevis på att det är dags att dra igenom Sveriges fulaste hus och dess dammiga korridorer med både kvast och klorin.
Att de sedan dessutom ställde in en kamera hos honom och sände skiten på teve är ju bara... det är bara... bara.. [head explodes].
onsdag, november 09, 2005
Radio
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker att det är ett fint hus jag! Kolla in det tidigt på morgonen när himlen reflekteras i allt glas! Men att kvasten behöver vispas runt är nog sant. Eller ett trollspö...
Jag tycker att Pontus Enhörning är mycket underhållande inte minst p.g.a. hans erfarenhet av att vara i etern och därmed den impulsiva samt avslappnade humorn. Du är faktiskt den första jag har hört som kritiserar honom, och då har jag frågat ett ganska stort antal. Men visst är det även trevligt med radioprogram som diskuterar mer noggrant genomtänkta ämnen då och då. En fin symbios på Sveriges Radio skulle jag vilja påstå. ;)
Skicka en kommentar