Konsertnacken

Nu, förstår ni, ska vi tala om konsertnackar. Inte den typ av nacke som uppstår hos den långhårige efter att ha sett en mycket hårt rockande orkester, utan den typ av nacke som är fastbränd i din näthinna när du går hem. Du vet, den där killen som står precis framför under hela konserten och ibland lutar sig åt vänster, ibland lutar sig åt höger och ibland diskuterar med sin kompis, men alltid exakt i ditt sikte.
Ni har som en liten dans, du och konsertnacken. Han kliver åt vänster, du kliver åt höger. Han lutar sig mot sin kompis, du kliver åt vänster. Han slutar snacka med kompisen, du kliver åt höger. Han känner funken och vickar, du känner dig som Michael Douglas och vickar också, i kanon.
Han har antagligen en kort frisyr, en ful skjorta och jävligt stora öron. Hans nacke, däremot, är tunn nog för dig att bryta av som en tandpetare, och du funderar på att göra det, eftersom det enda som hindrar dig från att se hela scenen är hans stora, gigantiska, överdimensionerade huvud. Faktum är att du inte fattar hur den där spensliga nacken kan hålla upp det där muterade huvudet. Ett litet knäpp med fingret och så: Knak. Hans huvud hänger slappt och du får äntligen uppleva det du kom dit för att uppleva. Allt är perfekt.
Bortsett från att han bakom dig tänker samma sak, och snart är du också död.

Anyway, Badly Drawn Boy var toppen, i en timme och tio minuter ungefär. Sen spelade han "Nothing's gonna change your mind" (2) och jag fick en eargasm och höll på att börja grina och efter det var jag liksom lite sömnig.

Gillade att han dedikerade en låt till "all the pretty men". Hoppas de tog åt sig.

BDB-biljett

Badly Drawn Boy-tic finnes.
Skulle gått med Marx. Dock är Marx en sjukling=1 biljett över.
Om man känner mig kan man få göra mig sällskap. Om man inte känner mig, alternativt tycker att jag är dum i huvudet, kan biljetten med fördel överlämnas utanför Nalen. 250 kostade den, vill ni schackra om priset, kontakta Marx.
Ring, mejla, säg nåt i comments, telegrafera, skicka röksignaler.
Todelo

Ps, vid närmare eftertanke kan jag inte tyda röksignaler.

Edit: Det är alltså i kväll kl 21.

Caruso, Caruso, Caruso

Någon kanske minns mitt lilla anfall av Caruso-hat back in 2005? Det här summerar ganska väl vad jag menade.
Jag skrattar så jag kissar på mig. (Nästan.)

Basilikan och döden

Så, nu skulle jag göra lite mat och ville ha i färsk basilika. Det gick dock inte då basilikan var död.
Som vanligt.
Jag vill veta hur länge en basilikaplanta kan förväntas överleva. Köper en, och nästa dag är hälften av bladen vissna. Ger den lite vatten, dagen därpå är resten vissna. En gång, jag säger en, lyckades jag få en att hålla sig. Jag upptäckte att den överlevt i flera dagar, blev imponerad till den milda grad att jag undvek att använda den. Det gick veckor! Fortfarande stod den där, grön och frodig. Oh, den stoltheten.
Tyvärr är det till slut ganska meningslöst att ha en massa god basilika som man inte vågar äta för att, tja, man vill ha god basilika att äta. Så jag åt upp den. Och sen var det kört igen.
Men alltså. Är det verkligen meningen att man ska trycka i sig en hel butiksplanta på en dag? Eller är det något fel på mina livsuppehållande åtgärder (i fönster, en skvätt ljummet vatten då och då)?
Blir fan sur.
Nu ska jag laga basilikafri mat, hej då.

Sven-Otto och arbetaren

Tävling - ”Sveriges bästa arbetare”. Vinn en lunch med arbetsmarknadsministern.

Fatta vilket kodak moment när Sven-Otto sitter där på sin lunch med en flitig städtant från Rissne, delar ut ett diplom med orden "Duktig arbetare" i guldtext och klappar henne tafatt på huvudet. Och vilka mängder av God Press det kommer att generera!
Eller? För ärligt talat, visst verkar det lite obekvämt? Vad ska de egentligen tala om? Vare sig aktier eller Ajax känns som klockrena samtalsämnen. Det kan lätt bli lite ansträngt, vilket känns ofräscht och är sådant som osakliga kampanjjournalister skulle kunna ironisera över.
Till all lycka har ju dock det moderata partiet omdefinierat det här med arbetare. Därför vore det kanske lämpligast att nominera den egna partisekreteraren. Han är visserligen även jurymedlem, men lite nepotism har aldrig hindrat folk från att arbeta hårt. Och hårt, det arbetar han. Sitter i jurys och allt. Lär reportrar att stava till hans efternamn.
Tänk vilken avslappnad lunch det skulle bli, i härligt positiv anda.

Dessutom:
"Eller en facklig företrädare som tar sitt uppdrag på allvar och faktiskt gör det fackliga förtroendevalda ska göra – representera sina kollegor?"
Jag imponeras av hur snyggt och knappt synbart moderaterna lyckas insinuera att fackliga företrädare vanligtvis inte gör det de faktiskt ska göra. Man blir bländad av intelligensen i genomförandet, det blir man. Jag måste hämta mina Ray Ban.

Bokstäver och siffror

Trehundra tecken är fan inte många bokstäver. Men det är vad jag har på mig för att skriva min första recension och betygsätta min första skiva. Någonstans önskar jag att det album som tog min oskuld hade burit med sig lite mer känslor än det jag lyssnar på nu, tredje varvet. Känns lite som att inte
[och det där, vänner, är trehundra tecken]
rvjua Rickard Sjöberg. Hyfsat trevligt, liksom, men helt passionslöst och inte ett dugg spännande. Inte heller vet jag om jag ska vara irriterad på det begränsade utrymmet, eller tacksam för att slippa snacka så mycket om en skiva jag inte ids känna något inför.

Och: då har jag inte ens gått in på det här med betygsättning. Enligt gängse normer är
0=dö
1=kass
2=godkänd
3=bra
4=mkt bra
5=marry me
vilket är normer jag aldrig förstått. "Bra" för mig är ju liksom BRA, fast det som är BRA för mig är antagligen "Mycket bra" enligt skalan. Så "Bra" borde egentligen heta "Det funkar väl", men då är vi nere på "Godkänd", antar jag. Kan inte komma på när "Bra" ska komma till användning, känns som är likställigt med att inte tycka någonting. Eller - känna någonting? Vilket betyder att den här skivan borde få "Bra"? Vilket i sin tur betyder att den hamnar på övre skalan om man räknar med "Dö", och det ska man väl göra. Det vet jag inte om den förtjänar.

Men fuck vad jag ska krångla till saker, no? Vänligen diskutera hur ni tänker i kommentarerna.

(Ps, ja, jag inser att jag tar detta på alldeles för stort allvar nu, men kom igen, det är min FÖRSTA. Ge mig ett par skivor till och jag lallar på en siffra med vänsterhanden medan jag pratar i telefon med min revisor.)

Morgonstund

Min väckarklocka står ganska ofta på 07:42. Det är när jag behöver stiga upp 07:30. Detta beror på att den går tolv minuter före. Den går tolv minuter före för att tolv känns som en bra summa minuter att ha tillgodo som trött tidsoptimist.
Visserligen kan man tycka att klockan då borde stå på 07:30, det vill säga, egentligen 07:18, för att jag ska ha vunnit de här extra minuterna, men så fungerar det inte här i Aspudden City. Till saken hör att jag vill vakna till någon typ av nyheter, eftersom jag tror att jag ska bli pigg av att få höra allt som hänt under natten. Ett problem med detta är att eftersom sju är för tidigt, och åtta för sent, så blir det bara Stockholmsnyheterna, och alla vet ju att det inte händer något intressant i Stockholm på nätterna. Ett annat problem med detta är att jag ändå inte hör Stockholmsnyheterna eftersom jag är så snabb på snoozeknappen att jag slår till den innan radion gått igång. Forskare borde knäböja, ty jag har knäckt mysteriet med tidsresor, emellertid i sömnen.
Sen trycker jag på snoozeknappen var nionde minut tills jag gjort slut på snoozemöjligheterna - det finns tydligen en gräns - för att så småningom vakna i panik runt halv tio och kravla mig till jobbet. (Ja, jag är på väg till jobbet nu.)
Tur att man är frilans, för det här med att vakna är svårt.

The Smell

I dag har jag jobbat i tretton timmar. Kom hem vid halv ett och åt en banan. Läste några mejl och ett par bloggar. Och nu sitter jag här i köket, ska stiga upp igen om sex timmar, men kan inte sluta undra var den ÄCKLIGA LUKTEN kommer ifrån. Samtidigt förundras jag över hur inomhusluften rör sig, och varför det bara ibland plötsligt kommer en pust av något blött, fränt och lite fruktigt. Tar ett varv i köket med näsan på helspänn, men nej. Inte i avloppet, inte från papperskorgen, inte från fruktskålen. Det närmaste jag kommit en lösning är att det kan vara något bakom spisen, men inte ens där är lukten på något sätt tydlig. Funderar på om jag på något sätt kan anklaga mina grannar för detta, men vet inte hur.
Man blir ju galen.

Fashionmuslimetterna

Det här är en grym resedagbok. Jag menar allvar. Jag visste inte ens att jag ville veta något om att turista i Iran innan jag läste den. Två tonåriga snärtor tog med mig rakt in i Teherans gränder med pingviner och fårskallar, ayatollahporträtt och graffiti, slöjor och svindyra glasögon - på ett sätt som bara tonåriga snärtor kan. Fantastiskt.
(De har kommit hem nu, så börja från början i oktober.)

Tema: Sandanimationer

I dag har jag blivit fixerad igen. Jag blir det ibland, och ägnar ohälsosamt många timmar åt att googla efter specifika saker (minns till exempel det svartvita temat).
Denna gång: Sandanimationer.
Det hela började med den här för ganska länge sedan, men i dag fick jag anledning att tänka på den igen och sen gick det bara utför. Jag har läst allt om konstnären Ferenc Cakó, tittat på klipp från hans filmer (och funderat på hur jag ska bära mig åt för att få se en hel), jag sökte information om andra animerare (filmerna fungerar inte för mig och jag kan inte franska! Skandal!) och hittade den här sidan och den här kärlekshistorien mellan en uggla och en gås. Här fick jag fler namn att söka vidare på, men nu är klockan sju och jag har inte ätit något ännu så det får vänta. Även en fixering behöver bränsle.

Det är fredagkväll...

...och jag sitter och maskar i köket. Har duschat, klätt på mig osv men eftersom jag har ett fel i hjärnan så är jag ännu inte på väg utan, som sagt, maskar i köket. Det innebär att jag läser bloggar, tar en whisky, röker en cigarett till samt försöker artikulera ett sms. I sådana här lägen kan jag inte ens skylla på att jag är tidsoptimist, vilket jag skyller på annars, utan, som sagt, att jag har ett fel i hjärnan.
Vänner jag har kvar - inte så många, jag tar inte väl hand om dem, tough love är min grej - är vana. Har de fest kommer jag sist. Men som tröstpris så går jag sist också. Ungefär när de somnat i soffan. Jag är en utmärkt person.

Hej då!

Ta helg

Kom till jobbet strax efter tio i tron att jag skulle kunna gå härifrån vid tre, och åt alltså ingen lunch. Nu är klockan tjugo i sju och jag är fortfarande kvar. Ganska hungrig, men:
Woho! Äntligen klar med en av tre saker. Resten får vänta till måndag. Tänker låtsas som att det regnar resten av helgen. Antagligen kommer det att regna på riktigt så att jag inte har något för det, men ändå.
Hemåt, kamrater, med raska steg!

Bad or no bad

Jag vill bada, men jag vill egentligen frysa lite först, och det gör jag inte längre, vilket betyder att jag måste gå omkring naken medan jag tappar upp badet, och då måste jag släcka alla lampor, så inte grannen kan se, eftersom jag är lite blyg va, och så måste jag hitta en lämplig skiva, men den jag vill höra är borta, så jag måste leta efter den först, och då blir det midnatt innan jag kommer i badet, och då är jag trött, och så somnar jag kanske, och drunknar.

Blubb.

Ur led är tiden

Nu, precis nu, drabbades jag av hösten.
Klockan är inte ens kvart över tre och det är mörkt ute. Mörkt, I tells ya. Visserligen delvis på grund av regntunga skyar, men ändå. Det känns som läggdags.
Jag kan stå ut med att det blir mörkt kanske klockan sex vid den här tiden på året.
MEN INTE KLOCKAN TRE.

Detta har akut fått mig att hata vintertid. Faktum är att jag nu funderar på att starta ett enfrågeparti som tar tag i problemet.
För vad är egentligen poängen med att ändra klockan så att det blir mörkt ÄNNU tidigare? Sinnessjukt, om du frågar mig. Vem fan bryr sig om det är ljusare nio på morgonen - på helgerna ligger majoriteten av befolkningen och sover, och i veckorna sitter de redan i sina lysrörsupplysta kontorslandskap.

Sommartidspartiet WANTS YOU.
Har jag din röst?

Att åskådliggöra ett skeende

Det är mycket möjligt att Patrik Lindvall i går hade Sveriges roligaste jobb.

En kväll på Debaser

Junior Boys:
- Do ya?
Jag:
- Don't mind if I do.

"In the morning" är en mkt porrig låt. I övrigt vet jag inte riktigt. Jag saknade något. Kanske att ligga på golvet med en spliff.

Det lilla mjölkdilemmat

Jo, det är så här att jag har ett mjölkdilemma. Det är som följer:
1. Jag älskar mjölk
2. Jag får ont i magen av mjölk
3. Utom när jag är bakis
Ska jag tolka detta som att jag inte är bakis tillräckligt ofta?

Har ett liknande dilemma med röda bär, som jordgubbar, och grönsaker, som tomater, men av dem får jag svid i munnen. Tomatproblemet har jag löst till hälften, tydligen funkar det bättre med plommontomater (svindyra så klart), men helst inte på knäckebröd. Jordgubbsproblemet har jag inte löst alls utan gloffar glatt i mig och låtsas som det regnar.
Vill man ha det fint får man tydligen lida pin.