måndag, juni 29, 2009

About a boy

Jag och min goda vän V vandrar stillsamt Hornsgatan fram åtta på söndagkvällen. Ett barn kommer springande. Han är kanske tre år eller så, jag är inte så bra på barn men ungefär. Vi ser oss om. Ingen tycks äga barnet. Ingen springer efter, ingen är i närheten. Vi, som de goda medborgare vi är, stannar. Följande konversation utspelas:

- Hej. Var är dina föräldrar?
- De är döda.
- Hm. Va?
- Jag är ensam.

Vi överväger att ta med barnet och bjuda på rosé, men så plötsligt dyker två personer upp som verkar känna till honom. Jag och V traskar vidare och har väldigt svårt att sluta skratta, i ren skräck. Tanken slår oss att gå tillbaks och berätta för föräldrarna att deras unge är Damien. Vi gör det inte. Men vi kommer aldrig att glömma när vi träffade Damien.

fredag, juni 26, 2009

Kungen av pop är död

Kvart över tolv ringde de från redaktionen: Har du en personlig relation till Michael Jackson? Kan du skriva en krönika?
Nja, sa jag. Kan jag kanske men...
Vi ringer tillbaks snart, sa de då. Och jag började skriva. Fort gick det. Särskilt bra blev det inte. Så det var inte med någon större sorg jag fick veta att de hittat en annan att skriva i tidningen. Annars är det här vad som skulle ha stått:

Mitt i natten svensk tid rasslade det till på alla sociala medier: Michael Jackson är död. Michael Jackson är död? Ja, Michael Jackson är död. The King of Pop is no more. Hur konstigt är inte det – han har ju alltid funnits där. Från gullig barnstjärna via briljant entertainer och låtsnickare till vad man vänligt beskrivet kan kalla en kuf.
Michael Jackson var inte okontroversiell, och ryktesspridningen var enorm. Han ändrade färg på huden, han led av vitiligo, han sov i syretält, hans bästa vän var apan Bubbles, han umgicks helst med barn, han umgicks helst med barn på ett förbjudet sätt, han bjöd på Jesusjuice, han höll på att tappa sin näsa, hans barn är egentligen inte hans, han höll på att gå i konkurs, han skulle tvingas sälja Neverland, han lyckades rädda Neverland, och så vidare i all oändlighet. Få vet vad som är sant och inte. Det man vet med säkerhet är att han lämnar efter sig en musikskatt som inte är av denna världen. Hans karriär sträckte sig från 1963, när han som femåring blev frontfigur i Jackson Five, till… ja, när tog den slut egentligen? Tog den slut? Kan en sådan som Michael Jackson ta slut, ens när han dör? Mannen som gav oss Thriller – fortfarande 27 år senare världens mest sålda skiva. Osannolika 109 miljoner exemplar finns i skivhyllor över hela världen.

Också här, hemma hos mig.
Nu ska jag lyssna på den igen.
Vila i frid, kungen av pop.

onsdag, juni 10, 2009

Sommarjobb

Jag skriver på Twitter att jag behöver ett sommarjobb i juli. Reseföretaget MrJet får på något vis syn på detta, troligen genom att göra en sökning på "sommarjobb" bland alla... i hela Sverige? Vad vet jag, för vi har ingen som helst övrigt kontakt, jag och reseföretaget.



Jag svarar vänligt att det låter som ett hyvens jobb, för det gör det verkligen, men att det finns moment i deras ansökningsförfarande jag finner så att säga obekvämt. Som att sitta på kammaren och filma mig själv medan jag försöker framstå som en sval men spännande världsmedborgare som ääälskar extremsport och gärna vill testa på att äta kattsvans.

Men jag rekommenderar den som inte har samma betänkligheter att söka, då de uppenbarligen
1. är besvikna över utebliven medieuppmärksamhet (hey MrJet, det blir så när man är trea på bollen, men nu fick ni lite word of mouth i alla fall) och därmed
2. inte har fått in tillräckligt med ansökningar. Jag menar, de raggar resenärer på Twitter.

Kära MrJet, återkom gärna när ni inser att det är mycket roligare att läsa om hur en livstrött tjockis klamrar sig fast i flygstolen än att se solbrända 20-somethings dyka bland delfiner.

onsdag, juni 03, 2009

Ungjävlar 4-evah

Fick ett pressutskick från min gamla lågstadieskola där barnen av i dag tydligen uppmuntras att inte bara drömma, utan också att visualisera sina drömmar på ett ganska konkret sätt med hemgjorda tidningsomslag. När jag gick där var det i baracker och vi hade sex olika klassföreståndare samt ett okänt antal kortvikarier på tre år och tja, att visualisera ens en framtid stod inte precis först på schemat.

Allt var helt enkelt inte bättre förr. Skåda framtidens hjältar, klicka för större:


Gelehallonet väger 7,8 kilo!


Alex fick 152 medaljer för sina serier!!


Historisk på 4 sätt!

Alltså, det är så sjukt roligt och fint, jag blir alldeles varm. Eller ja, inte alldeles. För ingen av de sex tjejer som var med bland de 17 omslag som bifogades siktade lika högt med samma humor. Men jag tänker att det är en tidsfråga.