Finland

I morgon åker jag till Finland på 50-årskalas. Jag har inte varit i Finland på minst tio år, utom för en begravning.
I Finland, på vårat ställe bland vidsträckta åkrar och täta skogar, var det mycket vackert. Minnet av det är en tröst och en saknad.
Jag undrar om det ser ut som förr.
Jag undrar också om min kusin S kommer. Vi var närmast i ålder.
Hon och jag brukade sitta och lyssna på Duran Duran och Stray Cats i ett tält utanför hennes föräldrars stuga. Det är mycket länge sedan. Vi var små. Sen blev vi större och tjuvrökte tillsammans och sen blev hon schizofren. Jag har inte träffat henne på arton år.

Det ska bli spännande att åka dit. Men jag hoppas att mina släktingar lärt sig engelska, för jag har glömt all finska jag kunde som liten.

Lex Maria

Skrev en artikel om en patient som oväntat avlidit på ett sjukhus. I Lex Maria-dokumentet fanns följande lilla riskanalys:


(klicka för större)

Tja, patienten är ju död.

I surrender

Så här såg jag ut i dag när jag var ute i snöstormen.
Det var kallt som fan och mina ben var fryst kyckling när jag kom hem.
Men jag fick kasta snöboll, och lunch på Vegetariska Matcafét (gå dit och ät).

Annars:
"Step to a higher level. Skip the preliminaries. Willingly surrender to the random."
Det var dagens horoskop på icq:n. Horoskop är trams, men jag tittade ändå. Och fattar så klart ingenting. Men jag gillar verkligen sista meningen.
Willingly surrender to the random.

I will not be downloading porn with Davo

Nu har jag tittat lite på porrfilm.
Jag är nog förvånansvärt oskuldsfull när det gäller sådana. Har faktiskt inte sett så många, bortsett från ett par sköna svenska sjuttitalsvåfflor och någon Buttman (if you don't know, don't ask) för länge sedan. Tänkte ta igen det nu då, när jag plötsligt upptäckte att jag i mitt nya tevepaket begåvats med TV1000:s klassiska nattgodis.
Men för höge jävla farao vad sjukt tråkigt det är med porrfilm. Jag trodde vid gud att avsugningsscenerna aldrig skulle ta slut. Vad är det med porrkonsumenten av i dag som vill ha timme ut och timme in av närbilder på en jättepenis för att gå loss. För att inte tala om alla krystade moneyshots, där snubbarna när det var dags drog ut den och formligen kastade sig över den stackars kvinnans anlete för att kunna smeta ner henne med sitt vita guld. Värst var han som t o m hade en kondom han knappt höll på att få av sig i ivern. Jeez.

Nej hörrni, det får nog bli romantisk komedi med Sandra Bullock och Hugh Grant i stället. Jag förväntar mig max en kysk kyss i motljus.

Vad har jag gjort?

Brukade alltid vara kall och avvisande när de ringde och ville sälja på mig saker.
Men efter anmälningen till nix har jag uppenbarligen förlorat värdefull träning, för när de ringde från min tele- och internetoperatör tackade jag yrt ja till deras erbjudande (han pratade ju så fort).
Och nu har jag fyrtio tevekanaler.
40.
Inklusive RealityTV, Playboy Channel och TV400.

Why, WHY?
Vad ska jag göra med all denna televiserade information?

I väntan på tomten

Men hallåah, det är ju första advent i dag!
Varför har ingen sagt något?
Varför har jag inga ljusstakar och -stjärnor?
Och tomtar och chokladjulkalendrar?
Inga gröna girlanger med röda små klockor?
Kanske en liten gran?
Varför har jag inte blivit bjuden på dricka-mängder-med-glögg-och-baka-pepparkukar-fest?
Jag ska genast börja på min önskelista.

Duracellgessle

Alltså Per Gessle.
Just när man tror att den gamla Tylösandstrandraggaren äntligen tagit paus så dyker han upp igen som gubben i lådan. Ordet överexponering är för honom helt okänt, han är som en duracellkanin som bara fortsätter och fortsätter. Och här sitter vi med sveda i öronen och kramp i själen.
Dessutom har gubben sabbat det potentiella IQ-test som hans karriär hittills utgjort. Dvs, vad kommer härnäst i ordningen Gyllene Tider, Roxette, solo, Gyllene Tider. Rätt svar borde ha varit Roxette, där det åtminstone är någon som kan sjunga som sjunger. Men nej. Han beslutar sig för ännu ett soloprojekt och krossar all logik på vägen.
Gud vad less jag är på Per Gessle. Gå och döööö.

...

Jag är full, åh, jag är full. Lamporna blinkar och de spelar någon gammal hit, jag har tappat bort alla och vinglar omkring på ett stissigt dansgolv och letar, letar, letar efter något eller någon, funderar på att bjuda upp random guy, struntar i det, stapplar vidare, var är alla, var är jag, varför är jag här, varför går jag inte hem, vad är det jag letar efter och tror mig kunna hitta just här och just nu, alla tittar på mig, ingen tittar på mig, jag är osynlig, hallå titta på mig, vill ha mig, kom och ta mig, jag är billig, gratis, utan kostnad, low maintenance. Jag delar ut mig själv till en främling när som helst, no strings attached, no investment necessary, jag behöver inte ens tycka om dig, det är bättre om jag inte tycker om dig, för tycker jag om dig blir allting svårt och svårt makes you think och tänka är det sista jag vill, nu. Natten övergår i dag och småbarnsföräldrarna och pensionärerna tittar, nu passar det att titta, vad fan glor ni på, jag hatar er. Jag hatar er och står inte ut med mig själv.

Dagens insikt

Jag är helt dum i huvudet.

Att jag aldrig lär mig.

Swedish Mating and Dating

Bwahahaha

/Single 4 life

Poprygg

Nu har jag skaffat poprygg. Jag har aldrig fattat grejen med detta fenomen, men så handlar jag aldrig kläder heller. I dag blev det dock aktuellt med nya jeans och tro mig, när jag stod i provrummet med ett par byxor som satt SKÖNT och den trevlige homosexuellen expediten sa att de var för stora men däremot påstod att de som var TRÅNGA satt perfekt, ja då var inte jag den som vågade säga emot. Jag har en ohälsosam (not to mention fördomsfull) respekt för bögsmak.
Hence, poprygg.
Antar att det får bli något slags mammamode till överdel. Skulle dock uppskatta om någon ville sy ett par jeans som satt bra överallt även på en tjockis (samt göra skapligt med reklam eftersom jag verkligen inte orkar leta upp dem själv).

Häxor, läxor och dödliga lektioner

Den här kom i brevlådan i dag, woho!



Och peppen hade givetvis varit på topp om det inte vore så att Mondo har lite, hur ska vi säga, problem. Förefaller som att tillståndsenheten vill ge dem en läxa. Men misströsta icke! I stället för att vänta på lösningar ordnar vi egna. Det vill säga, de gamla högstadietrixen har nu trollats fram ur minnesbanken.
Vi har följande urval:

1. Häxblandning i sirapsflaska.
2. Vingömma i närliggande trapphus.
3. Vid portkod, spritgömma i närliggande buske (sprit fryser inte).
4. Urdiskade hårsprayflaskor med sprit.

Naturligtvis finns även ett antal andra metoder, men dessa är icke att rekommendera. Vad gäller ovanstående tips så var det sistnämnda mest framgångsrikt vad gällde att smuggla in alkohol, förbi petiga dörrvakter. Tyvärr smakade det rätt konstigt, men det var det värt för att slippa springa ut och in. Och kom i håg: det NATURLIGASTE SOM FINNS är att beställa en cola och direkt gå med den på toaletten!

Som en god förebild, modeikon och andlig ledare vill jag påpeka att det också går bra att dricka cola utan sprit i.

Word to your mother

Jag funderar på allvar på att gå på detta.

Little pop of horrors

I kväll var jag och min allra mest Bettie-esqua kamrat än en gång och hängav oss åt ståbasens fröjder. Det var Horrorpops som gjorde sådär i från sig på Klubben, de snackade alldeles för mycket. Hallåah, LET THE MUSIC TALK! De såg roliga och glada ut dock, utom den ena danserskan som verkade önska att hon gjorde något helt annat än att stuffa omkring i tyllkjol och bröstbälten.
Roligast var publiken - riktiga quiffrockare blandat med folk som verkade ha gått vilse i gothgarderoben och förstås söta tjejer i prickiga klänningar.
Tråkigast var att behöva halka hem från Frys- "in the middle of nowhere" huset mitt i iskalla natten.

Blogge

I går var jag på samma fest som Blogge Eklund.
Någon sa: Han är här! och jag tänkte, jag måste gå och titta på honom för att se om han är på riktigt. Fast tänk om jag inte känner igen honom, hur ska jag förklara det för alla mina undrande vänner?
Men visst kände jag igen honom. Plötsligt stod han bara där, lång, mörk och stilig på ett ganska overkligt såpasätt. Flickorna dånade i drivor framför hans bruna skor medan han försökte låtsas som att han var en helt vanlig människa.
Jag ville gå fram och peta lite, men har ju fått lära mig hur man uppför sig på tjusiga fester så jag lät bli.

I lived to tell

Jag gjorde det.
Jag gick ut med burkarna.
Och jag gick på konsert själv. Träffade förvisso några bekanta ganska direkt så så himla ensam var jag ju inte.
Det var Animal Collective som spelade på Södra Teatern, det vill säga sittplats och becksvart.
Kunde inte ha passat bättre.
Har tidigare nämnt att jag uppskattar band som uppnår klimax. Animal Collective uppnådde klimax efter cirka tio minuter och resten av den ungefär två timmar långa konserten var en enda post coitushypnos.
Detta är alltså ingen dålig sak.
Saker jag tänkte på under hypnosen:
Berg. Elefanter. Island. Samer. Hårdrock. Afrika. Sex. Krig.
Ett tag tyckte jag att raden av ljuskannor i taket såg ut som kanoner och undrade när de skulle avfyras.
Det var en mycket bra konsert.

Dagens fråga

SKA JAG
eller
SKA JAG INTE
gå ensam på konsert i kväll?
Jag har gjort det förr men det är faktiskt inte särskilt kul. Man står där i ett hörn och känner sig som en mobbad mupp medan alla runtomkring skrattar och pratar och har roligt med varandra och ibland sneglar åt ens håll och tänker "varför är hon själv, har hon inga kompisar, det måste vara något fel, bäst vi aktar oss".
Nu kanske någon vill påstå att det inte alls är så det är, att jag inte är universums medelpunkt och att folk fullständigt skiter i vad jag gör överhuvudtaget. På det svarar jag JA KANSKE DET, din förnumstiga jävel.
Men ändå.

Gagagagala

Jag tänkte skita i att kommentera fotbollsgalan. Men så blev jag tvungen ändå eftersom jag nu satt här och upprördes över hur jävla B den var.
Ingen av storstjärnorna (Zlatan, Ljungberg, Henke) kom, tre trötta artister (Cardigans, Johnson, Gessle) drog halvhjärtat sina senaste hits och programledarna visade brösten för hela svenska folket. Och Henke Larsson vann "Tidernas Guldboll" eftersom alla Gunnar Nordahls fans är döda, eller åtminstone inte så hemma på det här med sms.
Att det är TV4 och Aftonbladet som har galan manifesterades också i att de presenterade Patrick Ekwall och Lasse Anrell som några slags giganter inom sportjournalistiken. Så sjukt billigt att man smäller av.
Att TV4-folket på allvar trodde att Madonna skulle bevista denna sorgliga tillställning är väl om något ett tecken på att de lider av delirium.

Det enda som var roligt var parkettmänniskorna, de där i kostym och klänning som fick supa till lite grann innan sändning och alltså var de enda som entusiastiskt gungade med när ett peppmongo i silverbyxor höll i uppvärmningen. Senare sågs även en ung tjusig kvinna i vit långklänning ragla omkring i zick-zack mellan borden.
Ja, och så var ju FCZ där också förstås, med Tore i spetsen.

Ölets moment 22

Hatar tomburkar. Har två stora överfulla papperskassar och vill inte gå och panta dem för det är pinsamt. (De kommer att trilla ur och rulla nedför gatan och folk kommer att glo och peka och säga "gud vad hon super, och ensam är hon".)
Å andra sidan är det ju helt meningslöst att gå och panta när man bara har tio av dem så då samlar man vidare.
Fortsätter det så här kommer jag att bli the beer can lady. En sån som limmar ihop burkpyramiderna efter att ha vält omkull dem för tredje gången. En med ölburkstapeter. Dubbla tapeter. Trippla. Gångar mellan burkarna. Två rum och kök blir ett rum och kök. Till slut får jag sova i köket och kissa i en kastrull, eller i en ölburk. Det börjar lukta gammal jäst i trapphuset och grannarna ringer hembrännarpolisen.
Ja herregud.
Var fan är alla skolreseinsamlingsbarn när man behöver dem?

En helt ny karriär

Jag vet hur ni har väntat, men nu är den äntligen här, min allra första hitlåt (wav). Den heter "Luften" och producerades i Studio Bothvidha under ett svettigt år av nattlig inspelningsexcersis.
Här är texten om ni vill sjunga med:

Jag älskar broar. Broar och bergstoppar och öppna hav.
Jag älskar att sitta vid mina föräldrars köksbord och titta ut över förortsskymningen,
jag älskar att vara hemma hos folk som bor på sjunde, tionde, femtonde våningen,
jag älskar att plötsligt hamna i en glänta, att köra en båt runt en udde, att komma ut ur tunneln med tåget.
Jag älskar när det blåser och när det regnar, och när luften är hög och klar.
Jag älskar snövita vidder och nattsvala sanddyner, svindlande stup och bulliga backar.
Jag älskar kvällen och natten och den tidiga, tidiga morgonen.
När trängseln är långt borta och tiden går lite långsammare.
När det finns plats för tiden.

Det är då jag andas som lättast.

Fanmejl, blommor och annat skickas till hinseberg@gmail.com
Puss puss

HAHAHAHA

Jag skrattar så att tårarna sprutar.
Allvarligt, jag börjar tro att han är ett geni. Ett galet geni, men ändå. Han borde få doktorshatt i mediemanipulation.

Fotbollsgala

Jag har förresten glömt säga att jag i mördande konkurrens vann en dikttävling och därför ska gå på fotbollsgalan på måndag. (Trots att inte Madonna kommer, men notera att jag är djupt chockerad över hennes svek.)
Dikten gick så här:

min mäktiga dikt
kommer att ge er gikt
min dikt den rular
så ni tappar era kjolar
min dikt är störst på gatan
t o m större än zlatan
min dikt får pris av nobel
medan ni andra åker rodel
rakt ner i smeten
till den töntiga allmänheten
yo!
(jag har rättat ett smärre skrivfel från originaldikten)

och jag är mycket glad att det nu äntligen ska bli Zlatan och jag.

Onsdagkväll

Var på R.E.A på Hamburger Börs i kväll. De hade gjort en topplista som var mycket rolig (Kent var med på två platser, Marit Bergman på en) och en monolog som också var ganska rolig, men i övrigt var det tyvärr vare sig särskilt roligt eller elakt och framför allt inte aktuellt. En massa gammal trött skåpmat från melodifesti-
valen, jag menar hallåah. Fast de sjöng ju bra och så.
På väg därifrån promenerade vi förbi Kulturhuset och ser man på, det var Access All Areas, detta alltmer urvattnade musikaliska "utbyte" mellan Sverige och Storbritannien. Vi kunde inte stå emot utan tittade in lagom för att se det finska bandet Poets of the Fall. Eller se och se, det första jag såg var att sångaren hade en tajt liten inomhusmössa av modellen "jag är en töntig kille som vill vara tuff" och sen började de spela dussinrock som var så identitets-
befriad att jag blev schizofren bara för att dela med mig. Vi orkade en halv låt innan vi bestämde oss för att i stället ta ett s k "varv".
Trots att det enligt ryktet just nu är höstlov och klockan inte ens var halv tolv var det väldigt lite folk. Man fick också leka detektiv för att få reda på om det skulle spela fler band under kvällen (det skulle det inte) och om det skulle vara något i morgon också (det skulle det). Folk hasade omkring och såg uttråkade ut och jag vet inte, men efter en halvtimme hade i alla fall jag känslan av en festival i dödsryckningar.
Sen åkte jag hem och lagade middag.

Skatteverket

De ringde just från skatteverket. Jag har ingen aning om vad jag precis gick med på men det var säkert något som kommer att visa sig vara till min nackdel.
Oh I am soooo in over my head.
Men snart har jag i alla fall F-skattsedel.
Då kan ni köpa mig.

Radio

Jag är på fruktansvärt dåligt humör. Man blir det när man kommer på sig själv att för tredje dagen i rad ha glömt att ställa om väckarklockan och därför tvingas vakna till Pontus Jävla Enhörning.
Att den mannen får fortsätta göra radio är helt fucking otroligt. Att han får sitta där dag efter dag utan manus, utan eftertanke, utan finess och bara bräka fram sitt evinnerliga budskap (som jag tror är något i stil med "jag har gjort radio i tvåhundra år, jag behöver inget manus och ingen eftertanke och ingen finess, för jag är ROLIG, eller folk tyckte åtminstone det för tvåhundra år sedan och sedan dess har ingen orkat tänka efter") är inte bara pinsamt utan ett tecken på lättja gränsande till apati.
Pontus Jävla Enhörning om något är ett levande - nåja - bevis på att det är dags att dra igenom Sveriges fulaste hus och dess dammiga korridorer med både kvast och klorin.

Att de sedan dessutom ställde in en kamera hos honom och sände skiten på teve är ju bara... det är bara... bara.. [head explodes].

Eh.

Jag struntade i att gå på Allt om Stockholms s k gala förra söndagen.
Jag har inte TV400.
Just nu är jag mycket glad över båda de sakerna.
Jag menar, WTF?!

Embryo

...är tillbaka.
Det säjer jag nu yo.

Tevekväll, tydligen

Nyss tittade jag på Kunskapskanalen. Det var många ungdomar med som inte brukade titta på teve, som tyckte att graffiti är bättre än hela tåg täckta i reklam, som sydde sina egna kläder, och som tyckte att Ebba von Sydow är konsumtionsfrämjande. Samtidigt stod två gamla dokusåpastjärnor vid en anslagstavla och parade ihop kändisar med varumärken. Och allt var inlindat i någon slags mysblå UR-filt där alla ämnen är betydelsefulla och alla tittare utom kristdemokrater är välkomna.
Jag vet inte, det kändes precis som att jag fick en portion stekt gröt.

Konstigt

Har hört det tidigare, och nu i kväll såg jag i ett program på SVT24 om livet efter tsunamin att insamlingsorganisationer oroade sig över att ha fått in för mycket pengar.
För mycket?!
Skulle det alltså på något sätt vara omöjligt att ta de överblivna resurserna och föra över dem till jordbävningskatastrofen i Pakistan eller andra behövande? Är det verkligen så att de som skänkt pengar till tsunamioffren skulle ha något EMOT det? Jag tror det inte, jag vägrar att tro det.
Jag skänkte pengar till båda Asienkatastroferna. Tsunamioffren fick mer, vilket beror på att jag hade mer pengar då. Och tro mig när jag säger att jag önskar att det hade varit tvärtom, om det ska vara på det här viset.
Dessutom är det ett jävla tjat om att "givarna förväntar sig resultat" av sina gåvor, vilket bara resulterar i förhastade biståndsbeslut. Jag säger: skit i givarna, vi vet inte vad vi pratar om.

Okej, och så upptäckte jag plötsligt att Sri Lankeser är otroligt vackra. Kanske bland världens vackraste folk. Svenska flicka släng dig i väggen.

Melikes

Jag tycker om Davis & Davis galleri och ännu mer tycker jag om Jonathan Klassen och Daniel Rodrigues An eye for Annai.

Ja, jag gillar sånt som är gulligt.

Hi hi

Min pappa är han med polisongerna längst bort.

För övrigt...

..är jag fortfarande lite sur över att INGEN ville gå på Ladyfest med mig.
Det är faktiskt inget mindre än en skandal.
Och jag blev tvungen att göra helt andra mkt tråkigare saker. Utom det där med att dricka avancerade drinkar hos en vän, det var lite roligt.

Okej, god natt.

Jävla, jävla Alanis

Jag hatar Alanis Morissette. Jag hatar henne högt och rent för att hon har förstört mitt bästa och finaste minne genom sitt jävla cp-cover-val.
Har just lyssnat på Seal i snart en timme. Det är mitt i natten och jag borde verkligen inte, men jag blev tvungen efter att på ZTV ha hört Alanis sjunga "Crazy" och förstöra allt som en gång var vackert i mitt liv.
Jag har inte lyssnat på Seal sedan någon gång i början av nittiotalet. Och hans skiva är inte särskilt bra, förstod jag nu när jag lyssnade igen. Det gjorde ont i mitt hjärta att behöva förstå det. Jag ville så gärna tro att den var bra, ja, fantastisk, för den var nämligen soundtracket till inledningen av det enda riktigt sunda kärleksförhållande jag haft i mitt liv.
Jag och han blev ihop till den här skivan. Vi blev kära. Vi flyttade ihop. Vi åkte och storhandlade tillsammans, vi reste på semester tillsammans. Vi lagade mat åt varandra, vi väckte varandra på morgnarna, vi kramade varandra till sömns. Vi tog hand om varandra. Vi skyddade varandra. Vi älskade varandra.
Det tog så klart slut så småningom, efter ungefär fem år, men det var ändå viktigt. Det är viktigt. Jag vill inte att någon jävla mongokanadick ska tro att hon kan förstöra det.
Fast det kan hon ju.
Hon gjorde just det.
Jag vet inte vad det betyder.

Länkar

Nu har jag äntligen kommit mig för att länka lite till andra bloggar.
På tiden, kan man tycka.
I vilket fall som helst, dem jag länkat till är sådana jag brukar läsa. Antingen för att de är bra skrivna, eller för att de är roliga, eller för att de manar till någon slags tanke, eller för att jag är bekant med personen som har den.
Ibland alla fyra på en gång.

Listan kommer kanske att fyllas på, om jag kommer på att jag glömt någon, om jag hittar något nytt roligt och om jag orkar.

Read away, kids.

Prisa Gud

Nu har jag äntligen fyllt i blanketten "skatte- och avgiftsanmälan" och skickat den till skatteverket. (Digitalt. Mkt modernt.)
Problemet med det är att jag inte har en aning om vad jag håller på med.
Jag gissar att inom kort ringer en liten man i tjocka glasögon och trång slips på min dörr med skärbrännare i handen. Sedan jagar han mig över gator och torg tills jag ber om nåd och lovar att aldrig mer försöka handskas med siffror.
Då blir vi vänner och han bjuder på bröstkarameller.

I am a bird now

I går var jag och tog en glassdrink för att mota bort min fågelinfluensa. Glass och sprit i ett borde ju vara den ultimata medicinen. Kan man tycka. Men det hjälpte inte och jag känner i dag hur jag börjar få lust att vagga ner till dammen och doppa näbben. Jag kommer att bli the chicken lady. Jag kommer att börja säga kvack. Ornitologer världen över kommer att förtjusas. Jag kommer att bli en kalkon och hamna på bordet i en amerikansk tv-serie nära dig. De kommer att göra omelett av min avkomma. Min tid är kommen.

Sånt är livet

Alla andra = Agneta Sjödin
Jag = Jugge i Club Goa