Recently read

Nu har också jag läst "Snabba cash". Hade bestämt mig för att vägra läsa den efter rykten om torftigt språk och halvkass intrig, men när den kostade 39 spänn på Adlibris kunde inte ens jag stå emot ett impulsköp. Så jag läste den. Med förväntningarna nedskruvade på ungefär minus tio. Och visst var den seg på sina ställen, och visst borde Lapidus släppa taget om kolontangenten, och visst borde han vara lite mer konsekvent, eller åtminstone tydlig, i sitt användande av gringosvenska. Men så himla illa var det inte, åtminstone inte om man som jag väntat sig språk i stil med, säg, Denise Rudberg (vars första bok jag en gång i tiden i en enkel bloggkommentar elakt skrev att jag ville bränna på bål, vilket hon läste och sedermera kommenterade i DI. Förlåt Denise, du har säkert blivit bättre, övning ger ju färdighet, men jag tänker nog inte ta reda på det. Ok, moving on).
Intrigen, tja, den handlar om maffia. I Stockholm. I Sollentuna och på Stureplan, på bordeller och golfklubbar. Det är kanske inte stor litteratur, men det är en helt okej spänningsroman. Jag blev positivt överraskad. Till skillnad mot när jag läste "Bitterfittan" strax innan, där förväntningarna tvärtom var högt ställda efter att många människor vars smak jag litar på talat om att det var ungefär det bästa och viktigaste de läst på länge. Det var inte det bästa och viktigaste jag läst på länge, men det kanske är för att jag redan är medveten om allt som står i boken, barn eller inte. Jag trodde faktiskt att hon skulle komma med något nytt, eller åtminstone skriva om det på ett nytt sätt, men det var old news från början till slut. Även om det naturligtvis fortfarande finns gott om folk som skulle behöva sig en dos verklighet så tycker jag inte att boken levererade den verkligheten särskilt vasst. Det kanske blir så när man predikar för kören.
Verklighet fick man däremot känna på i Lionel Shrivers "Vi måste prata om Kevin", och nu ska jag erkänna något genant: I början trodde jag att den var "based on a true story". Hade liksom inte läst något om författaren, bara någon kort beskrivning om boken, och helt enkelt inte fattat att det var fiktion. Först efter att jag glatt påstått för vänner att boken är dokumentär reflekterade jag över att huvudpersonen och författaren inte hade samma namn, googlade och voilá, mitt misstag uppdagades. Hoppsan.
Detta spelar dock ingen som helst roll då boken är helt fantastisk, även om det är svårt att tro när man ser att den är uppbyggd som brevkorrespondens till en frånvarande make. Faktum är att den nästan blir bättre då, eftersom författaren så oerhört skickligt lever sig in i sin egen berättelse och övertygar vem som helst. Rekommenderad läsning.

Nu har jag precis börjat på "Ok, amen" om chassiderna i New York. Vi gick omkring i Williamsburg i somras och funderade mycket över deras liv, så det ska bli spännande att se vad hon kom fram till.


Smygbild på ortodox jude, Williamsburgh Street, Brooklyn.