Kära Justin.
Jag har just kommit hem från din konsert, och nu tänker jag bjuda på ett par åsikter.
Så här är det: Du måste omedelbart sluta inbilla dig att du är en soulman, och istället lägga all fokus på att styra den magnifika popkryssare du faktiskt har.
Dessutom är det så att även om ni heter typ samma sak så var det faktiskt i första hand dig vi betalade för att se. Det var mäktigt när han dök upp, men att sen höra Timbaland vråla "IIII CAAAAAN'T HEAR YOOOOU" över beats från sina Nelly-, Aaliyah- och Missyhits i en hel jävla halvtimme är too much. Ungefär som Zakk Wyldes gitarrsolo i Hultsfred, även om du nu såvitt jag vet inte var där och såg det.
Det är också märkligt att du inte själv märker den avgrundsdjupa skillnaden i energi och publikkontakt mellan, säg, Cry me a river och de där jobbiga jamsessionerna med pojkbandstryckare du envisas med.
Sen har vi det här med slutet. Det var så nära, så nära, att det hade blivit en fullständigt sagolik avslutning där när Sexyback gick ut med en bang. Men du kunde inte låta det vara, kunde du? Du var bara tvungen, eller hur, att komma tillbaks en sista gång för ett menlöst mellansnack och ännu en menlös ballad. Why? WHYYY?
Skaffa en regissör som tar livet av dina älsklingar. Jag kan ställa upp med rödpennan om ingen annan vågar, hit med playlisten bara.
- - - - - -
Kära Eguren.
Precis när jag satt där och retade mig på Justin Timberlakes bergochdalbaneshow kom det ett sms. Drygt trekvart senare kom ett till. Till sist kom detta:
och därpå ytterligare ett där det stod "Det finns bara en! Sebastian Eguren!" och jag kände att kanske borde jag ha varit på Råsunda denna vackra afton för att se dig skänka oss tre poäng och bolltrolla ner Skansen ytterligare en bit från serieledning, istället för att få bråck på trumhinnan av skrikande flickröster. Jag hoppas att du inte är lessen, jag lovar att vara där nästa gång. Och när Justin var som tråkigast satt jag och nynnade "Just i dag är jag stark" för mig själv.
Still friends va?
- - - - - -
Puss å kram
/m
onsdag, juni 20, 2007
Kära Justin, och Kära Eguren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Han med E-namnet hoppar jag över...
Men inte han med J-namnet. Justin!
Håller verkligen med om dina invändningar. Dock tycker jag att han gärna kan få fortsätta vara lite soulman, p-funk-kille och Prince-wannabe. Men helst med mindre elgitarrer.
Timbaland-delen blev verkligen bara för mycket! Även om jag älskar honom och var alldeles lycksalig över att han var där. Till en början. Sen blev det så tråååkigt...
Och från min plats sådär 5-10 meter från scenen - och precis vid nån slags passage under den ena scentungan mot långsidan, där alla som skulle upp på scenen passerade - kunde jag dessutom se en fröjdefull Timbaland som glad i hågen pekade ut snygga fjortisar som fick vippa lite.
Ibland blir det bara för mycket det där rockstjärnelivet... Tjocka gamla gubbar i kontrast med förhoppningsfulla, till tänderna uppklädda småtjejer, där gubbarna alltid vinner.
Men på det hela taget var det ändå bra tycker jag. Klart godkänt! Justin var glad och träffade alla toner. Det var fint så!
När det gäller fotbollen, så görs det alldeles för få mål, och så är det bara 2 poäng till nedflyttningsplats. Hjälp!
Haha, är det du som busvisslar i slutet på videon?
Grymt avis, trots dina invändningar. Ja avis var ordet, sa Bull.
Oh well.
Trots segern hade jag kunna offrat en ticket på råttan för justin och Timbo! Timbaland kanske är min största musikaliska hjälte...NÅGONSIN!
Skicka en kommentar