Fest i Nacka. Samtal på gården strax före nio.
J=jag
P=puckad okänd tjej
J: [Till några vänner] Amagad, tre noll på 28 minuter!
P: [Tittar till, ser konstig ut] Va?
J: Jo, jag fick just en sms-rapport om att Sverige gjort 3-0 på tjuåtta minuter!
P: Va?
J: Eh... Det jag just sa två gånger?
P: Men vad pratar du om?
J: Fotboll. Sverige spelar mot Danmark i kväll.
P: Bryr du dig om sånt?
J: [Men VEM ÄR DU?] Hmm... ja.
P: På riktigt?
J: [Vafan?] Ja?
P: Men... [kommer närmare] ...du är ju kvinna?
J: [Käre gud, säg att hon skojar.] De påstår det.
P: MEN DU ÄR JU KVINNA!
J: [Hon skojar fan inte. Det här är inte ens postironi.] Jo, som sagt.
P: Det är ju inte klokt.
J: Och vet du vad, jag har säsongskort till Hammarbys hemmamatcher också.
P: Herregud. [Nickar beskäftigt] Vad jobbar du med?
J: [WTF? Vad menas? Vad har det med den här redan sjukt bisarra konversationen att göra?] Jag är journalist.
P: AHA! Alla vi här är terapeuter! [Pekar omkring sig, tittar menande på mig.]
J: Ok. [Magdalena Ribbing skulle invända mot att slå en gäst på en fest man är bjuden till. Jag backar. Det är jag och Steven Seagal som backar från serverade snytingar. Vi är goda. Vi älskar sälarna, eller vad det nu är vi älskar. Jag tappar tråden. Steven Seagal.]
Lite senare fick jag nöjet att se ett tiotal socialarbetare slash terapeuter dansa sexigt till James Brown. Funderade på att börja skära mig i armarna med brödkniven för att ta fokus från James och ge dem lite att jobba med. Ångrade mig då jag insåg att det faktiskt var mig de skulle fokusera på. Försökte skära i min kompis armar, men hon blev sur.
I övrigt: Jag såg alltså inte matchen, men fick kontinuerliga rapporter all the way ut till Nacka. Blev arg på riktigt över domslutet. Vadå 3-0 till Sverige? Vilket jävla bullshit. Jamen hej, publik, för att klargöra: det är NI som bestämmer hur en match ska sluta. Vem som gör mål spelar mindre roll. Tar man bara på sig kläder i specifika lagfärger och boxas på plan så straffas det laget hårt. För alla vet ju att det publiken behöver är mer makt.
Så begåvat tänkt!
Önskar verkligen att jag var lika smart.
Edit, dagen efter: Jag vill poängtera att det trots ovanstående var en trevlig fest med i övrigt snälla och glada människor, otroligt god mat och den kanske största brödlimpa jag sett i mitt liv. Den var verkligen mycket stor. Och det var den puckade tjejens fel att jag glömde säga detta i går. Dumma puckade tjej!
söndag, juni 03, 2007
Fest i Nacka och fotboll
av m klockan 02:14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh kära M,
Vilken ohygglig tur för den puckade tjejen att inte jag var där och var på fyllan. Usch, vem vet hur det skulle ha slutat. Hjälp. Tur att limpan var härlig i alla fall.
Skicka en kommentar