Accelerator? Ja? Nej?

Gossip. Interpol. Modest Mouse.
Tre av mina bästaste band - och några till, som CSS och Electrelane - spelar på Accelerator i morgon och jag har ingen biljett. Vad är det för fel på mig? Kanske att den ursprungliga planen var att åka till landet. Inte mitt, jag har inget land, blott en knarkarkvart i Aspudden. Minus knarket. Helt värdelöst med en knarkarkvart utan knark. I alla fall. Enannans land. Men med sjukdom i kroppen kanske det inte blir någe. Och om det blir någe måste jag tyvärr vara naken hela helgen då alla, jag menar alla, kläder är skitiga. Ni skulle sett hur jag såg ut på jobbet i kväll, med kläder jag brukade ha på nittiotalet, inkl en groteskt ful brun kofta. Detta gick jag sedan hem i, klibbig och snorig, genom den ljumma sommarnatten bland glada uppklädda människor. Kände för att kröka rygg, halta lite och väsa åt dem.

I går gjorde jag följande: Hörde på radiosportens webbsändning hur sillstryparna fick stryk. Åkte och vattnade blommor. Till slut. De var inte döda, mamma blir inte lessen. Sen tänkte jag "nu jävlar" och bastade i en timme. Sen dog jag nästan. När jag satt i fåtöljen efteråt dunkade hjärtat så hårt att hela jag liksom guppade i takt, och ansiktsfärgen närmade sig violett. Lite vitlök och stark chilisås på det och jag kände mig, ja, ungefär som innan. Huskur, you fraud.

God natt. Eller god morgon, whatever. Det har hänt nåt med min dygnsrytm.