Förkyld

Jag visste väl att jag var för gammal för att härja på det här viset. Kände redan efter Hultsfred att det var en förkylning på gång men tänkte att bara jag ignorerar den försvinner den. Sen sprang jag omkring i en tunn klänning hela midsommarnatten: Hej snorhuvud, lungslem och andra otrevliga förkylningsdetaljer. Fy fan vad synd det är om mig.

Om midsommar tänker jag bara säga följande: Ibland är man mer fjorton år än vanligt, och när man har varit det, brukar man känna att det är dags att växa upp. Vi får se hur det går med den saken. Jag försöker med varierande framgång låtsas som att hälften av det som hände inte hände alls. Det värsta är att jag var duktigt på väg hem med en nattbuss vid tretiden på natten, och om den bara hade dykt upp så hade allt varit mycket bättre. Men nu gjorde den inte det och istället för att stå som en idiot vid en vägkant på Värmdö fick jag gå tillbaks till festen, där allt bara gick utför från att ha varit så bra.

Ursäkta, men nu ska jag gå och snyta mig.