KAO - en tvåa

Sifo ringde just. De brukar aldrig göra det, så jag tyckte att det var lite spännande. Kände att jag var en del av något stort osv. Men en av frågorna var "Hur stort förtroende har du för finansborgarrådet Kristina Axén Olin?", och jag tyckte att det var en svår fråga. Man kan väl ha stort förtroende för att någon kommer att göra allt för att genomdriva sin politik även om man ogillar själva politiken? För jag tror verkligen att hon har en enorm drivkraft. Hon borde lägga den på att rädda sälarna eller nåt.

Hon fick en tvåa.

Att vara originell

I många, många år har jag hatat smileygubbar mer än livet självt. I dag kom jag på något jag hatar ännu mer: Bakvända smileygubbar. Det vill säga folk som gör sin gubbe åt fel håll, á la (-:

1. Jag är inte tillräckligt verbal för att uttrycka mig utan att göra gubbar av kolon och parenteser ens om jag faktiskt behöver kolonen och parenteserna till en verklig mening, men
2, det är ju rätt gammalt att göra glada gubbar med extra extra många parenteser, jag måste hitta på nåt nytt och
3, hmm, vad skulle det vara? Jo jag har det, jag VÄNDER PÅ DEM! Shit asså vilken grymt fräsch idé! Folk kommer tycka att jag är helt s p e c i e l l ! De kommer fråga hur jag kunde komma på nåt liknande! Jag kommer bli värsta vippen på smileygubbefesten! Utnämnd till Årets smileygubbedesigner! Ooh I'm so cool, move outta my way you losers of regular smileygubbe.

Ungefär så föreställer jag mig att det ser ut i deras hjärnor.

Skinnshorts, sex, och stuff.

Inte för att vara en sån där stalker men ibland är det kul att kolla sin statcounter och se vad som fått folk att hitta hit. I går var det till exempel en person från Bergs Arkitektkontor som kom hit efter en sökning på "skinnshorts". Personens nästa klick var inlägget "När jag tänker på sex", vilket jag visserligen inte rekommenderar till någon pga det helt osexiga innehållet och den tråkiga prosan, men ändå. Personen på Bergs ville läsa om skinnshorts och om hur det var när jag tänkte på sex. Don't you just love it!
Hädanefter, eller jag menar med början just nu, så ska alla mina inlägg ha med ordet sex i rubriken på ett eller annat sätt.

För övrigt är det inte helt sällan folk från Holland hittar hit via ordet cl0wnsex. Jag skriver det med en nolla för att jag inte vill göra dem besvikna. Min blogg handlar extremt lite om cl0wnsex. Faktiskt väldigt lite om sex överhuvudtaget. Försöker undvika det. Eller jag menar, jag hinner inte skriva om det för jag ligger så mycket.

Årstiderna na na

Läste ett inlägg om hösten hos Beneath a Steel Sky och tänkte skriva en kommentar. Istället skriver jag ett helt eget inlägg, för jag känner att min perversion förtjänar att dras fram i offentlighetens ljus inför alla jag känner. Så jag erkänner:

JAG ÄLSKAR ALLA ÅRSTIDER.

Ja, jag gör faktiskt det. Jag älskar dem nostalgiskt, jag älskar dem längtande, och jag älskar dem när de är. Det har jag gjort i hela mitt liv.
Jag älskar att sitta på verandan en ljummen natt med rödvinsstänk och syrsor. Jag älskar att gå i krispig höstdoft bland brinnande löv. Jag älskar att ha musik på tillräckligt låg volym för att höra oktoberregnet mot fönsterblecket. Jag älskar första, andra, tredje och fjärde advents ljus, julaftons glitter och nyårsaftons raketer. Jag älskar januaripromenader i strålande sol och vitt, vitt, vitt. Jag älskar när det börjar knastra under fötterna och knaka i allt som lever. Jag älskar doften av fuktig pånyttfödd jord och ljudet av fåglarnas blyga kvitter. Och jag älskar att se lyckliga lättklädda pojkar och flickor ha picknick långt in på natten på sin finaste filt.



Av olika anledningar får man alltid frågan vilken årstid man gillar bäst, som att det skulle säga något om ens personlighet. Jag kan aldrig svara. Antar att det också säger något om min personlighet: Jag älskar allt och alla. Nu har jag skrivit "jag älskar" tretton gånger. Jag menar fjorton. Let's make love.

This just in

Utrikesminister Bildt är tillbaka i garderoben.
(Klickbar bild)

Säck och aska

Seriöst, nu är det nog. Kan inte folk bara hålla KÄFTEN om sina kläder? Jag skiter i vad du köpt, var du köpt det, varför du köpt det, vad det var för märke, vad det kostade, när du tänker använda det, och till vilket annat plagg som jag OCKSÅ skiter i var du köpt det, varför du köpt det, vad det är för märke och vad det kostade.
Hela den här jävla modeflugan som började för drygt tre år sen har sedan dess accelererat in absurdum, och trots att jag med genomtänkt noggrannhet undviker precis allt som ens andas modeblogg hjälps det inte. Alla de här klonade brudarna som ser exakt likadana ut med sina beiga jävla ballongklänningar och fula jävla blåkullakängor kryper innanför huden på mig ändå, och det ironiska är att de alla tror att de har en egen, personlig stil som de minsann var först med att odla.
Jag fontänkräks på deras kuvertväskor, deras hallspegelfoton och deras blekta slingor. Jag vill doppa dem alla i kokande olja och servera gästerna på Teatergrillen. De gillar nog att gnaga på ben.

Den store poeten

I kväll hände det. Det jag alltid drömt om.
Jag och några vänner står utanför Pet Sounds Bar och pratar randomly om grejer, kanske säger vi något ord om döden. Och plötsligt! En mager, svarthårig, skäggig man hör brottstycken av vårat samtal, dyker in i vår grupp, och deklamerar följande:
"Jamen, alla ska vi dö någon gång."

Jag dog nästan av loveliness. Allvarligt. Är det inte bara helt rätt att en mager, svarthårig, skäggig man någon gång, helt oförhappandes, poängterar att vi alla ska dö? Bara liksom är den där POETEN vi alla vill krama? Jag tycker det, och nu har det hänt, och jag kan dö nöjd.
För det ska vi alla göra någon gång.
Dö, alltså.
Jorå, I've been told.

Så här är det - SKOR

Om du någonsin tror att du ska ta på dig ett par skor som stått i garderoben jättelänge, tänk igen. Särskilt om de har klackar som är uppåt tio-tolv cm. För när du tar på dig dem hemma kommer du tänka: jamen det här passade ju rätt bra faktiskt!
Men inom loppet av tio minuter, när du gått hemifrån och det är för sent att gå tillbaks, kommer du att tänka AJ AJ AJ AJ AJ VARFÖR I HELVETE TOG JAG PÅ MIG DEM.

Bara så att du vet.

Hem ljuva hem

Låt mig presentera min bokhylla:



Den är full. Det står även två papperskassar fulla med olästa böcker på golvet och det står högar på bänken. Min tidningskorg har spruckit av överlast, mitt s k nattduksbord är fullt, så också skrivbordshyllorna.
Utöver detta ligger alla mina cd-skivor i högar på en högtalare. Ja, alla. Jag har alltså ingen cd-hylla heller. Det är blott en tidsfråga innan något av tornen jag så mödosamt byggt upp rasar omkull, drar med de andra i fallet och lämnar mig att sopa jewelcasesplitter i tre veckor.

Någonstans formas en tanke: Det är nödvändigt med en omstrukturering.
Man ska dock inte inbilla sig att det är första gången den tanken formas för att sedan lämnas utan åtgärd. För det går inte att köpa en ny hylla, eller två, utan att möblera om, och det går inte att möblera om hur som helst. Det är fönster och dörrhål i vägen, för att inte tala om ett stort jävla träbord med bänkar (kända som "fjällstugan"), två stora jävla fåtöljer och en stor jävla trasig soffa. Plus soffbord, teve samt stereo med alltför stora, ruskigt dåliga högtalare.

Jag är verkligen, verkligen sugen på att kasta ut alltihop (utom böckerna och skivorna, förstås) och börja om. Men då vill jag slå upp taket till originalhöjd. Inget av det har jag råd med just nu och gudarna vet när de tänker låta det regna pengar över min törstande öken.
Är alltså mkt trött på min lägenhet för ögonblicket. Byta? Tar gärna en trea här i närheten, med utsikt över vatten. Balkong och stort badkar tack. Ok vi hörs hej.

Köksbestyr

Jag håller på att avfrosta frysen. Det var på tiden, kan man säga, eftersom det knappt gick in något där längre på grund av de glaciärer som bildats. Antagligen med egna livsformer som fjällrävar och isbjörnar.



Började för en halvtimme sen när jag gjort en smoothie på de sista hallonen som låg där. Försökte först hacka frost med en gaffel men fick ont i knogarna. Kom på den genialiska idén att köra lite med hårtorken för att snabba på processen. Sagt och gjort. Kände mig nöjd. Satte mig att äta frukost. Tittade sedan efter, ingenting har hänt. Försökte hacka lite till med en gaffel. Konstaterade att hårtorken endast smält ytskiktet, som sedan stelnat till ett svinhårt och halt isberg. Som antagligen kommer att ha av några viktiga rör.
Var är klimathotet när man behöver det? Va? Skit.

Rubrik:

BLOGGAT
bäst just nu



Fräsch reklamplats i Metro, världens största tidning, i går. Fick dock inte veta det av Metro, utan av en kompis som läst den.
Känner hur jag med stormsteg närmar mig mina 15 minuter och ser fram emot att stjärnögd skrida röda mattan fram.

Seriöst, för att ha i genomsnitt trettio kompisar som läsare tycker jag nog att jag får lite överdriven publicitet. Förra gången var det Amelia. Och sen har jag och en kompis med en annan hemlig sk humorblogg som nu är nedlagd hamnat på ytterligare en topplista. Där hade vi dock betydligt fler läsare. En vacker dag kanske vi avslöjar att det var vi som höll i den. Vem vet, ni kanske har läst den (och trott att det var på riktigt, HA-HA). Den tredje bloggen jag varit inblandad i har visserligen fått ännu mer uppmärksamhet, men det var inte tack vare mig eftersom mina inlägg var väldigt få.

I alla fall så verkar världen tala om något för mig, jag vet bara inte vad. Sluta jobba, börja blogga?

Hedemoras första rulltrappa

Alltså, jag fattar inte hur jag kunde missa denna händelse av gigantiska proportioner.

Varför SA du inget, raring?

Veckans bästa MMS

Tror du inte på fan att ett av de små
kräken bet mig i tån

The life and love of

Börjat jobba igen, alltså lite mer entusiastiskt än jag jobbat de senaste veckorna. Vill hellre vara ledig, but then who's gonna put food on the table. I fredags var jag ute och härjade och blev tafsad på av en stupfull brud. Det var sannerligen inte i går nån tafsade på en. Hoppas det dröjer till nästa gång. Sen gick vi på efterfest och lekte sanning eller konsekvens. Det var sannerligen inte i går man lekte det. Hoppas det dröjer till nästa gång. I dag har jag försökt styra upp lite mer jobb samt lyssnat på när Persbrandt med sin mest pretentiösa stämma läser Cornelisdikter, det var plågsamt. I morgon ska vi laga mat åt en kompis som brutit benet och därför inte kan åka och handla själv. Det ska bli gott, för jag tänker inte laga maten. Fy fan vad tråkig jag är, stackars er. Hej då.