The Wedding

Nu är jag hemma igen, efter att sånär ha kört ihjäl mig i natten. Mitt mörkerseende är inte det bästa, alltså va, och det blev inte bättre av att det började spöregna och mina torkarblad är typ hundra år gamla, det vill säga mest smetar ut skiten på vindrutan. But I lived to tell all about the bröllop, jag vet att ni väntat andäktigt.


Detta är alltså pärlor som skulle göras till servettringar. Bruden och hennes svärmor gjorde väl sjuttio stycken. Själv fick jag nervsammanbrott och blev tvungen fly till hemlig ort och vila ut efter två.


Så här ser det ut i Arnöviken. Den ena hästen stirrade argt på mig varje gång jag gick förbi, jag är ganska säker på att han ville bita mig i armen eller sparka mig på benet.


Man och hustru bildar mc-gäng efter kyrkan och åker sedan på bröllopsfest.


Kvällslektyr. Räknar med att den kommer med i folkpartiets litterära kanon.


Så här började boken, och eftersom denna inledning gjort er helt svettiga av återhållen spänning så kan jag avlöja att det slutade lyckligt alltihop, den falske agenten åkte dit med buller och bång.


Sist men inte minst det underbara brudparet.

Tyvärr har jag inga bilder från själva vigseln då jag tillbringade den med att stå längst fram i kyrkan och darra på manschetten. Lyckades dock undvika att snubbla i altargången eller tända eld på altartavlan. Dikten gjorde succé, jag var så duktig, sa alla, och det måste man tro på.
Sen blev det fest hela natten lång, lång och så fort någon sa något bra började alla sjunga "We are the world". Jag hade föredragit "We shall overcome", men det var ju inte mitt bröllop.

Nu ska jag gå till jobbet om sex timmar, och på kvällen är det derby. Det kan tänkas att jag somnar på läktaren. God natt.