Kära nån vilken huvudvärk jag har. Det liksom brinner en eld i mitt huvud, lägger jag en sval hand på mitt ansikte bränner jag mig nästan. Längst inne i hjärnan surrar det som en bisvärm och små, små frossbrytningar fortplantas över hela min hud. Ångestsköljningarna är regelbundna som tidvattnet, tankarna är ofokuserade och spretar som en ormbunke, slingrar sig, krumbuktar, stöter emot obehagligheter och svänger av ner mot magen som ropar efter flott, kött, frukt, vadsomhelst, och nyss var jag två millimeter från att tappa min mobil i vattenglaset. Det hade varit passande, på något vis.
Jag har skickat meddelanden jag inte vågar läsa, ringt samtal jag inte vågar stå för och tänkt saker jag inte vill komma ihåg. Och i natt när jag kom hem lyssnade jag flera gånger på Rihannas "SOS", fråga mig inte varför.
Gud, jag behöver verkligen en kram.
lördag, augusti 19, 2006
Dagen efter kvällen före
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kram!
kram från mig med. det där låter ju förfärligt och jag som deppat över att jag inte festat något på länge. det tänker jag inte göra mer!
Been there, done that. De dagar man mår så, lovar man verkligen sig själv att aldrig dricka igen. Man gömmer sig i lägenheten i flera dagar till ångesten stillat sig...brr..Fy! Men en stor kram och en tröst kan vara att ångesten kommer att lägga sig..
Gulle er. Tack!
Det känns bättre nu, jag har fått äta, dricka, titta på film och prata bröllop.
Skicka en kommentar