Detta är inte sport

Jag vet inte vad jag ska säga om derbyt i går mer än vad som redan sagts, förutom detta: När Hammarby mött både Örgryte och GAIS och andra långväga smålag har jag blivit muddrad från topp till tå och min i sammanhanget minimala handväska söktes igenom med stor noggrannhet.
I går, strax före brinnande derby, kunde jag och åtminstone två personer till som jag såg (yngre män i den potentiella målgruppen) traska rakt igenom spärrarna till Östra med stora bagar och ryggsäckar utan att någon så mycket som blinkade.
Och de ansvariga undrar hur raketer och dylikt kom in på läktaren.

I går drabbades runt 14 000 oskyldiga av ett 50-tal personers galenskap. Nu när risken för publikfria matcher är mer än överhängande undrar man vart unghannarna tänker ta sitt våld. Vem de tänker förstöra för nästa gång. Vilka som kommer att få lida härnäst.

The Wedding

Nu är jag hemma igen, efter att sånär ha kört ihjäl mig i natten. Mitt mörkerseende är inte det bästa, alltså va, och det blev inte bättre av att det började spöregna och mina torkarblad är typ hundra år gamla, det vill säga mest smetar ut skiten på vindrutan. But I lived to tell all about the bröllop, jag vet att ni väntat andäktigt.


Detta är alltså pärlor som skulle göras till servettringar. Bruden och hennes svärmor gjorde väl sjuttio stycken. Själv fick jag nervsammanbrott och blev tvungen fly till hemlig ort och vila ut efter två.


Så här ser det ut i Arnöviken. Den ena hästen stirrade argt på mig varje gång jag gick förbi, jag är ganska säker på att han ville bita mig i armen eller sparka mig på benet.


Man och hustru bildar mc-gäng efter kyrkan och åker sedan på bröllopsfest.


Kvällslektyr. Räknar med att den kommer med i folkpartiets litterära kanon.


Så här började boken, och eftersom denna inledning gjort er helt svettiga av återhållen spänning så kan jag avlöja att det slutade lyckligt alltihop, den falske agenten åkte dit med buller och bång.


Sist men inte minst det underbara brudparet.

Tyvärr har jag inga bilder från själva vigseln då jag tillbringade den med att stå längst fram i kyrkan och darra på manschetten. Lyckades dock undvika att snubbla i altargången eller tända eld på altartavlan. Dikten gjorde succé, jag var så duktig, sa alla, och det måste man tro på.
Sen blev det fest hela natten lång, lång och så fort någon sa något bra började alla sjunga "We are the world". Jag hade föredragit "We shall overcome", men det var ju inte mitt bröllop.

Nu ska jag gå till jobbet om sex timmar, och på kvällen är det derby. Det kan tänkas att jag somnar på läktaren. God natt.

I hemmet om aftonen

I dag har jag fruktlöst letat efter babyplagg med dödskallar/flames/whatnot som ser tufft ut. Jag vet, det är very 2003, men ungen heter faktiskt Ozzy i andranamn och på något sätt bör han väl leva upp till det. Men eftersom den här staden bara erbjuder sina små medborgare marinblå skepparkavajer och sparkdräkter med Snobben blev det en vanlig jävla kofta istället. Han får rebellera på annat sätt. Kanske med att vägra bajsa.

För övrigt sitter jag just nu och färgar min konstiga luggfrisyr i "Mörkbrun", vilket brukar betyda att det blir svart. Man kan undra varför jag inte gjorde det samtidigt som jag klippte mig, och då svarar jag att det handlar om BUDGET. Pengarna har sprutat ur plånboken hela sommaren och jag avser att tillbringa hösten med att baka barkbröd och koka silverte. Barken tänkte jag stjäla från björken härutanför. Det är inte mer än rättvist att den får näcka för mig, så mycket explosiv action jag bjudit den på genom åren.

Okej, nu piper timern, vi hörs.

Ps, jag glömde berätta att det sket en fågel på mig i dag. På min Arcade Fire-tröja. Inte undra på att jag hatar de där äckliga djuren. Men visst är det så att det betyder tur? Visst? Visst?

To do list

Möhippa - check (brudens systrar hamnade i chock av alla avslöjanden)
Tandläkare - check (hygienisten vevade med instrumenten och blodet skvätte)
Frisören - check (hmm, jag ser lite konstig ut med lugg faktiskt)
Framkalla bilder
Prova klänning
Skriva tal
Öva dikt
Köra bil
Snöra brudens korsett (eller vad man nu gör som tärna)
Gå på bröllop
Läsa dikt
Hålla tal
Dansa snett
Åka hem

Sen ska nog livet återgå till det normala igen.

Dagen efter kvällen före

Kära nån vilken huvudvärk jag har. Det liksom brinner en eld i mitt huvud, lägger jag en sval hand på mitt ansikte bränner jag mig nästan. Längst inne i hjärnan surrar det som en bisvärm och små, små frossbrytningar fortplantas över hela min hud. Ångestsköljningarna är regelbundna som tidvattnet, tankarna är ofokuserade och spretar som en ormbunke, slingrar sig, krumbuktar, stöter emot obehagligheter och svänger av ner mot magen som ropar efter flott, kött, frukt, vadsomhelst, och nyss var jag två millimeter från att tappa min mobil i vattenglaset. Det hade varit passande, på något vis.
Jag har skickat meddelanden jag inte vågar läsa, ringt samtal jag inte vågar stå för och tänkt saker jag inte vill komma ihåg. Och i natt när jag kom hem lyssnade jag flera gånger på Rihannas "SOS", fråga mig inte varför.
Gud, jag behöver verkligen en kram.

Ond ful äcklig frånstötande

Jag måste slipa på min personlighet lite. Så att jag slipper allt detta hat som möter mig när jag är ute. Det har mött mig ute i tusen år nu, så jag är van. Men jag vill inte mer. Jag vill inte att folk ska tala om för mig att jag är ond, ful, äcklig, frånstötande, elak. De har gjort det sedan jag var femton. Jag är trött på det nu. Jag försöker, och försöker, och försöker förklara, vara snäll, vara bra, vara god, vara någon man inte hatar vid första anblicken, men jag kan inte, jag vet inte, jag gör något fel. Jag gör något fel. Förlåt mig, jag är inte bättre än så här, men jag är fan inte ond. Jag är snäll. Det är jag. Jag blir glad om ni inte hatar mig.

Svara då!

Om någon man vill ska svara jättesnabbt på ens mejl inte svarar jättesnabbt på ens mejl, betyder det att han hatar en då?

Nä, nu ska jag inte tänka på det utan gå och duscha istället, och kanske gå ut och ta en öl. Hej då!

De skrattande bebisarna

Kan inte fatta att jag inte lagt in den här tidigare. Den ligger bland mina bokmärken, menad att användas varje gång jag är på dåligt humör (vilket jag uppenbarligen glömmer ibland). Som en vän uttryckte det: Börjar man inte le av det här är man en got.



(Det behöver väl inte sägas, men den här filmen är det alltså inte jag som gjort.)

Morning has broken

Kom hem från jobbet vid halv tio. Tyckte att jag förtjänade att kolla lite på teve innan jag tog itu med allt viktigt. Somnade i soffan, vad trodde jag egentligen. Vaknade till en sorglig Buffy-episod och tyckte sen att jag borde läsa mina mejl. Nu sitter jag vid köksbordet och hör fåglarna kvittra och en bil hosta och kan inte bestämma mig för om jag ska gå och sova i tre timmar till eller ta itu med allt viktigt. Känner mig ofokuserad och lite dimmig.

%)(/&%"%&

Eftersom jag var uppe och tänkte på kärlek hela natten så försov jag mig. Kom till jobbet halv tio. En halvtimme senare ringer det:
- Hej, har du en Mitsubishi parkerad på Hövdingagatan?
- Mmmjo, det kan nog stämma.
- Du står på en busshållplats och måste flytta bilen, annars bärgar vi den.
- Det går väl inga bussar på den där lilla vägen?
- Jo, en sån liten handikappbuss och du står vid den gula markeringen.
- (%+&/¤"%&)
Jag fick åka hem och flytta bilen, hitta två böteslappar á 700 kronor och åka tillbaks till jobbet.
Här sitter jag nu och hatar livet.

Kärlekens språk

Klockan är över tre på natten. I sex timmar har jag suttit och letat efter och läst dikter om kärlek, texter om kärlek, sånger om kärlek så smäktande, så bräcklig, så svulstig, så vacker och patetisk att jag är alldeles matt. Min hjärna är ett moln, mitt hjärta darrar som en fågelunge och om någon friade till mig nu skulle jag säga ja.

Blondiner, blondiner, blondiner

Vassa Eggen skriver i dag om en ny tidning i New York:

• En tidning om blondiner i New York: NY Blondes. Mest Paris Hilton tydligen. Nischade tidningar är på frammarsch! (Obs: detta är ej ett skämt eller porr.)

Frågorna hopar sig. Vad handlar denna tidning om? Har den med hårprodukter att göra? Är det en arisk tidning? Hur tänkte man när man skapade en redaktion för detta ändamål? Och vad händer när lillasyster Hilton färgar håret mörkt igen?

Jag är mycket, mycket fascinerad.

--

Okej, uppdatering blott fem minuter senare: Givetvis handlar det om en bloggavkomma. Bloggen riktar sig mot "men devoted to gossip, beautiful celebrities and models", enligt programförklaringen. Så... inspirerat.

Saker man undrar

Vem är egentligen vem av Snook-Oskar och Ville Valo? Är de släkt? Kanske själsligt besläktade? Skulle någon märka i fall de bytte plats? Skulle någon bry sig?

Mentalhusrock

Come rain

Det är arton grader och en mörkgrå himmel. Jag vet inte hur jag ska säga det här utan att låta som Tomas Ledin, men det gör mig lycklig.
Den här sommaren har nästan varit mer sommar än jag klarar av.

Kära Bullen

Förresten, hur vet man skillnad på blyg och ointresserad?

Pain

I kväll: plågsam fotboll. Smärta i the hjärta, etc. Fan, Ante, osv. Och dit tog jag mina stackars kusiner på sin första fotbollsmatch ever. Bra gjort.
Sen: gravöl på Pelikan. Tvåhundra gravöl. Sen några till på Ugglan. Sen - omfg - med min tolvåriga kusin till Kellys. Okej, han är inte tolv längre, han är faktiskt 24 och stamgäst där, men ändå.
På Kellys kostar ölen 19 kronor (tror jag) och random västmänniskor nyper en i häcken. Det är så jävla charmigt. Jag vill verkligen ligga med dem allihop, på en gång. Kanske i ett svettigt omklädningsrum där de hänger sina västar på varsin krok med namn ovanför. Rickard, du har väl inte glömt din väst nu gubben? Håkan, din väst kan inte ligga på golvet så där, den blir smutsig, vad ska mamma säga, hon har faktiskt inte tvättstuga två gånger om dan. Men okej grabbar, nu kör vi.

Hade jag haft nåt hårt (en nittonkronorsöl?) att slå i huvet på dem hade jag gjort det.

Gunnar Lundkvist

Varför är allt en trasa

Ursäkta min kallsinnighet, men det är helt rätt att den här envisa gubben blir vräkt från sin lägenhet om han trots flera varningar inte kan låta bli att locka dit flockar av äckliga fåglar i parti och minut. Jag skulle bli vansinnig om jag bodde i närheten. Jag skulle bli Runar. Fågel-Runar.

Klockan är drygt tio en fredagkväll, ungdomar har fest på gården och jag hasar omkring i morgonrock och vill titta på teve, men det som bjuds är krigsfilm, en till krigsfilm, en till krigsfilm, oj, det var samma som den första krigsfilmen, en Van Damme-film, två stycken skåpmat från åttiotalet, ett "komplicerat triangeldrama", och De Misstänkta för fjärde gången på kort tid. Man kan ju bli irriterad för mindre, och med tanke på hur irriterad jag redan är så - men vad FAN! nu vallar någon sitt kolikbarn utanför mitt fönster - är det kanske bäst att jag bara går och lägger mig så att jag kan vakna på den rätta sidan med den rätta inställningen och de rätta åsikterna i morgon.

Plötsligt skjuter någon raketer like it's 1999, jag undrar varför. Fyller kungen år eller?

Nu går jag och bajsar så ses vi i aulan sen

Ge mig ett maskingevär och jag ska skjuta ner alla självutnämnda elitister så att blodet skvätter och hjärnsubstansen sprutar. De senaste två dagarna har varit ett jävla inferno av folk som tycker att de är lite bättre än folk för att folk är dumma i huvet och inte fattar att folk har sett ljuset, fått insikten och därför känner till Sanningen, månde det vara om musiken, konsten, kärleken eller det estetiska värdet i ett par Manolo Blahanik, eller hur fan det stavas. Nej, jag tänker inte ta reda på det, jag ska vältra mig i den kulturella underklassens frånstötande ignorans.
Det tar aldrig slut heller. Det är en evighetsmaskin, from here to eternity, till det sista andetaget ska man behöva höra deras evinnerliga mantra om den goda smaken, i tal, men oftare i texter, där de inte ens vågar marknadsföra sin egen förträfflighet i klarspråk utan lindar in det i ett språk där essensen är att de andra, ofta refererade till som "folk", helt enkelt inte förstår det de själva förstått.

Här är nåt för er att försöka förstå: det sublima ljus som kommer att genomstråla era kroppar när jag perforerat dem med tvåhundra hål.
Jag hatar er.

Var är båten Anna när man behöver henne

Varför sms:ar Alla Ahmed Wagi Shafeeg mig om sin klubb Atmosphere? Vem är Alla Ahmed Wagi Shafeeg? Hur har Alla Ahmed Wagi Shafeeg fått tag i mitt nummer och varför tror Alla Ahmed Wagi Shafeeg att sms-spam är önskvärt?
Det är ju saker man kunde ringa tillbaks och fråga, men jag frågar hellre er.

Doctor doctor

Första arbetsveckan efter semestern. Jobbångest, välkommen hem.
I övrigt har det mest handlat om doktorer i varierande modell.
I går var jag hos fläckdoktorn för att ta bort en fläck och få den skickad till något fläcklaboratorium.
I dag var jag hos tanddoktorn. Jag var skräckslagen, jag har inte varit hos tandläkaren sedan jag drog ut några visdomständer år 5 B.C. Inte ens den tappade plomben för ett och ett halvt år sedan fick mig att agera. Antog alltså givetvis att min mun höll på att ruttna i hop och endast stod att rädda med hovtång, slagborr och löständer i ett glas bredvid sängen.
Gick dit på darrande ben. Höll på att börja grina av tandläkarlukten. Ville att pappa skulle hålla mig i handen.
Tandläkarkvinnan var snäll och hade satt upp affischen med de lunchande byggarbetarna i taket.
- Vi ska ju bara göra en undersökning i dag, sa den snälla tandläkarkvinnan.
- Okej, sa jag med gråten i halsen.
/.../
- Du måste skaffa en mjukare tandborste, och så får du inte ta i så hårt.
- Men det är skönt att ta i!
- Då kommer ditt tandkött att dra sig uppåt ännu mer.
- Oj då.
/.../
- Den här trasiga plomben måste tas bort och ersättas.
- UÄÄÄÄHÄHÄHÄHÄHÄ.
/.../
- Röntgenbilderna ser jättefina ut.
- [Jag börjar andas igen]
- Så det enda är den där plomben då.
- UÄÄHÄHÄHÄHÄhäh... okej.

Hon lovade bedövning. Överväger ändå att vara full.