Smile and the world shall smile back

I tio år har jag köpt busskort av mannen i t-banekiosken utan att ha så mycket som skymtat ett leende. Han har verkat närapå sjukligt dyster, lite kutryggig med mörk blick, knappt ett varsågod har kommit över hans snörpta läppar.
I dag såg jag honom le. Mot mig, när jag sagt att han fått det fint. Sedan berättade han visserligen hur de på fula sätt försökt få honom att flytta efter renoveringen, antagligen för att kunna flytta in ett Pressbyrån eller någon annan karaktärslös kedja, och såg dyster ut igen. Men så sa jag åt honom att stå på sig, och så log han en gång till. Han såg ut som en annan människa! En trevlig människa, som man kunde tänka sig ha ett liv utanför kiosken. Det var en intressant upplevelse.

Vi fortsätter in the spirit of smiling: Jag fick brev i går. I brevet fanns en utskrift på en nakenbild av Sweets Mick Tucker från tidningen Poster 1975 och en not om att "journalistiken var bättre förr". Jag fnissade.

Till sist, om ni har tråkigt någon dag och inte sett det än: Missa inte Nightvision på SVT:s Morgonsoffan. Det är vanvettigt korkat och handlar om ett danskt medium, och som jag skrattar. Och skrattar. Typ bäst på svensk teve just nu om man lider av lätt efterbliven humor.

Nu är det snart läggdags. I morgon ska jag hjälpa ännu en kompis att flytta. Satan vad jag har att inkassera när det blir dags för mig. Fast jag kanske dör här, vem vet. Undrar hur lång tid det skulle ta innan någon märkte det? Mellan tre dagar och tre veckor, är min gissning.