Jag vet att ni inte vill veta det här, men det skiter jag i för det är min blogg och jag måste få berätta hur jävla ONT det gör när folk klipper bort små bitar av ens livmoder. Det gör de för att det cellprov man blev kallad till tidigare visade på "förändringar", vad nu det innebär. Jag lyssnade inte så noga enligt min privata devis "det man inte vet dör man inte av".
Men alltså: man ska inte bara utstå att ligga uppfläkt som en slaktad kalkon, man ska även bli misshandlad till den grad att man verkligen går som Johnny Wayne i en western när det är över. Ren tur att jag var tvungen att parkera om bilen och passade på att ta den till mottagningen (som ligger nära), för det hade inte varit kul att åka tunnelbana hem och att promenera fanns inte på kartan.
Om ni ursäktar tänker jag nu trösta mig med en dubbel whisky mitt på blanka eftermiddagen i hopp om att dämpa plågan i min pryglade vildros (™ Tommy Nilsson). Men det är ju becksvart ute så vi kan låtsas att klockan är åtta eller så om det känns bättre.
Ps, observera att jag inte vill ha några beskäftiga kommentarer från folk som fött barn.
måndag, december 08, 2008
TMI
av m klockan 15:50
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
1) lätt man får dricka whisky när man varit med om något sånt där. Jag tycker faktiskt verkligen synd om dig. Ta och bädda ner dig och ha det riktigt gott (eller ja, så gott det går nu då) i eftermiddag.
2) varför finns Tommy Nilsson? Seriöst. VARFÖR!??!??
AJ! Stackars. Sympatier.
Å fy tusan! Kram!!
då ska jag berätta en histora för dig, 22 timmar lång, den började en novembernatt 2002... NÄÄÄRÅÅÅÅÅÅ, stackars stackars dig, hoppas du känner dig bättre nu, kram M
Skicka en kommentar