Marxist

Tänkte skriva något här om förra helgens biobesök! på Sergel filmstaden! en lördagkväll! en lönehelg! bland ett skrämmande myller av människor, och kanske något om att vi sedan av en slump hamnade på rockfest på Debaser och tyckte att det var mycket trevligt, jag hade glömt bort att rockfester kunde vara så trevliga, det svänger ju, och hur jag straffades för detta genom att bli förkyld och ynklig i flera dagar, men jag kan inte motivera mig, jag vill bara lägga mig och läsa vidare i Groucho Marx självbiografi, den är fantastisk, han är fantastisk, så vansinnigt briljant intelligent, jag är alldeles till mig av beundran, nästan lite kär, och vill gifta mig med hans barnbarn...sbarn, om han har något.

Det var på tiden, han har varit död i 31 år! kanske någon gastar nu och jag kan bara hålla med. Men vissa saker är verkligen bättre sent än aldrig.

God natt.

Nu är det jul

här i vårt hus
Julen är kommen
Hopptralalala



Åtminstone på Åhléns i SKHLM (Skärholmens centrum, för den som inte hängde med när Skäris blev "the capital of shopping", slängde ut alla porslinstigrar och guldfransar och fyllde lokalerna med toppar, kjolar och fler toppar och kjolar).

Frågan är varför de inte har ett ständigt julhörn i varuhuset? Man vet faktiskt aldrig när cravingen efter en ny löpare med virkade tomtar blir övermäktig. Personligen känner jag mig kränkt över att någon annan bestämt att det bara passar sig mellan oktober och januari. Liksom uschäkta om man försöker ha en egen stil oxå i juni!!!

Kärlek i luften

Så himla fint det här med att vinna ett derby med 3-0. Man blir som glad va. GLAD! Råkade tyvärr radera en rafflande mobilbild från spektaklet, men ni får föreställa er hur det var. Grönt gräs, ett par djurgårdare som slogs med varann på läktaren och gick hem, tre Hammarbymål och fullständig dominans.

Sen en annan grej. Det här:



Vad vet egentligen Facebook som inte jag vet? Skulle man kunna få träffa den här älskaren? Är säker på att vår kärlek skulle blomstra om den bara fick chansen.

Nu ska jag ta en tupplur, hej.

I got hate in my tummy

Mellan klockan halv två och halv sex i natt hade jag den värsta magknip jag någonsin varit med om. Det gjorde så jävla ont att jag fick frossbrytningar över hela kroppen och inget kunde jag göra. Låg och fantiserade om att ringa ambulansen så att de fick ge mig morfin. Anklagade ägget jag åt på kvällen för matförgiftning. Undrade om någon skulle sakna mig om jag dog. Till slut somnade jag.

När min kusin, som jag ska underhålla på stan strax, ringde och väckte mig strax efter tio hade det dämpat sig något. Nu har jag ätit frukost och ska åka till Cosmonova. Vet inte hur det här ska gå. Det känns inte normalt. Tänk om jag exploderar.

Primal scream at the circus

Last Shadow Puppets spelade på Cirkus i kväll. Så här såg de ut, ungefär:



Ibland ändrade de färg på lamporna, sådär som de gör. Konserten var bra, lite ojämn, på sina ställen både lysande och estetisk. Publiken, däremot, var rabiat från början till slut. Måste erkänna att det var med viss förvåning jag konstaterade att Last Shadow Puppets tydligen är ett band som lockar gallskrikare. Och jag menar gallskrikare i ordets mest genuina bemärkelse. Som de skrek! Rakt ut, tänk flickor på Beatleskonsert eller män på mansläger eller blindtarmsoperation utan bedövning. Det kom liksom djupt inifrån, alldeles okontrollerat. Att alla dessutom duktigt satt ner i varsin stol gjorde inte skrikandet mindre märkligt. Lite som sittdans, fast med, eh, stämbanden?

Mycket fascinerande.

Ny på jobbet vs Varit med förr

Jag: Hej, jag vill föra över pengar från mitt plusgiro till personkontot.
Ny på jobbet: Det går tyvärr inte.
Jag: Jodå, jag har gjort det hundra gånger förr.
Ny på jobbet: Men det är omöjligt, jag kan inte göra det härifrån när du har företagskonto.
Jag: Jo, det går, jag har som sagt ringt hit hundra gånger förr och fått det gjort. Kan du inte be någon av dina kollegor om hjälp?
Ny på jobbet: Nej men det går inte härifrån, vi kan inte göra något.
Jag: Om du inte vill fråga kan du väl koppla mig till någon av dem.
Ny på jobbet: Jag kan koppla dig till plusgirot.
Jag: Jag vill inte bli kopplad till plusgirot, jag vill bli kopplad till någon av dina kollegor som har gjort det här förr.
Ny på jobbet: Men de kan inte heller göra något härifrån.
Jag: Herregud, du är ju helt osannolik. Jag får väl ringa om då.

[Ringer om, hamnar hos annan bankman]

Jag: Hej, jag vill föra över pengar från mitt plusgiro till personkontot.
Varit med förr: Javisst, hur mycket?
Jag: Tvåtusen.
Varit med förr: Då var det ordnat.

Ta mig till skogen och gör mig till kung

I dag var vi i skogen. Först hittade vi ingenting, sen hittade vi ingenting, sen tröttnade vi och drack varm choklad istället. Efter det fick vi nya krafter och ungefär här:



...skändade jag en hel sluttning och fick med mig:



...samt en objuden gäst:



Lilla snigel. Sen blev det renskav med lök, vitlök, kantareller och philadelphiaost. Jag blev vansinnesmätt. Som vanligt. Och fick ont i magen. Får nog återgå till välling- och riskakekuren nästa vecka. Men det var det värt. Det var gott. Och det var fint i skogen. Skogen är fin. Gillar skog. Nu är jag trött. Det är en slags allergi som drabbar storstadsmänniskor. Frisk luft = trött. Hej då.

Byta namn eller byta jobb, det är frågan

I går kväll var jag på releasefest för boken Byt namn på Spy bar. I boken står bland annat en del om hur viktigt det är att knyta kontakter. Så jag trängdes med Stockholms mediegegga och pratade endast med folk jag redan känner eller är bekant med och knöt inte en enda kontakt. Mycket typiskt mig. Det är obegripligt att jag överhuvudtaget kan försörja mig på att vara frilans, så sjukt dålig jag är på att sälja in mig själv. Mina familjegener att inte tränga sig på eller framhäva sig är så djupt rotade att ingen KBT i världen skulle kunna dra upp dem.

(Inte för att jag testat, men kom igen. Hur skulle det se ut att gå på KBT för att man inte klarar att knyta kontakter i mediegeggan. "Byt jobb", skulle terapeuten säga och sparka ut mig. "Men, men, det är ju BYTA NAMN jag ska göra" hör jag mig själv ropa från farstun medan jag bankar på terapeut-dörren. Ok, moving on.)

Jag lever ännu i den illa verklighetsanpassade illusionen att en vacker dag ska någon höra av sig och säga "Du, vill du skriva om det här för oss? Jobba med oss?". Hittills har detta inträffat cirka fem gånger. Inom loppet av tio år. Jag tror att vi kan konstatera att jag inte precis är förföljd. What to do?

Enligt boken ska man till exempel skriva sitt cv utan att gå in på detaljer. Det vill säga, om jag skrivit en notis för DN 1998 så ska jag inte säga att jag skrivit en notis för DN 1998 utan jag ska bara säga att jag "skrivit för DN". Mot bakgrund av denna information har jag skrivit för följande publikationer:

Aftonbladet
Att:ention
Close-Up Magazine
DN
Expressen
Gycklargruppen (humorblogg)
Metro
Mitt i-tidningarna
Resumé
Runkbloggen (humorblogg - på Nöjesguidens bloggtopplista 2005)
SvD
Veckorevyn

Notera att även bloggar, enligt experterna, räknas som en kanal. So there you have it. Jag kan ha glömt något. Dessutom har jag valt bort grejer som jag inte tycker gör något för min cv även om de gav mig mat på bordet ett tag. Men i stort sett. Är ni imponerade? Är det så här jag ska göra framöver? Kanske börja ha den listan som signatur i mina mejl? VA?

Fan vet vad jag ville ha sagt med det här. "FISKA UPPDRAG", skriker ni? Men om ni visste hur få som läser det här skulle ni skratta åt tanken. Hånskratta!

Ps, mitt Byt namn-namn (mellannamn+mammas flicknamn) är för övrigt Jessica Tapio. Vi kom fram till att det är ett namn som skriver tantsnusk. Skulle se classy ut i fonten "Vivaldi" mot rosa bakgrund.

En ren röst i natten

Jag kan avslöja att det är skitäckligt med barnmat. Vad jag ska göra med de två burkar som står kvar i kylskåpet vet jag inte. Någon som har en hungrig unge? Jag bjuder. Välling och riskakor är däremot godare än man tror. Synd bara att välling heter välling. Ungefär som det också är sorgligt att leverpastej heter leverpastej och blodpudding blodpudding. Jag tycker verkligen att man kunde hitta på trevligare namn på saker som är tänkta att stoppas i munnen.

I alla fall. Här sitter jag i natten och försöker penetrera en skiva med schlagerballader. Eller svensktoppsmusik. Jag vet inte ens hur man definierar genren "kvinna sjunger rent, kvinna gör tonartshöjning". Är det bra? Är det dåligt? Fråga inte mig, jag vet inte hur det ska låta. Ändå ska jag skriva om det. Borde jag avgå i protest? Kanske. Men ibland får man ju skriva om Glasvegas.

För övrigt har Hammarby nu spelat 11 (elva) matcher i rad utan att vinna en enda. Sorglig historia det här. Och nästa match är derby där hela Hammarbys klack ska klämmas in på en läktarsektion istället för de vanliga två. Detta är alltså straffet för att ha kastat en raket på motståndarmålvakten. Jag finner inte ord för hur bisarrt det är. Typ "Där kan ni stå och trängas och tänka över vad ni gjort!". Helt obegripligt.

Ok. Nu har jag inte tid med det här längre. Det finns skivor att penetrera och texter att skriva. Hej

All work and no play osv

Har för övrigt räknat efter och kommit fram till att antalet gånger jag umgåtts med människor i icke arbetsrelaterade sammanhang den senaste månaden uppgår till 2 (två). En lunch och en fotbollsmatch. Jag kan ha räknat fel, men det känns inte så. Och obalansen mellan "work" och "play" har satt sig i magen, där det gör ont. Sådär så att man enligt google diagnostik gör bäst i att undvika choklad, alkohol, juice, stekt, kryddigt och allt annat som är gott. Eftersom jag inte klarar annat än att steka köttbullar/köpa indiskt antar jag att det blir till att botanisera i barnmatshyllan. Häääääj kommej flygplanet, nam nam!

Nej, nu ska jag och Glasvegas ut och gå i mina sprillans nya 2299-kronorsgympadojor. Enligt uppgift kommer jag att gå som en massaj. Ser fram emot detta.


Träden brinner på en bakgård i Aspudden.

Grafologen gråter över mina bankaffärer

Har ni tänkt på att man ganska sällan nuförtiden får se folks handstilar? Hur det ser ut när de präntat ned något på papper, till skillnad mot att rassla fram det på ett tangentbord. Och hur det ibland vore bäst om det så fick förbli.

Kom att tänka på det när jag fick ett brev från min bankkvinna häromdagen med handskriven adress och en hälsning på visitkortet. Hon har exakt samma handstil som de nervigt häftiga tuffa-gänget-tjejerna hade i mellan- och högstadiet. Svagt bakåtlutade babyrunda bokstäver med hårda kanter - och ringar, inte prickar, över i. Antar att jag ska vara tacksam att det inte var hjärtan, men allvarligt. Jag vill ha en annan bankkvinna. Kan man ange handstil som orsak?

Down, down we go

Detta är ett grått hårstrå jag fann på mitt huvud. Det röda krysset på det gråa hårstrået anger på ett ungefär var jag befinner mig på min livskurva.