Vasastankoloni

På tal om it-barn.
Jag och ett par kompisar som bor i samma hus pratade i dag om hur bittra vi är över att Aspudden håller på att förvandlas till Vasastan. Inte ens Södermalm, liksom, med åtminstone en eller annan svarthårig tonåring med för trånga jeans, utan Vasastan. Blonda tofsar och beiga jackor vart man än vänder sig. De har parat ihop sig på Handels eller Berghs, skaffat sig ett barn och en barnvagn som inte får plats i ettan på Dalagatan. Läst någonstans att i Aspudden, där finns det sekelskifteslägenheter billigare än innanför tullarna, let's go there, det är ändå nära stan. Och så kommer de hit, flyttar in i kvarteret och liksom tar över. Inför städhysteri, bestämmer självsvåldigt att cyklar som stått längre än en månad kan slängas (eller vad vet jag, säljas på Blocket, ett tillfälle att göra affärer är ett tillfälle att göra affärer), skriver motioner om att hägna in gården med stängsel och kod, we must think about the children, ger varandra tillträde till vindsförråden för att bygga ut, startar en restaurang dit jag tvivlar på att områdets törstigaste invånare får tillträde, de kan väl sitta på indiern som de alltid gjort.

Tänk om de här krämig cappuccino och halvfranska band-människorna kunde räkna lite på sina finanser och komma på att de nog täcker ett topplån på Rörstrandsgatan. Hej då.