Ok computer

I dag hände det. Jag fick känslor för min dator. Han fick en personlighet. Jag satt med honom och surfade efter andra, yngre och snyggare datorer med högre prestationsförmåga, och han blev tjurig. Trög. Ville inte förstå det oundvikliga. Och jag fick samma känsla för honom som jag fick för den nalle som hamnat utanför täcket i min säng som treåring: Gud, han tror inte att jag älskar honom.
Kände mig nonchalant och känslokall. Visste inte hur jag skulle gottgöra detta.
Kanske om han får sova med mig under täcket i natt.