Veronica Mars

Jag gick på hypen och jag ångrar ingenting. Det tog mig fyra dagar och mycken frustration att ladda hem säsong ett men till slut gick det, nu har jag sett fem avsnitt, och fan vad bra det är.
Det går liksom inte att misslyckas med en serie om en high school-tjej som är lite Cher (Clueless), lite Enid (Ghost World) och inte minst en del McGyver (McGyver). Det är nerds and jocks, det är jocks and bikers, det är bikers and their grandmothers, och en pitbull. Det är glatt, färgstarkt, överdrivet och med en underström av något helt annat. Hon är cool och snygg och smart och befriande befriad från de idisslade issues man oftast ser nedtryckta i halsen på unga kvinnliga tv-karaktärer.
Jag hoppas att alla tonårstjejer i hela Sverige kommer att titta på detta när det kommer på SVT i vår.

Ps

Jag tror att jag håller på att bli Teddybears.

Litteratur

Jag ska skriva en bok och vill här hålla en omröstning om vad boken ska handla om.

1. En ung man i Stockholms nattliv.
x. En medelålders kvinna som åker till Gambia.
2. Två bögar som spelar flöjt.

Alla tre har potential för många obekväma sexscener.
Och snabba på, jag tänkte börja i natt när jag kommer hem och är full.

Banksy

I går var jag på Allmänna Galleriet för att titta på POW:s utställning. Den var helt sjukt bra och Banksy är min idol för evigt stjärnstopp amen. Hade jag haft 2300 kronor över så hade jag köpt "Napalm" signerad.
Märkligast av allt var att det inte var något folk. Det var jag, min vän, ett par matgäster och en uppskruvad klubbarrangör. Klubbarrangören önskade att Banksy var hans pappa. Jag önskade att Banksy var min, period. Sen fick jag veta att han varit hemligen på plats på vernissagen i måndags. Vafan?! Tänk om jag hade varit där och vi hade blivit ihop och han hade flyttat hit och vi hade smugit i katakomberna och sen fått vackra barn.

Enl uppgift är han lång, smal och rakad. Jag tänker hålla utkik.

Fotbollsfrustration

Nu har jag varit på fotboll igen. Hammarby förlorade med 0-0. Hur förlorar man med 0-0 undrar ni kanske, och det kan jag berätta: man spelar hemma mot ett jumbolag och gör inte ett rätt.
Inte konstigt att folk blir huliganer.
Jag tänker själv bli huligan och skaffa mig ett motståndarhuliganlag. Vi ska heta Dumstrutarna, de ska heta Klapphattarna och så ska vi ha sms-kedja om på vilken gräsplätt nästa örfilsduell skall taga plats.

Anyway, nästa match är nästa måndag mot ytterligare ett jumbolag: Assyriska.
Har inget hopp om vinst då heller, men det bör väl bli rätt mycket folk då det trots allt är årets sista derby.
Jag har en biljett över, gör mig sällskap.

Den kristna högern

Hörde på nyheterna i morse att Sverigedemokraterna fördubblat sitt inflytande i årets kyrkoval.
Visserligen bara från två till fyra mandat av 251 möjliga, men ändå.
Ska man behöva återvända till Svenska Kyrkan och outa sig som lesbisk invandrare?
Ska man gå på Varg Vikernes humanistiska linje och bränna ner skiten?
Eller bara luta sig tillbaka och hoppas att det fobiska kyrkliga skeppet snart skjuter sig själv i sank? (få en engelsman att läsa DEN meningen)

Jag är än så länge inne på linje tre.

När jag tänker på sex

Nu har jag tänkt lite på sex igen.
Närmare bestämt sex och musik.
Sex + musik = dåligt. Musik + sex däremot är oftast = bra, men just i det här fallet snackar vi om att ligga, inte om att tonerna knullar i öronen, som de ju kan göra ibland, vilket är skönt och alltså = bra.
Iallafall. Sex + musik är alltså = dåligt. Och nu ska jag berätta varför:
För det första bör man ju ha fokus på det man håller på med, inte komma på sig själv med att sjunga med i "Sexual Healing".
För det andra finns alltid risken att man inte känner varann tillräckligt väl ännu och begår fatala misstag (hej Johan S., pojkvän i tonåren som spelade Gary Moores "Over the hills" för mig första gången vi skulle till).
För det tredje, viktigast av allt:
Jag vill kunna höra honom andas i mitt öra.

Och nu ska jag gå och lägga mig. (Ensam.)

Don't forget your Midaircondoms

Folk har talat väl om den, ja till och med lyriskt, men jag har ändå inte tittat.
Fram till nu, och lemmesay: Shit vilka brudar!
Om jag var kille skulle jag vilja ligga med den här videon.
Om jag var tjej också.

En kväll på Cirkus

Saker jag lärt mig av Eddie Izzard:

- getingar och hajar är nazi
- latin är svårt
- jungfru Maria hade tvåglasfönster
- det är Bob Dylan som är Darth Vader.

Street art

Det här borde alla gå på, för det kommer att vara skitbra.

Hoppas jag.

(Utställningen öppnar på tisdag, vilket är lite oklart i artikeln. Jag tänker vara där då. Any takers?)

THE SKRÄCK aka Hounds of Hell

Hundrädd, är jag.
Glömmer det ibland eftersom mitt umgänge med hundar oftast sträcker sig till sådana jag känt länge och vars ägare har pli på dem.
I helgen, när vi var på väg hem från vår skogstur, var det dock ANDRA BULLAR.

Redan när vi fortfarande var rätt långt in i skogen hörde vi hur hundar började skälla, och det blev inte bättre när vi började närma oss bebyggelsen. Märk väl, "närma oss bebyggelsen". Inte "hotfullt kliva in på någon tomt".
Skallen kom närmare och närmare, jag hörde en klen kvinnoröst halvhjärtat ropa "Kom hit, kom hit" efter sina djur som inte lyssnade. De - btw två onaturligt stora schäfrar - var upptagna med annat. T ex att anfalla mig.
Mellan hundarna och mig hade funnits ett skogsparti, ett djupt dike, ett skogsparti till samt tomten till det hus de verkade tillhöra. Inom loppet av tio sekunder fanns allt detta istället mellan hundarna och deras ägare, då djuren vid det laget aggressivt cirklade runt mig på en meters avstånd. För att piffa upp gjorde de också några utfall samtidigt som de morrade och skällde som rabiessmittade hyndor.

Jag stod som fastfrusen med ryggen tryckt mot ett träd.
Min kompis stod som fastfrusen en bit bort med ryggen mot oss.

Så kom ägarna över tomten, fortfarande halvhjärtat ropandes på sina små keldjur. Ägarna kom så nära som andra sidan diket och ropade halvhjärtat på sina keldjur. Ägarna ropade lite högre på sina keldjur. Ägarna ropade efter många om och men till och med argt på sina keldjur.
När keldjuren inte visade några som helst tecken på att ens höra dem (de hade väl huvudena fulla av sina egna skall) så tvingades den ena ägaren till den drastiska åtgärden att meddela oss att hon måste gå bort en bit för att ta sig över diket och hämta sina djur.
- De vill bara vakta tomten, sa hon.
De vill bara vakta tomten. Jaha. Ja det är ju helt naturligt mitt i skogen.

När hundarna väl sprungit tillbaks över diket till sina ägare, tror ni att de kopplade dem? Tror ni att de sa åt dem på skarpen? Tror ni att de bad om ursäkt? Tror ni att de över huvud jävla taget låtsades om att de kanske har ett litet problem om deras hundar kutar ut i skogen och attackerar svampplockare? Nej. I stället svarade de så här på frågan om vi kunde gå förbi - inte över, förbi - deras tomt ut mot vägen, samma väg vi tog in (då hundfri):
- Det är nog inte så bra.

DET ÄR NOG INTE SÅ BRA?!

Jag höll fan på att få en hjärtinfarkt, och jag svär att hade de där två efterblivna kärringarna från helvetet vågat visa sig utan sina hundar hade jag slagit in tänderna på dem med svampkorgen. Det FINNS INGET JAG HATAR MER än nonchalanta djurägare. De borde dö. Jag hoppas att deras galna hundar äter upp dem i sömnen.

- - -

Ja. Och detta lilla utbrott av kärlek till människan och hennes bästa vän triggades helt och hållet av att jag målande föreställde mig att jag låg i det här tältet. Det fick mig att tänka på den isande skräck en löjlig hund kan framkalla.
(Ps, notera rolig bildtext: "En annan björn")

Blod, svett & dårar

Nu har jag läst vad jag antar är menat som Sveriges svar på The Dirt - Backyard Babies biografi Blod, svett & dårar.
Det, kan jag konstatera, är den ju inte. Men den har definitivt sina ljuspunkter.

Sämst: David Bogerius. Dvs, han som skrev boken. Han skriver så illa att man blir tvungen att med våld forcera texten för att ta del av innehållet, som ju är det man vill åt i det här fallet. För att ta ett exempel så har han missat det elementära i att man inte först beskriver ett skeende för att direkt därefter låta någon berätta om samma skeende - på samma sätt! Jeez, de hade säkert kunnat rädda ett träd om de bara haft en redigerare.
Boken är dessutom jobbigt osammanhängande. Jag tänker mig att Bogerius efter första utkastet upptäckte att det var trist och odynamiskt, men istället för att skriva om och skriva bättre tog han fram saxen, klippte alla kapitel i fem delar, blandade och gav.

Bäst: Backyard Babies, så klart. Ena ögonblicket är de sjukt tuffa och hårda, för att sen vända på en femöring och bli våldsamt gulliga. Det hela är mycket charmigt, och det är fint att deras humor och självdistans trots allt lyckas tränga igenom den förvirrade ordmassan. De är helt enkelt fyra sköna killar som efter mycket hårt arbete till slut lyckades ta sig från Nässjö ända till Sunset Strip - och det är fan en bit att åka.
Dessutom är det en nostalgitripp av guds nåde för den som är i rätt ålder (som jag) och brukade höra på skivorna de pratar om (som jag) och se tv-programmen de pratar om (som jag) och hänga på ställena de pratar om (som jag).
Ritz! Cityhallen! Gino! Trash Bar! Eightball!
Oh, those were the days of rock and roll.

Ur boken:

"Hon ringde på en annan gång och frågade Nicke om han tyckte om öl och han sa ja. Då frågade hon vad han gillade för öl och sen gick hon ner till Systembolaget i Sumpan och köpte en flasköl som hon skulle bjuda honom på" - om en granne till Backyard Babies första Stockholmslägenhet.

"Resten av gänget satt och rökte gräs när polisen dök upp och undrade hur det var fatt." - i Texas under Backyard Babies första USA-turné 1997.

"[Man håller] god min när Tyla sitter och snackar om hur mycket en polare som har knarkat ihjäl sig brukade dra i sig och så har man badat i dubbelt så mycket kvällen innan." - Dregen om droger.

"Vi hade en efterfest uppe på typ 20:e våningen i en skyskrapa och det var någon brud som fick spelet där så vi höll henne utanför fönstret i fötterna. Hon trodde att vi skulle släppa henne. Jag vet inte varför vi gjorde så." - Dregen om en efterfest i Tokyo.

"Och så fick jag prova banangitarren från Electric Banana Band och det var verkligen stort." - Dregen om när han spelade med Janne Schaffer första gången.

"Zoe betyder liv på grekiska och hon är så jävla söt. Det tycker säkert alla om sina egna barn men Zoe är verkligen det." - Peder om sin dotter.


NP: Backyard Babies - Total 13

Effektiva jävlar

Vilket fynd.
Här surfar man omkring helt planlöst, spejar ut över avgrunder, trampar i ångande skit och hoppar från tuva till tuva i väntan på förlösningen.
Plötsligt är den där, kanske inte förlösningen men åtminstone något som lugnar oron och exalterar själen.
Punktjafs.
Featuring artister som Adolfs Gossar, Rövens Hämnd, Reklamation och inte minst Hospital Död, vars underbara låt "Effektiv jävel" klockar in på drygt 30 sekunder.

Jag vill nu ha folköl.

Kära Loyal!

Jag bläddrade häromdagen igenom er nya bok.
Den gav mig stor inspiration.
Nu hoppas jag att ni snart tänker ge ut en ny bok, och vill gärna bifoga ett konstverk jag själv gjort för eventuell publicering. Verket handlar om att en kille i hatt och trenchcoat brutit upp sin förlovning med en blåögd tjej med olika stora bröst (vilket är ganska vanligt bland kvinnor!), som blir lessen och gråter. Helst vill jag ju inte förklara min konst men ibland kan det vara nödvändigt.
Jag tänkte mig 20-30 000 kronor för rättigheterna, men jag är ju rätt ny på det här så hör av er om jag tagit i.













Puss å kram
/m

Eddie och... Adde?

På söndag samlas vi andäktigt på Cirkus i Stockholm för att se mannen, myten och legenden Eddie Izzard do his thing.
Nu har dock ett rykte nått mig om att Adde Malmberg skall vara uppvärmare.
Min reaktion på detta rykte:
"ADDE MALMBERG?! omg finns han ens fortfarande? har han någonsin varit rolig? vad fan hände? och framför allt: but WHYYYYYYY?!"

Oh well. Det blir säkert intressant.

Sakerna man aldrig gjorde

En gång när jag satt på uteserveringen på nåt hak stod det en flyttbil precis intill, så att man såg rakt in i den. Tre rimligt attraktiva herrar bar och släpade och kånkade, lite sensuell svett bröt fram på deras lena pannor och jag började göra upp en plan som, om den hade genomförts, hade kunnat leda till äktenskap, eller till några timmars förnedring i häktet.
Planen gick ut på att jag, när de packat färdigt och strategiskt placerat en säng lättåtkomligt invid ett antal skivbackar, skulle smyga ombord på flyttlasset och arrangera mig själv i en erotisk position på denna säng med en noga utvald skiva som solfjäderssubstitut.
Sedermera skulle bilen stanna vid min utvaldes nya bostad gud vet var, och när han upptäckte mig skulle jag säga: Du har verkligen bra musiksmak.

Det blev så klart inget av med det.

It's a jungle out there

Det här med skogen är ju fina grejer.
Där finns saker som


...flugsvamp...


...blåbär...


...och träd.


Detta är dagens skörd. Fingersvamp och blek taggsvamp.
Och tre kantareller.
Tre!
Besvikelsen är stor.
Fingersvamparna verkar dessutom lite farliga, det är nog bäst att slänga dem och därmed undvika förgiftningsdöden.

Bland tomtar och troll

Jag skall börja komponera musik.

Mitt instrument skall vara bubbelplast.

När jag står på scenen skall jag vara invirad i detta och så får publiken komma upp och krama mig.

Min publik kommer att bestå av fördärvade musikrecensenter och dårhushjon med plastfetish.

Jag kommer att bli känd för min nyskapande interaktivitet och stor i underjordiska musikkretsar.

Jag ser fram emot det.

Mulle

Det är alldeles för länge sedan jag gick i skogen.
Därför hoppas jag att det kan bli en tur i de röda gummistövlarna i helgen, företrädesvis i Norrtäljetrakten där jag hör ryktas att
kantarellerna frodas.
Jag ska ha med mig varm choklad och ostmackor på skogaholmslimpa (den som inte gillar ost hittar här ett annat exotiskt recept) och ett äpple. Kanske kexchoklad också.

Nu är jag bara lite nyfiken på vad det är för svamp som rejvarna bruka leta efter.

Dumstrut

På tal om inget så önskar jag ibland att jag fick ha en strut med vit slöja och sen ljusblåa kläder och gömda skor och bli tornerad om.

Det är inte alltid fel med strut!

Update söndag em: Och i går, när jag var på Street, träffade jag två personer i partystrut! Det är ju så att man tror att det är magi.

Fykke

Absinth
Fylleri

Och det är UR, världens bästa UR, på teve.
Gah.

Vänta nu - just det, han som sjunger "Beautiful" är ond.

Jo!

Jo!

Jo, han är det! Lyssna nu innan han tvingar er att karda garn, grönt garn, som alla vill ha men ingen vet vad de ska göra med.

Ju-
-förlåt men hahahahahhahahaahahah

Skärpning.

Update söndag em: Men herregud så dumt.

Sökord

Det är skrämmande många som hittar hit efter att ha googlat "clownsex" eller "skinntanga".

Det var bara det jag ville säga.

Spike!

Vill för övrigt gärna meddela att jag nu gjort det livsviktiga Vem-är-du-i-Buffy-testet och jag blev Spike. Det är den där vampyren som ser ut som Billy Idol.

Spike
72% amorality, 63% passion, 9% spirituality, 72% selflessness
Ruthless, passionate, ravenous and--when it comes to it--devoted to those you love. Sound okay? Sounds like Spike, a character at times a hero and others a villain, but always compelling, dynamic and driven.
Based on the results of this test, you're like Spike in every way but the fangs.

Jag är rätt nöjd. Jag menar, vem skulle man annars vilja vara?

New Orleans

Jag hade en dröm om att åka till New Orleans. En tydlig fantasi om hur jag skulle vandra på stekheta gator, röd i ansiktet med fuktiga ringar under armarna, och ibland stanna till vid något gathörn där det skulle sitta en svart gammal man med beige hatt och blänkande svettdroppar i pannan och spela saxofon så att hjärtat smälte. Jag skulle gå in på en diner och äta något starkt, med köttfärs i, till middag. Och på kvällen skulle jag gå till någon skum bar där röken hängde tjockt, och beställa en iskall Heineken och få mig en och annan läxa om livet av damen i baren. Sedan skulle jag, lagom till bandet gick på, gå ut på terrassen i den tryckande mörka kvällen, endast upplyst av några kulörta lyktor, och höra hur det plaskade och prasslade i träsket nedanför och hur det ljudet blandades med avlägsna slingor av smäktande musik.

Det var min fantasi, präktigt laddad med klyschor. Men ändå, den känns långt borta nu och det är så, så sorgligt.
Nästan lika sorgligt som det här.

Haters

Nu när datorn är tillbaks har jag läst ikapp lite. Bland annat har jag noterat att M på Lafs börjar tappa hoppet om mänskligheten eftersom de kallar henne ful för att såra.
Välkommen i klubben, säger jag bara.
Nu har ju inte jag några haters här eftersom det praktiskt taget bara är ett par stycken jag känner som läser - och random haters skulle inte heller veta hur jag ser ut.
Däremot går jag ut rätt mycket, och tro mig när jag säger att om främmande män (ja, alltid män) kommer fram för att tilltala mig så gör de det oftare för att leverera en förolämpning än en komplimang.
Det är sant.
Och det handlar alltid om utseende.

"Du borde faktiskt försöka bli lite mer kvinnlig"
"Vem tror du att du är egentligen"
"Du är fet"
"Alltså, om jag såg ut som du skulle jag stanna hemma"
"Du tror att du är rätt snygg va? Tro mig, det är du inte"

Bara några smakprov från ett par olika tillfällen. Och oftast, när jag är glad och snygg och känner mig oövervinnerlig, tycker jag att de är osäkra ärkemongon som inte förtjänar att titta åt mitt håll.
Men ibland, när jag är låg och ful och känner mig liten, tänker jag att de har rätt.

Senast det hände blev jag ledsen och orkade inte ens svara.
Nästa gång det händer tänker jag krossa en flaska och köra in den i ögat på honom.
Sen kan ni hälsa på mig på Hinseberg.