Skägg eller inte, det är frågan

Efter förra årets årsbästalista blev jag anklagad för att ha skägg. Jag antar att också årets lista kan komma att leda till misstankar om viss ansiktsbehåring - om jag bara kunde bestämma mig.

Ett par tre skivor är självskrivna, men resten! RESTEN! Och det är deadline i morgon bitti!

Gud vad jag hatar att göra listor. Man kommer alltid att ångra sig eller glömma någon eller helt enkelt ha missat någon fantastisk skiva man bara råkar få upp ögonen för nästa vecka.

Ned med listor, ned med dem!

Kanske att svaret kommer till mig om jag tar och tittar på lite teve istället.

TMI

Jag vet att ni inte vill veta det här, men det skiter jag i för det är min blogg och jag måste få berätta hur jävla ONT det gör när folk klipper bort små bitar av ens livmoder. Det gör de för att det cellprov man blev kallad till tidigare visade på "förändringar", vad nu det innebär. Jag lyssnade inte så noga enligt min privata devis "det man inte vet dör man inte av".

Men alltså: man ska inte bara utstå att ligga uppfläkt som en slaktad kalkon, man ska även bli misshandlad till den grad att man verkligen går som Johnny Wayne i en western när det är över. Ren tur att jag var tvungen att parkera om bilen och passade på att ta den till mottagningen (som ligger nära), för det hade inte varit kul att åka tunnelbana hem och att promenera fanns inte på kartan.

Om ni ursäktar tänker jag nu trösta mig med en dubbel whisky mitt på blanka eftermiddagen i hopp om att dämpa plågan i min pryglade vildros (™ Tommy Nilsson). Men det är ju becksvart ute så vi kan låtsas att klockan är åtta eller så om det känns bättre.

Ps, observera att jag inte vill ha några beskäftiga kommentarer från folk som fött barn.

Smile and the world shall smile back

I tio år har jag köpt busskort av mannen i t-banekiosken utan att ha så mycket som skymtat ett leende. Han har verkat närapå sjukligt dyster, lite kutryggig med mörk blick, knappt ett varsågod har kommit över hans snörpta läppar.
I dag såg jag honom le. Mot mig, när jag sagt att han fått det fint. Sedan berättade han visserligen hur de på fula sätt försökt få honom att flytta efter renoveringen, antagligen för att kunna flytta in ett Pressbyrån eller någon annan karaktärslös kedja, och såg dyster ut igen. Men så sa jag åt honom att stå på sig, och så log han en gång till. Han såg ut som en annan människa! En trevlig människa, som man kunde tänka sig ha ett liv utanför kiosken. Det var en intressant upplevelse.

Vi fortsätter in the spirit of smiling: Jag fick brev i går. I brevet fanns en utskrift på en nakenbild av Sweets Mick Tucker från tidningen Poster 1975 och en not om att "journalistiken var bättre förr". Jag fnissade.

Till sist, om ni har tråkigt någon dag och inte sett det än: Missa inte Nightvision på SVT:s Morgonsoffan. Det är vanvettigt korkat och handlar om ett danskt medium, och som jag skrattar. Och skrattar. Typ bäst på svensk teve just nu om man lider av lätt efterbliven humor.

Nu är det snart läggdags. I morgon ska jag hjälpa ännu en kompis att flytta. Satan vad jag har att inkassera när det blir dags för mig. Fast jag kanske dör här, vem vet. Undrar hur lång tid det skulle ta innan någon märkte det? Mellan tre dagar och tre veckor, är min gissning.

Dream on

De senaste nätterna har jag i princip bara drömt om män. Stora män, små män, kända män, okända män, män jag känner och män jag bara träffat någon gång. Det de haft gemensamt är att de ALLA VELAT HA MIG.

Konstigt att man inte vill vakna eller?

Kö. Biljardkö? Nej människokö.

Har förresten glömt att klaga över kön till Debaser när vi skulle se Wolf Parade i onsdags. Den var jävligt lång hörrni.



Så där lång, ungefär. Tog cirka 45 minuter gjorde den. Man blev sur.



Och så här såg Wolf Parade ut när vi väl kom in. Det var väl kul. Utom att jag inte alls tyckte att de var lika bra live som på skiva. Vet inte hur jag ska förklara det. Kanske berodde det på att jag var SUR.

Dessutom gjorde jag misstaget att med handen söka efter eventuella hängkrokar under ett barbord. Jag hittade snus, tuggummi och vad som säkert kan ha varit några snorkråkor, men ingen hängkrok. Fy fan vad folk är äckliga. Se det som en varning. Eyes, no hands. Och Debaser - fyll på era tvåltuber. Tnx.

Vintern är kommen

...håhå jaja.



Här ser vi något som liknar en trappa. Man vet dock inte med säkerhet om det är det det är, eftersom det är så mycket SNÖ ovanpå.

Så vi går hem och tänder ett ljus för världens barn. Eller tja, vi tänder ett ljus i alla fall, sen får vem som helst ta åt sig. Klockan är här tjugosju minuter över tre på eftermiddagen. Så är det.



När jag säger "vi" menar jag för övrigt "jag" fast lite mer högtidligt.

Lyckades också arbeta upp en liten ilska när jag var ute tidigare, eftersom jag började tänka på de här människorna som inte tycker om vintern för att de "hatar att frysa". Allvarligt, de måste skämta. Jag svettas aldrig lika mycket som på vintern. Fastklibbade mössor, hår som klistras mot en fuktig nacke, rännilar mellan brösten under tre lager tröjor och dunjackor som man inte kan ta av sig för då fryser svetten till is och man dör av lunginflammation i en snödriva.

Min teori är att alla som "hatar att frysa" är modebloggare med sandaletter och trekvartsärmad midjeskinnjacka. De är så unga att de aldrig upplevt så här mycket snö förr, och inte heller förstått konceptet "minusgrader". Vi kanske måste ringa någon hjälporganisation som kan skicka ut patruller på Gärdet för att gräva fram dem ur dikena.

A day in the life of

Så i dag var jag förbi min gamla gymnasieskola i väntan på att mamma skulle bli klar för lunch.



Den har inte blivit mysigare. Utifrån i alla fall. Men jag gick in, och där det tidigare var en stor hall med skåp var det nu ett bibliotek med ett fik intill. Talade med en dam i informationsdisken och berättade att jag gått där tidigare. Hon sa att hon brukade jobba som städare där på den tiden och frågade vad mina lärare hette.
- Eeehhh... jag har för mig att nån hette typ... Fröjdis? Och var norsk. Men jag skolkade rätt mycket.
- Jaha, nu kommer det fram! sa damen och skrattade.
- Men det var så länge sen att det är preskriberat, sa jag nervöst och oroade mig för kvarsittning.
- Vad gick du?
- Handel och kontor!
Och så började hon rabbla lärarnamn jag inte kände igen, hon fick nog in en och annan elev också. Jag såg mest dum ut. Hon talade om något klassrum där Handel och kontor tydligen lekte affär. Detta hade jag förträngt å det grövsta, men fick en flash av hur jag alltid fick texta prisskyltarna då jag var en av få som lyckades lära mig affärsstilen. Den här, ni vet:



Still got it, med lite övning så. Skönt att ha något att falla tillbaka på, yo.

Sedan tackade jag för mig och gick därifrån, för att strax efteråt drabbas av en nästintill oövervinnerlig lust att gå tillbaks och tala om att alltså, jag pluggade faktiskt på komvux sen, och på universitetet, ja, JMK, och nu är jag journalist, inte bara gammal skolkare från Handel och kontor. Gjorde det förstås inte men grämde mig. Varför? Hon skiter väl i om jag är en misslyckad skolkare eller en misslyckad journalist.

Sen gick jag på Myrorna och köpte ett Fyra i rad. Varför vet jag inte ens själv. Men nu har jag ett. Vi kan ha turnering! Hoppas alla pluppar är kvar.

Emad

Har haft ett litet hål i hjärtat på sistone. Men det håller på att läka nu, så i dag tvättade jag håret och bytte sida på benan. Om jag säger att det är det mest spännande som hänt mig sedan hålet dök upp - okej, bortsett från en trevlig men idiotberusad middag och det där fejanragget - så har ni nivån ungefär där. Byta sida på benan-nivån. Att använda som ursäkt istället för "jag måste byta skosnören på skorna" eller "jag måste klippa naglarna" nästa gång ni vill slingra er ur något.

Tiden i träsket har jag tillbringat med att titta på oändliga mängder teve, läsa Rocky 1998-2008 samt hellre sova än vara vaken. En gång gick jag för att parkera om bilen och köpa en 200-grams chokladkaka och cigg, i övrigt har jag inte gått utanför dörren sedan förra onsdagen med undantag för middagen. Jag tror att jag har liggsår. Men i morgon börjar vi om.

Sur var räven

På TV4 gjorde de just reklam för fotbollsgalan där den där Jessica sa något i stil med "Man kan bara säga som Gert Fylking: Äntligen!" varför jag började tänka på Gert Fylking. Fråga mig inte varför eftersom det inte finns så mycket att tänka på. SM i lavemang och "Äntligen!", det är allt jag vet om honom. Jag skulle vilja påstå att jag hellre dör utan eftermäle än att ha SM i lavemang och "Äntligen!" i runan. Chansen att jag ens får en runa är i och för sig försvinnande liten, så ingen anledning till oro över detta.

Dåligt humör här i Aspudden City. Mestadels mitt eget fel, eftersom jag gjort saker jag ångrar, men också Hammarbys fel, som säljer sina bästa spelare för småpengar och släpper in flest mål av alla över nedflyttningsstrecket. Elva insläppta på årets två sista matcher. Jag ska börja engagera mig i bowling istället. Eller lajv.

Nu ska jag titta på när Hasseåtage spelar banditer i Saltkråkan och hoppas på att livet är bättre i morgon. Tveksamt, om ni frågar mig.

Jag är FIN, hör ni det!

Oj! Jag har precis fått mitt första facebook-ragg. Eller ragg och ragg, men.

hej.. satt och titta runt lite o så fick jag syn på dig=)

ville säga att du e fin bara..
kram

Går det till så här? Jag känner mig förvånad, och lite fnissig. Fast jag tänker inte bli hans kompis, det törs jag inte, han får beundra mig på avstånd. He he.