Jack Handey

"I believe in making the world safe for our children. But not for our children's children, because I don't think children should be having sex."

Tack, Blisk.

New York, New York

Blir inget Accelerator, eftersom jag utöver allt annat kom på att de ju flyttat ut till Frescati. Jag hatar Frescati, och jag hatar Allhuset ännu mer. Äckligaste byggnaden i Sverige, med väggar så stinna av tentaångest att det inte spelar någon roll hur full man är på ljummen plastöl, man kvävs. Kvävs. Sjukt otrevligt ställe att ha spelningar på och jag har aldrig förstått varför de gör det.

Och eftersom jag blev så deppig över alltihop bokade jag mig en resa till NYC. Åker den 17:e. So long suckers.

Accelerator? Ja? Nej?

Gossip. Interpol. Modest Mouse.
Tre av mina bästaste band - och några till, som CSS och Electrelane - spelar på Accelerator i morgon och jag har ingen biljett. Vad är det för fel på mig? Kanske att den ursprungliga planen var att åka till landet. Inte mitt, jag har inget land, blott en knarkarkvart i Aspudden. Minus knarket. Helt värdelöst med en knarkarkvart utan knark. I alla fall. Enannans land. Men med sjukdom i kroppen kanske det inte blir någe. Och om det blir någe måste jag tyvärr vara naken hela helgen då alla, jag menar alla, kläder är skitiga. Ni skulle sett hur jag såg ut på jobbet i kväll, med kläder jag brukade ha på nittiotalet, inkl en groteskt ful brun kofta. Detta gick jag sedan hem i, klibbig och snorig, genom den ljumma sommarnatten bland glada uppklädda människor. Kände för att kröka rygg, halta lite och väsa åt dem.

I går gjorde jag följande: Hörde på radiosportens webbsändning hur sillstryparna fick stryk. Åkte och vattnade blommor. Till slut. De var inte döda, mamma blir inte lessen. Sen tänkte jag "nu jävlar" och bastade i en timme. Sen dog jag nästan. När jag satt i fåtöljen efteråt dunkade hjärtat så hårt att hela jag liksom guppade i takt, och ansiktsfärgen närmade sig violett. Lite vitlök och stark chilisås på det och jag kände mig, ja, ungefär som innan. Huskur, you fraud.

God natt. Eller god morgon, whatever. Det har hänt nåt med min dygnsrytm.

...och Ännu Mera Skit

Det regnar! DET REGNAR! Och inget litet duggregn heller, utan ösregn! Och det är match i kväll! Och jag missade derbyt! Och jag kommer inte ihåg när jag såg en fotbollsmatch senast! Och det är inget tak på Östra! Och jag är precis nästan frisk! Knappt ens döv!

ÅÅååååååååhhhh!

Enda som är bra i livet är att mejlen funkar igen efter två dagar. Hu-rra.

Skit och mera skit

En halv låda glass, några glas vitaminjuice, åtta avsnitt Jericho och tre paket näsdukar senare har snoret flyttat från ansiktet in i höger öra. Det är väl underbart. Nu är jag alltså, istället för snuvig samt slemmig, döv på ena örat.
Jag går och lägger mig asså. Klockan är snart sju så det är kanske på tiden. I och för sig borde jag nog vara glad att jag är döv på ett öra, då det enda det andra hör är grävmaskinerna från parken. Pigga jävla parkmänniskojävlar. Hela jävla parkjävel. Örjävel. Förkylningsjävel. Jävla jäveljävel och fan. Önskar jag kom på fler svordomar.

Det nya botox, osv

Jag tänker fortsätta att orera om min förkylning eftersom det är synd om mig, och ingen daltar med mig heller.
Har snytit mig igenom ett storpack näsdukar och en halv toapappersrulle, och slemproduktionen visar inga tecken på att minska. Däremot har jag upptäckt att den här förkylningen fungerar lite som botox, eller vad det nu är man använder hos plastikkirurgen. Mitt ansikte har liksom fyllts ut av ett lager snor inifrån så att jag blivit alldeles slät. Fräscht va! Jag vet att ni är avundsjuka. Eller skulle ha varit om det inte vore för förkylningsblemmorna, men jag tänker att dem målar jag över med mörkbrun spritpenna så är jag praktiskt taget Cindy Crawford.


Jag, eller Cindy? Vem vet.

I övrigt har jag just betalat räkningar på över 15 000 kronor, och herregud, jag har knappt några pengar kvar. Vad har jag gjort? Ett tag hade jag ju massor av pengar att sätta sprätt på. En del skulle kanske tro att det här med att "sätta sprätt på" har något med saken att göra men nej, det har jag svårt att tänka mig. Rimligen är jag måltavla för männen i svart och deras insamling för att ta över världen.

Min lägenhet ser ut som en knarkarkvart. Fo real. Det ligger en madrass på golvet, det är dammtussar i hörnen, det ligger smutstvätt över hela sovrumsgolvet och det står disk i hela köket. Dessutom måste jag åka och vattna blommor innan de dör och mamma blir lessen. Jag oooooorkar inte! Jag är sjuuuuuuk! Vafan. Tänkte pallra mig dit eftersom de har bastu, men enligt uppgift gillar bakterier värme. Istället ska jag se några avsnitt Jericho till medan jag funderar över mina valmöjligheter (vilka alltså kan kokas ner till 1. Låta blommorna dö eller 2. Åka och vattna).

Och så vill jag döda parkgubbarna härutanför. De hade inte kunnat väsnas mer om de så borrat sig rakt igenom urberget.

Förkyld

Jag visste väl att jag var för gammal för att härja på det här viset. Kände redan efter Hultsfred att det var en förkylning på gång men tänkte att bara jag ignorerar den försvinner den. Sen sprang jag omkring i en tunn klänning hela midsommarnatten: Hej snorhuvud, lungslem och andra otrevliga förkylningsdetaljer. Fy fan vad synd det är om mig.

Om midsommar tänker jag bara säga följande: Ibland är man mer fjorton år än vanligt, och när man har varit det, brukar man känna att det är dags att växa upp. Vi får se hur det går med den saken. Jag försöker med varierande framgång låtsas som att hälften av det som hände inte hände alls. Det värsta är att jag var duktigt på väg hem med en nattbuss vid tretiden på natten, och om den bara hade dykt upp så hade allt varit mycket bättre. Men nu gjorde den inte det och istället för att stå som en idiot vid en vägkant på Värmdö fick jag gå tillbaks till festen, där allt bara gick utför från att ha varit så bra.

Ursäkta, men nu ska jag gå och snyta mig.

Kära Justin, och Kära Eguren

Kära Justin.
Jag har just kommit hem från din konsert, och nu tänker jag bjuda på ett par åsikter.
Så här är det: Du måste omedelbart sluta inbilla dig att du är en soulman, och istället lägga all fokus på att styra den magnifika popkryssare du faktiskt har.
Dessutom är det så att även om ni heter typ samma sak så var det faktiskt i första hand dig vi betalade för att se. Det var mäktigt när han dök upp, men att sen höra Timbaland vråla "IIII CAAAAAN'T HEAR YOOOOU" över beats från sina Nelly-, Aaliyah- och Missyhits i en hel jävla halvtimme är too much. Ungefär som Zakk Wyldes gitarrsolo i Hultsfred, även om du nu såvitt jag vet inte var där och såg det.
Det är också märkligt att du inte själv märker den avgrundsdjupa skillnaden i energi och publikkontakt mellan, säg, Cry me a river och de där jobbiga jamsessionerna med pojkbandstryckare du envisas med.



Sen har vi det här med slutet. Det var så nära, så nära, att det hade blivit en fullständigt sagolik avslutning där när Sexyback gick ut med en bang. Men du kunde inte låta det vara, kunde du? Du var bara tvungen, eller hur, att komma tillbaks en sista gång för ett menlöst mellansnack och ännu en menlös ballad. Why? WHYYY?
Skaffa en regissör som tar livet av dina älsklingar. Jag kan ställa upp med rödpennan om ingen annan vågar, hit med playlisten bara.

- - - - - -

Kära Eguren.
Precis när jag satt där och retade mig på Justin Timberlakes bergochdalbaneshow kom det ett sms. Drygt trekvart senare kom ett till. Till sist kom detta:



och därpå ytterligare ett där det stod "Det finns bara en! Sebastian Eguren!" och jag kände att kanske borde jag ha varit på Råsunda denna vackra afton för att se dig skänka oss tre poäng och bolltrolla ner Skansen ytterligare en bit från serieledning, istället för att få bråck på trumhinnan av skrikande flickröster. Jag hoppas att du inte är lessen, jag lovar att vara där nästa gång. Och när Justin var som tråkigast satt jag och nynnade "Just i dag är jag stark" för mig själv.
Still friends va?

- - - - - -

Puss å kram
/m

Yada yada

Ok nu blir det bildspel igen. Håll i hatten.


Hos Kicki och Lars bor jag när jag är i Hultsfred.


Ozzy är en gullig gammal farbror.


Bonde do Role är tre galna brasilianer som gör kul.


I väntan på Säkert! satt vi och deppade backstage.


Säkert!


Åh Hank. Du är väl en sexgud ändå.


Roky Erickson var stabil och riktigt, riktigt bra. Tyvärr hörs det inte i denna plågsamt kassa inspelning så ni får tro mig på mitt ord.


Himlen öppnade sig när Pet Shop Boys spelade. Såg ut som att jag klivit upp ur sjön när konserten var över. Dagen efter råkade jag ha näsan lite för nära mina fortfarande fuktiga skor. Det skulle jag inte ha haft. Herregud.

Sen åkte vi och åt på Max i Norrköping (jag fick åka med tre norrländska brudar, Max är det enda som duger åt norrlänningar) och sen åkte vi hem. Är trött. God natt.

Q, this one is for you

Okej, nu har jag jobbat färdigt för den här helgen. Som förutspått har jag inga skandaler att bju på, trots att vi satt i ett hus och tömde både en Captain Morgan och en liten whisky i natt. Jo, jag förlorade stort i introtävlingen, förstås och det är ju en skamlig hemlighet om något.

Det är sol men det blåser, och kvällarna är fkn freezing. Blev tvungen att köpa en ful munkjacka/kofta för femhundra spänn i går, annars hade jag dött. Det är även sjukt lite folk, men som bonus är många av dem efterblivna med neonhattar och klistermärken på magen. Fick även nöjet att lyssna på en thirtysomething säljare som förmedlade all sin kunskap om kvinnor till någon. Bland annat skulle man vara noga med att inte fråga efter åldern på tjejer, "för man ser ingen skillnad på om nån är sexton eller tjuett, och då är det bara att köra". Ville slå honom.

Nu ska jag hänga in datorn och ta helg, kanske titta lite på Ozzy även fast han är gammal som fan. Hör honom vråla ända hit. Så det blir inget mer. Hej!