Smile and the world shall smile back

I tio år har jag köpt busskort av mannen i t-banekiosken utan att ha så mycket som skymtat ett leende. Han har verkat närapå sjukligt dyster, lite kutryggig med mörk blick, knappt ett varsågod har kommit över hans snörpta läppar.
I dag såg jag honom le. Mot mig, när jag sagt att han fått det fint. Sedan berättade han visserligen hur de på fula sätt försökt få honom att flytta efter renoveringen, antagligen för att kunna flytta in ett Pressbyrån eller någon annan karaktärslös kedja, och såg dyster ut igen. Men så sa jag åt honom att stå på sig, och så log han en gång till. Han såg ut som en annan människa! En trevlig människa, som man kunde tänka sig ha ett liv utanför kiosken. Det var en intressant upplevelse.

Vi fortsätter in the spirit of smiling: Jag fick brev i går. I brevet fanns en utskrift på en nakenbild av Sweets Mick Tucker från tidningen Poster 1975 och en not om att "journalistiken var bättre förr". Jag fnissade.

Till sist, om ni har tråkigt någon dag och inte sett det än: Missa inte Nightvision på SVT:s Morgonsoffan. Det är vanvettigt korkat och handlar om ett danskt medium, och som jag skrattar. Och skrattar. Typ bäst på svensk teve just nu om man lider av lätt efterbliven humor.

Nu är det snart läggdags. I morgon ska jag hjälpa ännu en kompis att flytta. Satan vad jag har att inkassera när det blir dags för mig. Fast jag kanske dör här, vem vet. Undrar hur lång tid det skulle ta innan någon märkte det? Mellan tre dagar och tre veckor, är min gissning.

Dream on

De senaste nätterna har jag i princip bara drömt om män. Stora män, små män, kända män, okända män, män jag känner och män jag bara träffat någon gång. Det de haft gemensamt är att de ALLA VELAT HA MIG.

Konstigt att man inte vill vakna eller?

Kö. Biljardkö? Nej människokö.

Har förresten glömt att klaga över kön till Debaser när vi skulle se Wolf Parade i onsdags. Den var jävligt lång hörrni.



Så där lång, ungefär. Tog cirka 45 minuter gjorde den. Man blev sur.



Och så här såg Wolf Parade ut när vi väl kom in. Det var väl kul. Utom att jag inte alls tyckte att de var lika bra live som på skiva. Vet inte hur jag ska förklara det. Kanske berodde det på att jag var SUR.

Dessutom gjorde jag misstaget att med handen söka efter eventuella hängkrokar under ett barbord. Jag hittade snus, tuggummi och vad som säkert kan ha varit några snorkråkor, men ingen hängkrok. Fy fan vad folk är äckliga. Se det som en varning. Eyes, no hands. Och Debaser - fyll på era tvåltuber. Tnx.

Vintern är kommen

...håhå jaja.



Här ser vi något som liknar en trappa. Man vet dock inte med säkerhet om det är det det är, eftersom det är så mycket SNÖ ovanpå.

Så vi går hem och tänder ett ljus för världens barn. Eller tja, vi tänder ett ljus i alla fall, sen får vem som helst ta åt sig. Klockan är här tjugosju minuter över tre på eftermiddagen. Så är det.



När jag säger "vi" menar jag för övrigt "jag" fast lite mer högtidligt.

Lyckades också arbeta upp en liten ilska när jag var ute tidigare, eftersom jag började tänka på de här människorna som inte tycker om vintern för att de "hatar att frysa". Allvarligt, de måste skämta. Jag svettas aldrig lika mycket som på vintern. Fastklibbade mössor, hår som klistras mot en fuktig nacke, rännilar mellan brösten under tre lager tröjor och dunjackor som man inte kan ta av sig för då fryser svetten till is och man dör av lunginflammation i en snödriva.

Min teori är att alla som "hatar att frysa" är modebloggare med sandaletter och trekvartsärmad midjeskinnjacka. De är så unga att de aldrig upplevt så här mycket snö förr, och inte heller förstått konceptet "minusgrader". Vi kanske måste ringa någon hjälporganisation som kan skicka ut patruller på Gärdet för att gräva fram dem ur dikena.

A day in the life of

Så i dag var jag förbi min gamla gymnasieskola i väntan på att mamma skulle bli klar för lunch.



Den har inte blivit mysigare. Utifrån i alla fall. Men jag gick in, och där det tidigare var en stor hall med skåp var det nu ett bibliotek med ett fik intill. Talade med en dam i informationsdisken och berättade att jag gått där tidigare. Hon sa att hon brukade jobba som städare där på den tiden och frågade vad mina lärare hette.
- Eeehhh... jag har för mig att nån hette typ... Fröjdis? Och var norsk. Men jag skolkade rätt mycket.
- Jaha, nu kommer det fram! sa damen och skrattade.
- Men det var så länge sen att det är preskriberat, sa jag nervöst och oroade mig för kvarsittning.
- Vad gick du?
- Handel och kontor!
Och så började hon rabbla lärarnamn jag inte kände igen, hon fick nog in en och annan elev också. Jag såg mest dum ut. Hon talade om något klassrum där Handel och kontor tydligen lekte affär. Detta hade jag förträngt å det grövsta, men fick en flash av hur jag alltid fick texta prisskyltarna då jag var en av få som lyckades lära mig affärsstilen. Den här, ni vet:



Still got it, med lite övning så. Skönt att ha något att falla tillbaka på, yo.

Sedan tackade jag för mig och gick därifrån, för att strax efteråt drabbas av en nästintill oövervinnerlig lust att gå tillbaks och tala om att alltså, jag pluggade faktiskt på komvux sen, och på universitetet, ja, JMK, och nu är jag journalist, inte bara gammal skolkare från Handel och kontor. Gjorde det förstås inte men grämde mig. Varför? Hon skiter väl i om jag är en misslyckad skolkare eller en misslyckad journalist.

Sen gick jag på Myrorna och köpte ett Fyra i rad. Varför vet jag inte ens själv. Men nu har jag ett. Vi kan ha turnering! Hoppas alla pluppar är kvar.

Emad

Har haft ett litet hål i hjärtat på sistone. Men det håller på att läka nu, så i dag tvättade jag håret och bytte sida på benan. Om jag säger att det är det mest spännande som hänt mig sedan hålet dök upp - okej, bortsett från en trevlig men idiotberusad middag och det där fejanragget - så har ni nivån ungefär där. Byta sida på benan-nivån. Att använda som ursäkt istället för "jag måste byta skosnören på skorna" eller "jag måste klippa naglarna" nästa gång ni vill slingra er ur något.

Tiden i träsket har jag tillbringat med att titta på oändliga mängder teve, läsa Rocky 1998-2008 samt hellre sova än vara vaken. En gång gick jag för att parkera om bilen och köpa en 200-grams chokladkaka och cigg, i övrigt har jag inte gått utanför dörren sedan förra onsdagen med undantag för middagen. Jag tror att jag har liggsår. Men i morgon börjar vi om.

Sur var räven

På TV4 gjorde de just reklam för fotbollsgalan där den där Jessica sa något i stil med "Man kan bara säga som Gert Fylking: Äntligen!" varför jag började tänka på Gert Fylking. Fråga mig inte varför eftersom det inte finns så mycket att tänka på. SM i lavemang och "Äntligen!", det är allt jag vet om honom. Jag skulle vilja påstå att jag hellre dör utan eftermäle än att ha SM i lavemang och "Äntligen!" i runan. Chansen att jag ens får en runa är i och för sig försvinnande liten, så ingen anledning till oro över detta.

Dåligt humör här i Aspudden City. Mestadels mitt eget fel, eftersom jag gjort saker jag ångrar, men också Hammarbys fel, som säljer sina bästa spelare för småpengar och släpper in flest mål av alla över nedflyttningsstrecket. Elva insläppta på årets två sista matcher. Jag ska börja engagera mig i bowling istället. Eller lajv.

Nu ska jag titta på när Hasseåtage spelar banditer i Saltkråkan och hoppas på att livet är bättre i morgon. Tveksamt, om ni frågar mig.

Jag är FIN, hör ni det!

Oj! Jag har precis fått mitt första facebook-ragg. Eller ragg och ragg, men.

hej.. satt och titta runt lite o så fick jag syn på dig=)

ville säga att du e fin bara..
kram

Går det till så här? Jag känner mig förvånad, och lite fnissig. Fast jag tänker inte bli hans kompis, det törs jag inte, han får beundra mig på avstånd. He he.

Glasvegas! Obama! Globamalamadingdong!

Såatte halva Glasvegas spelade Flowers and football tops, Geraldine, Daddy's gone och Be my baby på O-baren i går och James Allans röst alltså, jag ville slicka honom på kinden och fria. Den var ännu bättre än på skiva. Det är en röst man vill ligga med, eller äta upp, eller slicka på och fria till.


Deras föräldrar är syskon

I en tystnad mellan låtarna viskade jag "Say something". Han viskade tillbaks, jag tar åt mig äran för detta. Kände att vi hade något på gång. Men när han sedan kom ut och letade efter mig för att säga ja till mitt outtalade frieri, eventuellt slicka mig på kinden, hade jag tyvärr gått ut och rökt. Börja aldrig röka, ungdomar! På uteserveringen fick jag istället höra hur en manshora som såg ut att heta Patrick Bateman försökte sälja sig till en kvinna. Om han skulle utföra oralsex på henne utan skydd skulle det kosta tvåtusen kronor minsann. Bredvid honom stod en äldre vithårig man och intygade att allt han sa var sant. Jag tänkte att de drev med henne, men man vet aldrig. Såg kvinnan där inne senare, så hon nappade tydligen inte. Eller vad vet jag, Sturehof har en mycket rymlig toalett.

Efter det intog vi öl och tittade även på The Amazing Bryatollah Ferrarys med, enligt uppgift, medlemmar från Lustans Lakejer. De var bra och lät som att de alltid spelat ihop. TAJT, tror jag det kallas. Ett glas vin på Riche senare, där jag beklagade mig över PR-människor som inte förstår min storhet, var det dags för valvaka hemma hos U. Jag inledde mitt besök där med att sitta på toaletten och sjunga "McCain will blow your brain and 'publicans will mash your life" samt känna mig mycket fyndig. Vi tittade mest på CNN, eftersom SVT var helt otittbart och Kanal 5 till största del flamsade. U gick och lade sig men jag och N vägrade att ge upp. Slumrade till sittande ett par gånger, men höll mig i huvudsak vaken ända tills Obama hållit sitt historiska tal och jag kunde åka hem samtidigt som de flesta andra åkte till jobbet. En tanke jag inte kunde släppa var att alla människor som satt i paneler och whatnot på CNN såg ut att lukta jävligt mycket parfym. Det kliade i näsan bara av att titta på dem.

Ja, och sen sov jag hela dagen.
Det var det.
Nu är jag hungrig.

Helgen v 44, samt måndag

...i BILDER! Whaddayaknow.


Ung man somnar på Bröderna Olssons bardisk. De hade ett väldigt tålamod med unga män som somnade på deras bardisk. Och trillade i trappor. Och ramlade på golvet. Och därpå beställde mer öl.


Riksbankskassören fick se mer än han ville, så att säga. Vågar man gissa att han hette Anders Fredrik, eller ska vi bara gå med på att And. Fredr. är ett rimligt namn? Undrar om det var mycket dyrt med fem extra guldbokstäver. Eller kanske är det en extra rad som kostar? Då kunde de väl ha sparat en med det där i:t, flyttat upp det liksom. Ja, man funderar.


En av bolibompanaglarna gick av. Nu är de inte bolibompanaglar längre. Det var kul så länge det varade, hörrni! Mina fingrar ser för övrigt ut som att de skurat ett antal golv med klorin. Det har de inte. Knappt ett hederligt dagsverke har kommit ur dem.


På söndagen besökte vi nittiotalet. Jag gick nästan på allt han sa och skrattade emellanåt så att magen hoppade. Ho ho ho, lät jag. Ni skulle ha varit där.


Sista hemmamatchen för säsongen. Klart man måste fira med en bengal. Två bengaler. Nej fyra. Nej sju! Eller inte vet jag, jag räknade inte.


Bajen släppte in sex mål på sista hemmamatchen för säsongen. Bajens fans älskar Bajen ändå, fattar ni.

I morgon, eller tja, det blir väl senare i dag I guess, är det såntdära val i Amerika. Förhoppningsvis blir jag bjuden på valvaka med Obamatårta, men inte förrän jag sett delar av Glasvegas spela akustiskt på en bar här i stan. Törhända är mina förväntningar på denna akustiska spelning något extrema, men jag menar att den kommer att vara det bästa jag sett någonsin. Lev upp till det om ni kan, Glasvegas!