En onsdag i april

I dag fick min redaktör ett samtal från en kvinna känd från teve. Denna kvinna var mycket upprörd, eventuellt kränkt, över en sak jag skrivit i tidningen. Texten hade inte med henne att göra på något sätt, men hon gjorde ändå klart att jag varit elak. Hon sa även något i stil med att jag inte skulle tro att jag var så tuff bara för att jag var en citytjej som jobbade med media, för hon jobbade minsann också med media. Min redaktör påpekade att jag inte bor i city. Hon lyssnade inte på det örat utan vidhöll att SÅ FICK DET INTE GÅ TILL.

Min redaktör sa: "Vi tar till oss din kritik".

* * *

Detta firade jag genom att dricka öl och äta upp min kamrats korvtallrik på Svejk, samt fotboll på Söderstadion. Jag tror att Erkan var full.

* * *

I morgon klockan O-ninehundred ska jag befinna mig på Lidingö för att göra en intervju med någon slags estnisk schlagerartist. Och jag har inget block hemma. Inte ett enda! Vad är jag för en journalist egentligen? En journalist med en bunt A4-papper i väskan, är vad jag är för en journalist.

* * *

För övrigt har jag just betalat mina räkningar och det framgår med all önskvärd tydlighet att jag är en fattiglapp. Sorglig historia det här.

* * *

Det här inlägget känns very Mats Olsson.

* * *

Godnatt.