Filéfrossa

I dag var jag lite bakis efter att ha fladdrat runt bland barer på Söder hela natten. Jag var hungrig like ze wolf. Jag ville ha kött. Jag ville ha bearnaisesås. Plankstek utan äcklig planka. Min kamrat Q sa "jag tror att de har det på Vasa's". Vi gick dit. Lo and behold: de hade FILÉFROSSA! Man betalade 149 kronor och fick äta hur mycket man ville. Det fanns fläskfilé, oxfilé och kycklingfilé. Det fanns potatisgratäng, råstekt potatis och bakad potatis. Sallad, aromsmör, vitlöksbröd. Sju sorters sås. Jag säger det igen: SJU SORTERS SÅS.
Jag var mycket lycklig. Vi blev väldigt mätta.

När jag åkte hem passerade bussen det här märkliga stället Nivå 22 vid Fridhemsplan. Det var typ tio meter kö, och inte en endaste tjej i kön. Bara killar i ljusa jeans och fula jackor. Hur tänker man när man ställer sig sist i en sådan kö?

Nu ska jag lägga mig i soffan och dö en smula.

Vårkänslor

I dag gjorde jag en intervju på fiket högst upp i Pubhuset, och efteråt tog vi en spontan sväng i Pubs lilla porrhörna. Jag hörde talas om den för rätt länge sen och har tänkt gå och titta - ryktet sa att söta äldre damer ogenerat frågar efter dildos där, vilket ju alltid är underhållande - men glömt bort det. Nu snubblade vi rakt in i löspenisparadiset och det var verkligen liksom rent, fräscht och lite sterilt svennesexy. Jag fingrade till och med på en kukring utan att bli generad, och då var jag där med två främlingar jag just intervjuat. That says something.

Sen gick jag ut på den solstänkta Drottninggatan och filosoferade över hur kombinationen stor sol, ljummen värme och lönehelg kommer att påverka morgondagens nyhetsrapportering. Ja, och hur kombinationen går på tvärs med mitt agg mot folkmassor, det vill säga, med min plan att gå ut i kväll.

Vi får väl se.

En onsdag i april

I dag fick min redaktör ett samtal från en kvinna känd från teve. Denna kvinna var mycket upprörd, eventuellt kränkt, över en sak jag skrivit i tidningen. Texten hade inte med henne att göra på något sätt, men hon gjorde ändå klart att jag varit elak. Hon sa även något i stil med att jag inte skulle tro att jag var så tuff bara för att jag var en citytjej som jobbade med media, för hon jobbade minsann också med media. Min redaktör påpekade att jag inte bor i city. Hon lyssnade inte på det örat utan vidhöll att SÅ FICK DET INTE GÅ TILL.

Min redaktör sa: "Vi tar till oss din kritik".

* * *

Detta firade jag genom att dricka öl och äta upp min kamrats korvtallrik på Svejk, samt fotboll på Söderstadion. Jag tror att Erkan var full.

* * *

I morgon klockan O-ninehundred ska jag befinna mig på Lidingö för att göra en intervju med någon slags estnisk schlagerartist. Och jag har inget block hemma. Inte ett enda! Vad är jag för en journalist egentligen? En journalist med en bunt A4-papper i väskan, är vad jag är för en journalist.

* * *

För övrigt har jag just betalat mina räkningar och det framgår med all önskvärd tydlighet att jag är en fattiglapp. Sorglig historia det här.

* * *

Det här inlägget känns very Mats Olsson.

* * *

Godnatt.

Jag anar ett scoop

DN läser ny studie:



CSN gör Facebookreklam:

Poppen - och snoppen

Poppen. Det är allt jag tänker säga om den matchen.
POPPEN.
2-1.

Efteråt gick vi till Pelikan, och till Underbara bar, och till Kvarnen, och sen åkte jag och en kamrat och hennes kamrat hem till mig, där vi drack vin och lyssnade till god musik. Något senare började de tvenne kamraterna att knulla. Högljutt. Jag låg med min dator i sovrummet och visste inte vad jag skulle ta mig till. Gick till köket för att hämta vatten, såg mängder av vitt kött. På varandra, i varandra. Blundade, men kunde inte stänga synen ute. Ej heller ljudet, som gick ungefär "ÅÅHHH JAAA DÄÄÄR ÅÅÅHHH STÖN STÅNK". Försökte blunda med öronen också. Gick inte. Traskade ut i knullfesten, sa "ursäkta", och satte på musik. Högt.
Det hjälpte någorlunda. I en paus hörde jag dem prata, och vågade gå ut igen, sa "inte för att vara sån, men har ni inga hem?". Båda svarade jakande. Jag sa att det var lite genant som de gick på. Killen sa "men vi är NAKNA. Det är väl mer genant?".
Vad svarar man på det. "Case closed?"
Fast han var inte naken. Han hade strumporna på. Hahahahahaha.

Så småningom gick de hem. Min kamrat skämdes. Jag har ännu inte kunnat somna.

I publiken

Detta är Billy Bragg. Han spelade gitarr och höll brandtal om solidaritet på Södra Teatern i går. Det var en trevlig föreställning. Jag gillar Billy. Efteråt gick vi ner till baren och drack ett glas cava samt funderade över vad vi egentligen hade lust med. Något senare, efter en mycket kort visit på klaustromördarkrogen Indigo, kom vi på att vi hatade utelivet och åkte hem.
I morgon är det



Jag har en mycket dålig känsla inför det här.

Kom och köp

Min revisor ringde i måndags. Han sa "har du tänkt att anlita mig i år?". Jag sa "ja" och tillade att jag var mycket tacksam att han ringt då jag skjutit på det sedan, tja, årsskiftet. Nu ska han komma hit halv tio på måndag morgon. Tills dess måste jag ha mina papper i ordning. Det ska bli jätteroligt att få papprena i ordning. Jag ser fram emot det. Jaa, det gör jag. Sett fram emot det i ett helt år, har jag gjort. Kvitton, mmm. Fakturor, woho. Bokföring, YAY.
Dessutom har jag konstaterat att jag tjänat sjukt dåligt hittills i år, och att jag fortfarande betalar nästan 17 000 i skatt varje månad. Detta på grund av att jag förträngt att skicka in en preliminär deklaration. Det, i sin tur, betyder att jag är en mycket fattig kvinna denna månad. Jag kommer ihåg känslan även om det nu är nästan tre år sedan jag var fattig senast. It's not pretty. Om någon vill köpa mig är jag open for business.

* * *

Människorna som renoverar mitt trapphus har nu bestämt att måla om golven på tisdag och onsdag. Det betyder att man måste antingen hålla sig inne eller borta mellan 20 och 06 dessa dagar. Jag jobbar till 23 på tisdag. Har ännu inte riktigt räknat ut hur det här ska gå ihop. Antar att alternativen är att 1. sova borta eller 2. lämna avslöjande fotspår.

* * *

Jag tänker inte skriva NÅGONTING om fotboll. Eller om Rami.

* * *

Nu ska jag gå till systemet och köpa tröstevin. Hej

Fotboll at its finest

Ja det var allsvensk hemmapremiär i går. Ungefär så här gick det till. Själva matchen, mot Gif Sundsvall, slutade 5-3 i Hammarbys favör. Jag vet dock inte om Rami precis plockade några landslagspoäng.








DN ägnade sig härförleden åt lite undersökande journalistik och provkastade några mynt på det nya nätet framför klacken. Vi ger DN två tummar upp för att de tar sitt tunga uppdrag på allvar.

Fyra timmar kvar

klicka på bilden för ljuv musik

...till allsvensk hemmapremiär. I år står jag i klacken.

In sickness and in health

Sjukdomen fortskrider. Förloppet är hittills att jag i torsdags kväll fick ännu en feberattack varpå jag låg och svettades och snurrade hela natten. På fredagen var den borta. Jag duschade i en timme, packade skivor och dator och åkte på 40-årsfest. Köttbullarna var vidunderligt goda. Det hölls tal och sjöngs och spelades fiol och dragspel och gitarr och piano. Efter det var det min tur. Inledde succéartat med C is for Cookie med Kakmonstret. Folk dansade och var glada. En man satte slipsen runt huvudet. Det var fint att se, då jag trott att det var något av en vandringsmyt. Sen försökte han bjuda upp mig, jag sa nej och hänvisade till arbetsmoral. Tre personer kom fram och sa att jag spelade bra musik, det var snällt av dem. Sedan packade vi ihop och åkte hem till S och drack lite marsipanlikör och ganska så äcklig sydafrikansk rom. Sen åkte jag hem, åt upp de köttbullar jag fått med mig som belöning för kvällen, somnade och sov i typ elva timmar. När jag vaknade hade sjukdomen övergått i ännu en ilsken herpesattack på högra sidan av överläppen. Andra gången på en månad. I cirka åtta år har jag haft det en, max två, gånger om året. Nu: två gånger på en månad. Ska det vara så här? Kommer jag aldrig mer att kunna hångla? Måste jag börja köra med Pretty Woman-metoden - no kissing?
Frågorna är många. Framtiden oviss.

I övrigt är jag vanvettigt sugen på kött. Finkött. Tillagat av någon som vet hur man gör. Gärna med vitlökspotatisgratäng och lagom fuktig fetaostsallad. Tanken får mig att dregla rakt ner i tangentbordet. Bzzt-poff.

Sjuklägesrapport

Nu har jag suttit här hemma och tittat ut på solen i tre dagar, medan jag fyllt påse efter påse med snorpapper. I går tog jag ett varv runt kvarteret efter att ha parkerat om bilen och höll på att dö av hjärtklappning och svettningar. I dag tänkte jag att jag eventuellt kunde jobba hemifrån, men insåg att jobbet handlade om bilar och att jag inte kan något om bilar. Blev tvungen att tacka nej då arbetsinsatsen för att låta någorlunda initierad inte stod i förhållande till betalningen. Då kan man kanske tycka att lite betalt är bättre än inget alls om jag ändå bara sitter här och glor, och då kanske man har rätt, men jag kände inte peppen. När man är sjuk har man rätt att känna så. När man är sjuk ska man få glass och serietidningar serverat. Jag har inte sett till vare sig glass eller serietidningar. Dålig sjukdom, det här.

Och så lite sport

Fotboll:
Satt med örat klistrat mot radiosporten i går när Hammarby halkade omkring på Starke Arvid, och jämfört med rapporterna jag fick från dem som såg matchen lät det inte så illa. Kommentatorn var antagligen bajare. Vi tackar ändå Ljungskile för att de skötte om måltabbarna denna gång, då vi menar att Rami gjort sitt på den fronten för all evig framtid amen.
Tre poäng är alltid tre poäng, kom ihåg det.

Roma - Man U har just börjat och herregud vad det går undan. Skulle vilja höra gårdagens kommentator hänga med i det här.

Övrig sport:
Bredbandsbolaget skickar ett glatt mejl om att de "bjuder [mig] på Viasat Golf hela april!" med mer än 1300 timmar direktsänd golf. Liksom, är det ett löfte eller ett hot? Varför gör de så här? Jag vill inte ha deras golf-teve. Jag fnyser åt deras golf-teve!

Det blir ingen Rick Astley

Så jag bestämde mig för att hoppa över fabulous Black Lips på fredag för att spela skivor på en 40-årsfest. De gillar att dansa. De var mer synth än hårdrock. Jag tänker lite new romantic, lite Madonna, lite Depeche och Devo, kanske Cure, kan man dansa till Cure, gråter man inte bara och skär sig i armen? Känt ska det vara, jag avser att publikfria mig upp i röven på dem. Come on Eileen, etcetera.
Men en sak är säker, det blir ingen Rick Astley. Nog nu med Rick Astley, hör ni det internetnördar. Även om Rick själv verkar rätt soft med det hela.

I alla fall. Jag kommer antagligen också att klämma in lite Pacific! och Markus Krunegård och Britney Spears och CSS och Judas Priest och och och oj vad länge sedan jag spelade musik för en större grupp okända människor. Det ska bli väldigt roligt.