Langning kan ge böter eller fängelse upp till två år

En man, sliten fortysomething med tre fulla systemkassar stod och trampade på Liljeholmens perrong. Det är märkligt, för trots sina rena skor, moderna jeans och hela skinnjacka såg han sliten ut redan bakifrån. Möjligen var det det rastlösa trampandet som avslöjade honom. Eller hårsprayen. Det är ju något med frisyren på gamla pundare, man vet att de började göra håret någon gång på åttiotalet och inte har ändrat sig sedan dess. De som nu orkar göra håret.
I alla fall, tåget stod inne. Jag satt ombord, nästan tom vagn. Hans sällskap kom - fyra pojkar i femtonårsåldern. De satte sig så långt från alla andra som möjligt. Sedlar prasslade. Jag tittade på dem. Mannen märkte att jag tittade på dem. En av pojkarna märkte att jag tittade på dem. De såg nervösa ut.
Tåget stannade vid Aspudden. De ställde sig vid dörren. Jag ställde mig vid en annan dörr. De gick av. Jag gick av. De gick långsamt. Jag gick ännu långsammare. De tittade bakåt. Jag log vänligt. De valde vänstra rulltrappan. Jag valde vänstra rulltrappan. En pojke stod två trappsteg ovanför och försökte låtsas som att han inte sneglade åt mitt håll, medan jag ogenerat stirrade på systemkassen.
När de stannade i klunga utanför tunnelbanan stannade jag en bit bort och låtsades rota i handväskan. De började viska med varandra och gav mig förstulna blickar. Sen tog de sig samman och fortsatte till vänster och jag övervägde verkligen att ta den vägen hem, men orkade inte jävlas längre.
Det var kul så länge det varade. Hoppas att de inte dör av spritförgiftning.

Upp till kamp

Bläddrade just i förra veckans Mitt i Söderort. Läste om en åldring som blivit avlurad 20 miljoner kronor av en särdeles samvetslös bedragare. Och så tänkte jag att varför är det alltid åldringar som råkar ut för det där. Det verkar svårare att ta en klubba från en treåring än att lura av teh elderly deras surt förvärvade besparingar. Hur kommer detta sig? Blir man mer godtrogen som äldre, eller - oh plocka fjädrarna av middagen, oh milslånga barfotapromenad till folkskolan, oh kyska logdans - var det faktiskt bättre förr? Man skakade hand om överenskommelser? Man behövde aldrig låsa dörren? Man lyfte artigt hatten även till sina fiender? Man bad om ursäkt om man råkade knuffa någon nedför en trappa?
Och, inte minst: Kommer det att vara samma sak för mig när jag blir gammal?

Jag måste fråga, för jag börjar komma upp mig i åren. Det är inte ens ett halvsekel kvar tills jag är den där gubben och skriver över mina konton på ynglingen som hjälper mig med matkassen. Ger mitt visakort till en tandlös man med sheriffstjärna. Mejlar mina lösenord till en nigeriansk kung. Låter en grupp kvinnor i midjekorta pälsjackor komma in och låna telefonen.

Jag skulle vilja påstå att det sokratiska ordstävet "We must think about the children" bör förnyas. För allvarligt, nu har vi tänkt nog på de där jävla ungarna. Det går inte ens att ta en klubba ifrån dem utan att de börjar bråka. Nej, vi måste redan i dag börja lobba inför vår egen ålderdom. Vi måste redan nu konstatera att om det är någon vi bör tänka på så är det oss själva. Vi som bygger detta vackra land i vårt anletes svett.

Baaa

Skriv på

Generellt är jag skeptisk mot namninsamlingar via nätet, eftersom de inte sällan har sitt ursprung i moralpanik och/eller framstår som meningslösa.
Jag gör ett undantag den här gången och uppmanar er att skriva under:

http://www.saynotoviolence.org

Unifem är en del av FN och av någon anledning förefaller ytterligare en namnteckning innebära ytterligare en dollar till organisationen. Även om jag inte exakt förstår hur det går till räcker det för mig.
Om inte annat så får man ett tackmejl av Nicole Kidman.

Mvh Torrbollen

God morgon värld. I dag har vi strålande sol och en plusgrad i Aspudden City. Jag har sovit i soffan alltför få timmar, detta var korkat. I går tittade jag på när Zlatan fick stryk av Liverpool och funderade länge på huruvida det är på eller av, hot or not, do or don't att gå all in i Innsbruck i sommar. Det vill säga flätad peruk, ansiktsfärg, klapphatt med vikingahorn och bjärt gulblå kläder.
Efter att ha vältrat mig i tanken och fnittrat en stund kom insikten att jag är alldeles för hämmad. En av de där som genom att stå med armarna i kors utefter väggen lägger en våt filt över stämningen.
Förlåt.

Månnifer

Melodifestivalen tråkar ut mig till den milda grad att jag istället ägnat senaste kvarten åt att söka bevis för min teori att Jennifer Love Hewitt och Måns Zelmerlöw är en och samma person.







Det gick ganska bra, no?

Friday night delight

Jag tycker att det är lite magiskt att de renoverar mitt trapphus och att jag, bakom min stängda dörr, sitter och hostar byggdamm. Öppnar de brevlådan och häller in skiten, eller vad är det frågan om?
Note to self: Köp nya dammsugarpåsar. Min dammsugare är uråldrig och av budgetmodell, vilket gör det ganska krångligt att köpa nya dammsugarpåsar. Förra gången fick jag åka till någon mystisk affär på Klarabergsgatan. Men det är flera år sen och förmodligen har de byggt en galleria där nu.
I går kväll luktade det dessutom så starkt av något slags spackel här att jag var tvungen att vädra med vidöppna fönster fast det var minusgrader och snöstorm. Helt yr blev jag. Ännu yrare än jag redan är, eftersom jag i år igen drabbats av en mildare variant av detta. Antar att det är mitt straff för att jag inte får vinterkräksjukan.

Nu är det På Spåret och jag måste diska innan jag kan laga mat.
Det känns inte som fredag.

Det är Robin Hood jag vill ha

Nu har jag pratat med skatteverket, människans bästa vän.



Jag sa: Hur rik tror ni att jag är egentligen? Jag kan inte betala nästan 17 000 i skatt i månaden.
De sa: Jo men det är beräknat på bla bla bla.
Jag sa: Jag förstår inte vad du säger, men kan ändå inte betala nästan 17 000 i skatt i månaden.
De sa: Skicka in en preliminär självdeklaration med en ny beräkning av ditt överskott.
Jag sa: &/#)¤/"&=%gnnnngghhhhhhAAAAAAAAAA

Innsbruck

Den 18 juni ser jag fram emot den här utsikten:



Vi var två av 42 981 sökande till Ryssland-Sverigematchen. Vi sökte till fler, men det var den vi fick. Vi och 6082 andra svenskar. Biljetterna är betalda och kvitto emottaget. Av SvFF, inte Fifa. Så det ska bli av. Jag ska till Innsbruck.

Senast jag var i Innsbruck hade jag nyss fyllt sexton år. En sportlovsresa arrangerad av fritidsledarna på vår gamla högstadieskola fick ett gäng att borda en buss mot Fulpmes, en buske något söder om Innsbruck. Fulpmes var jättemysigt, och skittråkigt. Så jag och min goda vän W bestämde oss efter några dagar för att åka in till Innsbruck. Det gjorde vi. Och gick på krogen. Och drack öl. Och missade sista tåget. Och hade givetvis inga pengar till hotell.
En av killarna vi träffat i Innsbrucknatten erbjöd oss sängplats. W och jag konfererade och kom fram till att han ensam inte kunde göra oss något, så vi tackade ja. Men innan vi klev ur taxin vid hans lägenhet kungjorde vi för taxichauffören att vi var turister och inte kände killen i framsätet.
- If he wants to kill us you must remember our faces and where we are!
Chauffören stirrade på oss. Vi insisterade:
- REMEMBER OUR FACES!
Han såg rädd ut. Men vi kände oss mycket listiga, särskilt när vi vaknade dagen efter utan att vara mördade. Killen lät oss till och med ta sängen medan han sov i soffan.
En Big Mäc-frukost senare påbörjade W och jag sökandet efter tågstationen. Den inte helt logiska idén att följa ett spår av hästbajs ledde oss faktiskt rätt, men eftersom vi inte klarade den enkla uppgiften att sitta duktigt och vänta missade vi både första och andra tåget. Till det tredje hade vi parkerat oss på landbacken vid hållplatsen. Innsbruckarna tittade konstigt och småpojkar kastade mynt. Stoiskt låtsades vi inte om någotdera.
Väl tillbaka i Fulpmes kom insikten att alla skulle på utflykt till Vipiteno i Italien. Om en kvart! Med andan i halsen galopperade vi mot bussarna - och möttes av en isande, komplett tystnad. Ingen sa ens hej. Vår före detta fritidsledare tittade mörkt och frågade bara kallt om vi hade passen med oss.

Det visade sig naturligtvis att alla hade varit oroliga, och fritidsledarna på gränsen till att kontakta polisen när de fick höra att vi åkt till Innsbruck och inte kommit tillbaka vare sig på kvällen eller morgonen. Alla var skitsura på oss resten av resan, och jag och W fick flytta ihop eftersom våra respektive rumskamrater inte ville bo med oss längre. Några var fortfarande arga i flera veckor efter att vi kommit hem till Sverige, men det gick över till sist och blev ett bleknat minne.

Problemet nu är att scenariot med att bo hos någon man träffar i Innsbrucknatten verkar kunna bli en oönskad repris. Åtminstone om man ska tolka mina problem med att hitta ens ett vandrarhem med rum kvar de dagarna.
Undrar om den där killen bor kvar.

Ulf Kristersson vs Skolkarna

Socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) vill i dagens DN Debatt sätta på sig hårdhandskarna och rensa upp bland den förfallna ungdomen. Efter en massa osammanhängande dravel om bland annat Kungsholmsmordet framkommer till slut hur detta ska gå till: han vill tvångshämta skolkande elever till skolan.
Denna idé är nu inte helt ny, jag minns att en kompis till mig blev hämtad till gymnasiet ett par gånger - på den tiden gymnasiet fortfarande var frivilligt, dessutom. Att gå till skolan var menat som en motprestation då hon som underårig fått en egen lägenhet av de sociala myndigheterna. Men eftersom ingen kunde sitta och vakta henne dygnet runt brukade hon sticka hem efter en lektion igen - eller helt enkelt överhuvudtaget inte befinna sig hemma när socialen knackade på.
Så man kan med fog säga att tvångshämtningsmetoden inte fungerade något vidare.
Hur Ulf Kristersson tänkt sig att lösa detta den här gången återstår att se.

I övrigt kan man bara konstatera att det är intet nytt under solen. Omvänd bevisföring (ungdomarna knarkar för att de skolkar!) och skygglappade attacker mot symptomen istället för sjukdomen.
Kära Uffe, jag kan som gammal skolkare informera dig om att jag vare sig fuskar, knarkar eller begår kriminella handlingar. Anledningen till att jag inte ville gå i skolan var att den var så förbannat tråkig och hade en utlärningsmetod som inte passade mig för fem öre. Att jag trots allt till slut tog igen det missade på Komvux och universitet har enbart att göra med att jag insåg att det låg status i att ha en utbildning. Men det var fan inte kul då heller.
Och det är där, i idén om klassisk skolgång, jag föreslår att du kör ner spaden nästa gång du vill gräva upp en metod mot skolk. Det vill säga, ta reda på varför folk inte vill stå i ditt led istället för att försöka tvinga in dem där.
Jag kan även passa på att meddela att tvångsmedel mot människor med en aversion mot auktoriteter inte sällan får motsatt effekt. Bara så att du har det i bakhuvudet.

...än slank han dit

Alltså jag får nervsammanbrott.
Från Hammarbys mediesida:

Kl 07:20 - "Rami Shaaban klar för Hammarby"
Kl 08:30 - "Shaaban klar för Hammarby"
Kl 10:15 - "Shaaban - Hammarbys dyraste spelare någonsin"
Kl 12:13 - "Fredrikstad stoppar Rami"
Kl 12:49 - "Rami Shaaban klar för Hammarby"
Kl 14:22 - "Shaaban stoppas från Hammarby"
Kl 17:45 - "Förhandlingarna har brutit samman"
Update måndag:
Kl 08:45 - "Fredrikstad provocerade av Hammarbys Rami-bud"
Kl 10:15 - "Vi har goda förhoppningar"

Lägg av already! Ro hit med honom bara.