Ulf Kristersson vs Skolkarna

Socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) vill i dagens DN Debatt sätta på sig hårdhandskarna och rensa upp bland den förfallna ungdomen. Efter en massa osammanhängande dravel om bland annat Kungsholmsmordet framkommer till slut hur detta ska gå till: han vill tvångshämta skolkande elever till skolan.
Denna idé är nu inte helt ny, jag minns att en kompis till mig blev hämtad till gymnasiet ett par gånger - på den tiden gymnasiet fortfarande var frivilligt, dessutom. Att gå till skolan var menat som en motprestation då hon som underårig fått en egen lägenhet av de sociala myndigheterna. Men eftersom ingen kunde sitta och vakta henne dygnet runt brukade hon sticka hem efter en lektion igen - eller helt enkelt överhuvudtaget inte befinna sig hemma när socialen knackade på.
Så man kan med fog säga att tvångshämtningsmetoden inte fungerade något vidare.
Hur Ulf Kristersson tänkt sig att lösa detta den här gången återstår att se.

I övrigt kan man bara konstatera att det är intet nytt under solen. Omvänd bevisföring (ungdomarna knarkar för att de skolkar!) och skygglappade attacker mot symptomen istället för sjukdomen.
Kära Uffe, jag kan som gammal skolkare informera dig om att jag vare sig fuskar, knarkar eller begår kriminella handlingar. Anledningen till att jag inte ville gå i skolan var att den var så förbannat tråkig och hade en utlärningsmetod som inte passade mig för fem öre. Att jag trots allt till slut tog igen det missade på Komvux och universitet har enbart att göra med att jag insåg att det låg status i att ha en utbildning. Men det var fan inte kul då heller.
Och det är där, i idén om klassisk skolgång, jag föreslår att du kör ner spaden nästa gång du vill gräva upp en metod mot skolk. Det vill säga, ta reda på varför folk inte vill stå i ditt led istället för att försöka tvinga in dem där.
Jag kan även passa på att meddela att tvångsmedel mot människor med en aversion mot auktoriteter inte sällan får motsatt effekt. Bara så att du har det i bakhuvudet.