tisdag, maj 15, 2007

Marknadsundersökning

Spännande samtal med artonårig marknadsundersökare från något företag som ringt och terrat mig tvåhundra gånger de senaste veckorna, varav jag svarat tre och det inte varit någon där:

J: jag
T: tuggummikillen

T: Hej, jag ringer från bla bla.
J: Jaha, så det är ni som ringer och terroriserar mig och lägger på luren.
T: Va? Nej, inte jag, då är det kanske nån annan.
J: Jaja. Vad gäller det?
T: Jag undrar om ni skulle vilja vara med i en testpanel om tuggummi, man får 300 kronor och så gratis tuggummi förstås.
J: Tja. Berätta mer, vad är haken?
T: Ja man måste svara på frågor om produkterna. Men först måste jag ställa några frågor så att ni kan vara med.
J: Okej gör det då. Jag brukar aldrig få vara med.
T: Inte? Varför då?
J: Det är alltid något fel, jag har inga barn eller så är det nåt annat.
T: Men ni behöver inga barn för att tugga tuggummi...
J: Eh, nej.
T: Jag undrar om ni ätit Stimorol de senaste tre månaderna?
J: Det är inte omöjligt.
T: Har ni ätit Stimorol original?
J: Kan du inte säga du till mig istället?
T: Va?
J: Säg du istället för ni.
T: Varför då?
J: För att det låter krystat med ni.
T: Men... jag tycker att det låter trevligare. Fast ni stockholmare pratar ju lite slarvigt...
J: Va?
T: Ja.. eh, alltså, ibland har ni lite barnsligt språk...
J: Hahaha, så det här är din metod för att locka folk att testa tuggummi?
T: Ehhh alltså jag menar, jag känner flera stockholmare och de är ju snälla och så men...
J: Haaahhhhahah. Okej, ska vi gå vidare?
T: Hm.. ja.. Har ni, förlåt du, ätit Stimorol Licorice?
J: Nej.
T: Har ni ätit Extra?
J: Ja.
T: Extra Licorice?
J: Nej. Jag äter inte lakritstuggummi.
T: Alltså inte alls?
J: Helst inte.
T: Men det skulle kunna vara med prover med lakrits i det här.
J: Det kan jag stå ut med.
T: Så du är inte allergisk och så, det är inte så att du spyr?
J: Nej, jag spyr inte.
T: Okej, så du skulle kunna äta det?
J: Ja.
T: Och du bodde i Stockholm?
J: Ja
T: Okej. Har ni tillgång till internet under de närmsta fyra veckorna?
J: Ja.
T: Och ni, du, vet hur internet fungerar?
J: Jag vet hur internet fungerar.
T: Och vad jobbar du med?
J: Jag är frilansjournalist.
T: Förlåt?
J: F-r-i-l-a-n-s-j-o-u-r-n-a-l-i-s-t.
T: Vad gör man då?
J: Man skriver artiklar som publiceras i tidningen.
T: Äähh.. är det som vanlig journalist?
J: Ja.
T: Du är säker? Man kan inte säga att du är något annat?
J: Nej.
T: Eh... Journalister får inte vara med.

7 kommentarer:

Anonym sa...

*frustar av skratt*

Anonym sa...

Du är fantastisk!

Och heder åt dig för att du inte gick med på att nias!! Det är nästan det mest irriterande med telefonförsäljare; det formella, extremt tjötiga niandet i kombination med den informella tjenare-kompis-stilen. ("Mäh! Mariiia! Varför vill Ni inte ha våra trosor. De är ju graaatis Mariiia!")

Sporty Spice sa...

Du är kan hända en av världens roligaste människor. Jag kissar på mig.

Anonym sa...

...en helt annan sak. Detta skriver jag på min nya fina dator, och sänder via mitt nya fina bredband. Hemifrån! Vad säger du om det? Nu har även jag tagit klivet in i nuet Och lagt bautastenen, stämjärnet och hammaren på hyllan.
Up, up and away web!

m sa...

Q: välkommen in i tvåtusentalet!

Anonym sa...

Jag föraktar alla dessa historielösa idioter som inte förstår att vi haft en du-reform i det här landet redan på 60-talet och att det fina är att (få) säga du och inte ni! Tacka bl.a. Bror Rexed för att vi slipper använda titlar och nia varandra!
//magistern

Anonym sa...

journalister får ALDRIG vara medpå undersökningar, de tror man ska stjäla deras tuggummitestresultat och toppa aftonbladet med det. och herregud - sådan publicitet vill man junte ha.