Onsdagkväll på Södran, och herpes

Var på Hans Appelqvist och Nicolai Dunger på Södran. Gillar dem båda mycket. Efter spelningen råkade jag springa på en gammal lover jag inte sett på ett tag:

- Hej, sa jag.
- Hej! Länge sen, sa han.
- Ja, verkligen. Hur är det, sa jag.
- Jo det är bra, hur är det själv, sa han.
- Jorå, förutom att halva ansiktet håller på att dö i herpes så är det bra. Syns det nåt, sa jag.
- Ehh, nej, sa han.
- Okej vi ses, sa jag.
- Mmm, sa han.

Sen sågs vi inte mer.
Allra första gången jag fick en herpesattack var för typ fem år sen efter en Greklandsresa. Jag hade stressat som satan innan och sen åkt rakt in i solen, och verkligen inte petat på en enda människa under tiden. Men vad hjälper det när man de facto har HERPES och har varit i GREKLAND. Hello svenska flicka tycka bartender snygg. Bespottad drog jag mig undan offentligheten.
Så efter den min premiäromgång har jag fått det ungefär en gång om året, ibland två. Och i dag kom det akut. Plötsligt började det killa i läppen, sen domnade den bort, sen träffade jag en kompis som råkade ha herpesmedel i väskan, jag smetade på, det blev en blåsa, jag smetade på igen, blåsan blev större, och jag smetade på lite till, och när jag var på väg hem hade det redan börjat bildas en skorpa. Det vill säga, jag hann inte stoppa det men förloppet kan närmast karaktäriseras som rekordartat. Vi får se hur jag ser ut när jag vaknar i morgon.

Kom i alla fall hem nyss och hittade en singel på hallmattan. Det var Ego Boys med "Så skönt", och den hjälpte jag min farbror att beställa c/o min adress så sent som i måndags - snabba som fan där på Record Palace - eftersom det var hans gamla band. Och det är inte någon tokig singel alls faktiskt. Lite progg från förr, typ. Fast jag är nog partisk. Omslaget består av ett huvudlöst halvnaket par, och min farbror sa eftertänksamt "jag tror att han är jag", och jag tänkte "too much information" och skruvade på mig tills han kände sig tvingad att säga "eller kanske inte".
Så nu lyssnar jag på Jakob Hellman, eftersom jag ändå orkat dra igång vinylspelaren, vilket jag aldrig orkar annars. Gillade verkligen honom då det begav sig, och även senare eftersom det var så fascinerande hur före sin tid han var. Och nuförtiden sitter han tydligen med sin gitarr, rödvinsfull på privatfester, och försöker ragga tjejer med att sjunga "Hon har ett sätt".
Det hade jag helst inte vetat om Jakob.