Och innan vi går vidare...

...vill jag bara erkänna hur otroligt pinsamt jag tycker att mitt lilla... eh, inlägg om Mauro Scocco här nedan är. Faktiskt lite så att jag funderar på att skära av mig fingrarna med en smörkniv bara för att vara säker på att det inte upprepas. Men, jag tänker inte ta bort det. För det första för att jag aldrig tagit bort ett enda inlägg jag väl valt att publicera, och för det andra: det är en lämplig påminnelse om hur jävla larvig och sentimental jag blir halv sex en vårmorgon efter en massa vin och vänners kärlek.

För övrigt blev det just både vin och vänner i överflöd hela den här helgen, både på fredagen med otippad utgång efter fina fina Arcade Fire och på lördagen på en barndomsväns födelsedagskalas. Man skulle kunna säga att det var en helg av solsken, kärlek och underbara människor, men i ren skräck över att ni ska tro att jag är Michael Nyqvist som dansar i vattenbrynet låter jag bli.