Skridsko i Kungsan

Så här såg det ut i Kungsträdgården i går eftermiddag. Ganska fint faktiskt, tycker jag.
Eftermiddagen fortsatte sedan på ett smutsigt litet ölställe där livet och kärleken diskuterades. Ganska fint det också.

Den hopplösa framtiden

Nu har jag sett Children of Men. Så klart fanns det i den som i alla andra actionvåfflor småsaker att reta sig på, men de var ovanligt få i en övrigt bra film med välgenomtänkta och ibland roliga framtidsdetaljer (som att det jag tolkade som varande populärmusik anno 2027 lät som japansk noise) så jag ska inte gnälla.
Istället funderar jag desto mer över varför framtidsskildringar alltid är dystopiska. Ständigt har det eller är det på väg att gå åt helvete med jorden, och kvar finns bara övervakning, krig, vapen och ond bråd död. En enstaka person eller en mindre grupp, hjältarna, får lysa som förnuftets fyrbåk i det vansinne som utspelar sig i kulisserna, och även om de lyckas med sitt uppdrag att rädda det som räddas kan så var utgångspunkten alltid outhärdlig.
Nu är det sent och jag är trött, men jag kan inte komma på en enda film där framtiden är solig, demokratisk, rättvis och härlig, och jag vet inte hur man ska tolka det. Som att det inte finns någon marknad för feel good-science fiction, eller som att det helt enkelt inte går att föreställa sig en hoppfull framtid?


Scen ur filmen.

Hej då femman

Förresten fick jag ett märkligt brev av Viasat/Bredbandsbolaget i dag.

"/.../ Tyvärr kommer Kanal 5 att tas bort ur ditt utbud från och med 1 februari 2007. Orsaken till detta är att företaget som vi har tecknat avtal med för att sända Kanal 5 har sagt upp avtalet med oss. Vi beklagar detta och gör allt vi kan för att ordna så att du även fortsättningsvis ska kunna se på Kanal 5. /.../"

Liksom, är inte det lite som att skriva till sina prenumeranter och ba "Schäkta, men det blir ingen sportbilaga till din tidning något mer, hej då!"? Utan att erbjuda någon förklaring, något som ersätter eller ens en rabatt? Inte för att just Kanal 5 är något jag tittar på särskilt ofta förutom occasional Premier Leauge-match, men ändå, principen, mina vänner. Och även om det antagligen bara handlar om att använda tittarna som slagträ för att få som man vill i en avtalsdiskussion tycker jag nog att det hamnar i kategorin Konstigt Beteende.

Vad menar Google?

Google uppmanar oss att vara oorganiserade i 2007. Tack, men jag behöver ingen uppmuntran i den riktningen. Eller är det en simpel förutsägelse?

GOMORRON!

Har för mig att jag för inte så länge sedan klagade över svårigheterna med att vakna. I vissa fall, jag säger vissa, kan det tänkas att dessa problem hänger ihop med svårigheterna att gå och lägga sig. Nu, till exempel, är klockan runt halv åtta på morgonen och jag har precis avslutat en transkribering som tog väldigt mycket för lång tid för att jag ska känna mig nöjd.
Mina vanliga intervjumetoder* har verkligen fått sig en törn sedan jag skaffade diktafon. Alla möjligheter att från start sortera i vad intervjuoffret säger är raderade. Istället tvingas jag i efterhand reprislyssna på fyrtio minuters småprat om ditt och datt, med det väsentliga inpetat i någon mening man knappt reflekterar över om man inte ser det på pränt. Vilket i sin tur innebär att jag måste skriva ner alltihop eftersom jag verkligen inte vill höra på det en tredje gång i sökandet efter det jag kom på var viktigt.
Herregud.
Det bästa vore om man på plats kunde avbryta en stund:
- Du, vänta, det här du just sa var för jävla tråkigt. Jag måste radera det på en gång för att slippa höra det igen.
Jag tänker att man bara behöver göra det en gång så börjar de tänka sig för innan de pladdrar på om oväsentligheter.
Ja, det eller omstrukturera min intervjuteknik. Lägga ner Sawatsky och bara ställa ja och nej-frågor.
That'll teach them.

*Anteckna hysteriskt varav hälften är så oläsligt att jag slipper ha med det.

Strålande jul

Tomten kom med en stor och varm morgonrock, en liten mixer (hello world of smoothies, here I come! Fina recept mottages tacksamt) och en hårtork. Alla tre ting stod på min önskelista, så jag tror att tomten kan läsa tankar. Jag gillar tomten, han e bra va.
Sen gick jag hem till min vän W och tittade på deras nya bebis. Bebisen var liten och sömnig, men skrek i alla fall inte när hon såg mig, vilket bebisar brukar göra (det är antagligen för att jag är ondskan). Ytterligare senare fick jag sms av C, och till min lycka ville hon träffas så att jag hann lämna julfirandet innan jag började bråka med min far (det är tradition att bråka med far om ett eller annat, han är så tjurig) (JAG däremot, är alls icke tjurig utan ett under av godhet) (bortsett från ondskan då), och så satt vi hos henne och drack ett glas julbubbel innan vi ställde oss i kön till Kvarnen. Kvarnen var faktisk en ganska stor besvikelse. Ingen julstämning, ingen charm, ganska mycket märkliga män som ville ta i en i onödan. Som vilken jävla lördag som helst, och jag går inte till Kvarnen på lördagar.

Summa sms mobiltelefon: 23 ut (varav ett felskickat samt uppföljning på detta), 19 in. Så många sms har jag aldrig haft på den tidigare. Den verkar full, för nu plingade den som att jag fick ett men det kom inget.
Idiottelefon.
I övrigt är jag bakis och älskar världen. Nu måste jag tyvärr åka till hemlig ort och vila ut, hej då.

Daniel

Alltså, Daniel Johnston är teh loveness. Han är på riktigt, utan göteborgsstjärnor under ögonen. Jag älskar Daniel.

Elisabeth

The Gray Brigade-Elisabeth är min största idol. Sjuuuukt snygg. Så jävla stilfull. I'm in love nu. Eliza be my girl. And bring the tall man with the accordion, too.
For my amusement.
Pretty pretty.

Svanktatuering nästa

Man tycker ju att jag borde ha lärt mig ett och annat om underklädesinköp efter Snobben-eran häromåret. Till exempel att vända och vrida på mina potentiella småbyxor i 360 grader för att vara helt säker på att det inte döljer sig någon osmaklig hundfeja någonstans.
Men, sedan dess har inköpen fungerat felfritt så jag måste ha glömt viktig kunskap. Blev påmind om detta när jag nu efter duschen skulle ta fram ett par nyköpta undies och plötsligt upptäcker att det står "Glorious" i glittriga bokstäver tvärs över röven. Ingenting på framsidan lät ana detta dåd.
Lika bra att skaffa svanktatuering och pornstar-tröja när jag ändå håller på.

Puss!

Nyss, när jag satt på buss 40, och bussen åkte förbi Fridhemsplan, så såg jag en grej som kan vara bra att veta för den som får pussas för lite: Någon har hängt upp mistlar i busskurerna. Inkl. lapp som det står "PUSS!" på, för den trögtänkte. Själv tänkte jag "PUSS!" långt innan jag såg lappen (jag=mkt intelligent). Samt övervägde att kliva av för att ställa mig och vänta på drömprinsen. Kom dock fram till att oddsen antagligen var bättre för att typ Kenta och Stoffe skulle ramla förbi och köra ner sin rödvinstunga i halsen på mig (just my luck), så jag stannade på bussen.
Men det var en fin tanke, tycker jag.

Min fredagkväll med konsulten

Ja, för han är inte revisor längre utan konsult. Försökte få klarhet i hur man slutar vara revisor, om man plötsligt en dag river sitt diplom (eller vad man nu får från revisorskolan) och bestämmer att nej, nu får det stå "konsult" på mitt visitkort istället. Men jag fattar fortfarande inte, och jag tänker fortsätta kalla honom "min revisor". Det låter bättre än "min konsult", som jag associerar mer till "personlig coach" eller något annat trams för folk med i-landsproblem.

I går var alltså Putin här. På två timmar och tjugo minuter hann jag bjuda på te och ge honom alla papper han behövde, utom ett kvitto jag måste skaka fram. Sen tog det ytterligare 40 minuter innan han gick hem, eftersom han ville berätta sitt livs historia, på det där långsamma, tillkrånglade kamrers-sättet, med detaljer om hur hans företag flyttat från Gärdet till Kista till Bromma till Häggvik till Sätra. Eller hur det nu var. Höll på att dö, gjorde jag, men han var snäll och räddar antagligen mitt liv så jag härdade ut.
Ett citat:
- Jaha, du försörjer dig på det här med att skriva alltså? Jag hade uppfattningen att det var en liten hobby.

Global warming hits Aspudden

Promenerade precis hem från jobbet. Klockan är elva på kvällen den 14 december, och det är elva grader varmt och blåser LJUMMA VINDAR.
Alltså den typen av vindar man längtar efter i mars.
Jag är rädd nu mamma.

No hanging on the telephone

Har kommit fram till följande: Den enda anledningen till att jag har en hemtelefon är för att jag då och då är nödd och tvungen att göra en telefonintervju hemifrån och 1. har dålig mobilmottagning 2. är rädd för fried brain. I övrigt ligger det kommunikationsverktyget mest och dammar fast i sin laddare, för eftersom jag aldrig ringer någon så har de tröttnat på att ringa mig.
Borde inte det vara anledning nog att dra av hela skiten på sitt företag? Really?

Det ska jag fråga den ekonomiskt sinnade herre som kommer hit i morgon för att styra upp mina kvitton och min, eh, vahettere, b... bo... bokföring.
Måste städa innan han kommer.
Enl. uppg. ser han ut som Putin.

Systembolaget

...Sveriges, eventuellt världens, mest schizofrena företag.
"Försäljningen har ökat. Allt fler väljer att handla på Systembolaget istället för i utlandet. Resandeinförseln har minskat. Det har inneburit att den totala alkoholkonsumtionen har gått ner."
Intet nytt under solen, förstås, men det är inte mindre komiskt för det.
Hurra, vi säljer mer sprit! Men hurra, folk dricker den inte!

Ensamhushållets vedermödor

Det är... lite jobbigt att man inte ens i en parentes kan nämna en kille i en tidning utan att mamma ringer och med desperat förväntan i rösten säger "Jaha, och när får vi träffa honom då?".
Kanske hade de redan gett upp drömmen om barnbarn när jag obetänksamt väckte deras hopp åter.
Must. Think. Twice.

You and me in paradise

Julbord på Grand --> gå och stressröka när det börjar talas om Sanningar För Chefen --> Riche --> köpa whisky för 272 kronor --> köpa mat till uteliggare --> Spy Bar --> gå självmant innan man blir utslängd --> inte vakna av telefonen --> vakna av telefonen fyra timmar senare --> taxi hem och panikskriva klart en lista julklappstips --> pizza med extra flott, tack --> somna i soffan --> vakna tre timmar senare i en känsla av att man har varit Phil Collins natten innan --> komma fram till att man VAR Phil Collins natten innan --> välkommen medelklassångest --> åh maj gad.

Note to self: Gå aldrig mer till 7Eleven och köp en påse med Yoggi jordgubb/lime, Brämhults blåbärssmoothie, chips och en stor macka, vilken du sedan ger till uteliggaren Christina. Det känns inte alls så bra som du tror, tvärtom: Du har blivit Phil Collins - Världssamvetet, och vill nu sticka ut ögonen på dig själv med en plastgaffel.