Det är... lite jobbigt att man inte ens i en parentes kan nämna en kille i en tidning utan att mamma ringer och med desperat förväntan i rösten säger "Jaha, och när får vi träffa honom då?".
Kanske hade de redan gett upp drömmen om barnbarn när jag obetänksamt väckte deras hopp åter.
Must. Think. Twice.
fredag, december 08, 2006
Ensamhushållets vedermödor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hehehe. Han med skägg, förmodar jag...? Och ja - när får vi träffa honom då? ;)
Detta hòr verkligen inte till saken, men jag ville bara dela med mig lite av min italienska dator.
"Lascia il tuo commento"...
Ja, sà stàr det pà datorn hàr i Sorrento, nàr man ska skriva en kommentar. Och alla kommentarer bòrjar "M ha detto", "Carina ha detto", etc. Det ser roligt ut. Och som synes àr tangentbordet i avsaknad av de kàra svenska bokstàverna med prickar ovanfòr.
Idag har jag varit i Pompeji, dàr en liten man - Vicenzo - som arbetade dàr, envisades med att slàppa in mig pà làsta stàllen, och gòra specialvisningar.
(Làste min mor detta skulle hon sàkert ocksà hoppas pà Vicenzo, tragiskt nog. Han vore mer lagom àt henne).
Men jàklar va italienarna e tjusiga à molto coola! Ciao bella! Ci vediamo!
Woho, en rapport från utriket! Här på min blygsamma blogg! Heftit!
Skicka en kommentar