Min fredagkväll med konsulten

Ja, för han är inte revisor längre utan konsult. Försökte få klarhet i hur man slutar vara revisor, om man plötsligt en dag river sitt diplom (eller vad man nu får från revisorskolan) och bestämmer att nej, nu får det stå "konsult" på mitt visitkort istället. Men jag fattar fortfarande inte, och jag tänker fortsätta kalla honom "min revisor". Det låter bättre än "min konsult", som jag associerar mer till "personlig coach" eller något annat trams för folk med i-landsproblem.

I går var alltså Putin här. På två timmar och tjugo minuter hann jag bjuda på te och ge honom alla papper han behövde, utom ett kvitto jag måste skaka fram. Sen tog det ytterligare 40 minuter innan han gick hem, eftersom han ville berätta sitt livs historia, på det där långsamma, tillkrånglade kamrers-sättet, med detaljer om hur hans företag flyttat från Gärdet till Kista till Bromma till Häggvik till Sätra. Eller hur det nu var. Höll på att dö, gjorde jag, men han var snäll och räddar antagligen mitt liv så jag härdade ut.
Ett citat:
- Jaha, du försörjer dig på det här med att skriva alltså? Jag hade uppfattningen att det var en liten hobby.