Sven-Otto och arbetaren

Tävling - ”Sveriges bästa arbetare”. Vinn en lunch med arbetsmarknadsministern.

Fatta vilket kodak moment när Sven-Otto sitter där på sin lunch med en flitig städtant från Rissne, delar ut ett diplom med orden "Duktig arbetare" i guldtext och klappar henne tafatt på huvudet. Och vilka mängder av God Press det kommer att generera!
Eller? För ärligt talat, visst verkar det lite obekvämt? Vad ska de egentligen tala om? Vare sig aktier eller Ajax känns som klockrena samtalsämnen. Det kan lätt bli lite ansträngt, vilket känns ofräscht och är sådant som osakliga kampanjjournalister skulle kunna ironisera över.
Till all lycka har ju dock det moderata partiet omdefinierat det här med arbetare. Därför vore det kanske lämpligast att nominera den egna partisekreteraren. Han är visserligen även jurymedlem, men lite nepotism har aldrig hindrat folk från att arbeta hårt. Och hårt, det arbetar han. Sitter i jurys och allt. Lär reportrar att stava till hans efternamn.
Tänk vilken avslappnad lunch det skulle bli, i härligt positiv anda.

Dessutom:
"Eller en facklig företrädare som tar sitt uppdrag på allvar och faktiskt gör det fackliga förtroendevalda ska göra – representera sina kollegor?"
Jag imponeras av hur snyggt och knappt synbart moderaterna lyckas insinuera att fackliga företrädare vanligtvis inte gör det de faktiskt ska göra. Man blir bländad av intelligensen i genomförandet, det blir man. Jag måste hämta mina Ray Ban.