torsdag, november 23, 2006

Morgonstund

Min väckarklocka står ganska ofta på 07:42. Det är när jag behöver stiga upp 07:30. Detta beror på att den går tolv minuter före. Den går tolv minuter före för att tolv känns som en bra summa minuter att ha tillgodo som trött tidsoptimist.
Visserligen kan man tycka att klockan då borde stå på 07:30, det vill säga, egentligen 07:18, för att jag ska ha vunnit de här extra minuterna, men så fungerar det inte här i Aspudden City. Till saken hör att jag vill vakna till någon typ av nyheter, eftersom jag tror att jag ska bli pigg av att få höra allt som hänt under natten. Ett problem med detta är att eftersom sju är för tidigt, och åtta för sent, så blir det bara Stockholmsnyheterna, och alla vet ju att det inte händer något intressant i Stockholm på nätterna. Ett annat problem med detta är att jag ändå inte hör Stockholmsnyheterna eftersom jag är så snabb på snoozeknappen att jag slår till den innan radion gått igång. Forskare borde knäböja, ty jag har knäckt mysteriet med tidsresor, emellertid i sömnen.
Sen trycker jag på snoozeknappen var nionde minut tills jag gjort slut på snoozemöjligheterna - det finns tydligen en gräns - för att så småningom vakna i panik runt halv tio och kravla mig till jobbet. (Ja, jag är på väg till jobbet nu.)
Tur att man är frilans, för det här med att vakna är svårt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, fy 17 för morgnar... Som fast anställd får jag smyga in med svansen mellan benen varje morgon. Om nån skulle drista sig att våga säga att jag är sen, så får de ett hugg i strupen medan jag väser; "...och när du smiter iväg på eftermiddagen så har du ju förstås koll på hur länge jag stannar..."

Snoozet är Guds gåva. Jag snoozar alltid en timme. Minst. 6 ggr tio minuter.

Frågan är varför jag inte bara ställer klockan en timme senare, fortsätter att komma försent, men gör det som en gladare, snällare och piggare människa?

En annan undran, varför ser jag ut som ett litet djur (typ Piff och Puff) när jag vaknar? Är det vanligt?

m sa...

Jag är rädd att jag inte vet hur jag ser ut när jag vaknar. Mina ögon är så små att jag knappt hittar till badrummet, och då har jag bott här i nio år.