Bokstäver och siffror

Trehundra tecken är fan inte många bokstäver. Men det är vad jag har på mig för att skriva min första recension och betygsätta min första skiva. Någonstans önskar jag att det album som tog min oskuld hade burit med sig lite mer känslor än det jag lyssnar på nu, tredje varvet. Känns lite som att inte
[och det där, vänner, är trehundra tecken]
rvjua Rickard Sjöberg. Hyfsat trevligt, liksom, men helt passionslöst och inte ett dugg spännande. Inte heller vet jag om jag ska vara irriterad på det begränsade utrymmet, eller tacksam för att slippa snacka så mycket om en skiva jag inte ids känna något inför.

Och: då har jag inte ens gått in på det här med betygsättning. Enligt gängse normer är
0=dö
1=kass
2=godkänd
3=bra
4=mkt bra
5=marry me
vilket är normer jag aldrig förstått. "Bra" för mig är ju liksom BRA, fast det som är BRA för mig är antagligen "Mycket bra" enligt skalan. Så "Bra" borde egentligen heta "Det funkar väl", men då är vi nere på "Godkänd", antar jag. Kan inte komma på när "Bra" ska komma till användning, känns som är likställigt med att inte tycka någonting. Eller - känna någonting? Vilket betyder att den här skivan borde få "Bra"? Vilket i sin tur betyder att den hamnar på övre skalan om man räknar med "Dö", och det ska man väl göra. Det vet jag inte om den förtjänar.

Men fuck vad jag ska krångla till saker, no? Vänligen diskutera hur ni tänker i kommentarerna.

(Ps, ja, jag inser att jag tar detta på alldeles för stort allvar nu, men kom igen, det är min FÖRSTA. Ge mig ett par skivor till och jag lallar på en siffra med vänsterhanden medan jag pratar i telefon med min revisor.)