Och så lite Martha

Skamligt nog missade jag Martha Wainwright på Hultsfred. Här är ändå några fråga-svar med henne som aldrig publicerades.

Det är ett år sen ditt senaste – och första – album. Planerar du ett nytt?
- När jag har spelat färdigt på alla festivaler i augusti är det dags. Jag har skrivit hälften av låtarna, men jag är ganska långsam av mig eftersom det är viktigt att de verkligen känns helt klara. Det är alltid en viss press på den andra skivan och ibland hör du att alla låtar kanske inte är så bra som de kunde eller borde vara, så jag vill låta det ta tid. Men vid den här tiden nästa år hoppas jag ha något ute.
När och var skriver du bäst?
- Jag vet inte, antagligen när jag är ensam och frustrerad, kanske lite upprörd, och går fram och tillbaks eller sitter hemma i mina underkläder och känner mig död.
Du skriver alltså bäst när du är låg?
- Ja jag tror det. Men det är intressant, för det här kommer att bli som ett test för mig, jag är lyckligare än jag brukade vara och vill hitta ett sätt att skriva låtar utan att vara totalt deprimerad. Att verkligen känna hantverket, för det finns så mycket annat att skriva om. Kanske är det också så att man när man blir äldre inte är lika självupptagen och kan skriva om annat, som världens tillstånd. Eller åtminstone om andra människors problem, haha.
Tidigare har du sagt att det var jobbigt att kliva fram solo. Har det blivit lättare?
- Det beror på vilken dag det är. Men jag har definitivt mer självförtroende nu. Man vill liksom fortsätta och få det att fungera, eftersom man måste, eftersom det är ett bra jobb. Jag älskar att spela och åka på turné, och måste hitta ett självförtroende att göra det jag vill och samtidigt… äh… ja, vara sann mot sina egna artistiska visioner. Att få fram något på ett intressant sätt är viktigt för mig.
Vilka är dina styrkor och svagheter?
- De är samma. Att öppna upp och låta sig själv känna saker och sedan kunna uttrycka det – att låta svagheten bli en styrka.
Är det någon syskonrivalitet mellan dig och din bror Rufus Wainwright?
- Nej. Det är bortom rivalitet, han har gjort det här mycket längre, släppt fyra skivor, och förtjänar all uppmärksamhet han kan få. För mig är det bara början. Det går inte att jämföra våra karriärer, han är dessutom mycket mer glamourös än jag. Jag är mer the punk rock kid.
Vad tyckte era föräldrar [Loudon Wainwright III och Kate McGarrigle] om att deras avkomma valde samma karriär som de?
- De varnade oss, men det antar jag att alla föräldrar skulle ha gjort. Nu tycker mamma att det är roligt att spela och sjunga med oss och jag tror att hon ser oss som en förlängning av sig själv. Och pappa, jag tror att han är stolt över oss båda.