Nej.
Nej, jag kom aldrig i väg.
Det är en sådan kväll i kväll. Frankrike spelar mot Togo på teven, efter femtio minuter har de inte gjort mål än. Halvlitern jordgubbar jag skulle haft med mig till festen står här bredvid, i en blå skål, jag äter upp dem en efter en och lyssnar på hur folk börjar komma hem? fyllna till? utanför fönstret. En man vrålar högt och jag undrar om han kommer att slå någon på käften i kväll. Marken är blöt och himlen ljusblå och jag vill gärna vara någon annanstans, i ett annat land eller åtminstone annan stad, men jag kommer inte ens upp ur soffan.
Nu gjorde Frankrike 1-0, i 55:e minuten.
Jordgubbarna är oanständigt röda och saftiga.
2-0.
Midsommarafton 2006, inget att skriva hem om.
fredag, juni 23, 2006
I skymningen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Min midsommarafton var inte heller mycket att skriva hem om, i alla fall inget festande att prata om. Fast måste man ha det?
Nä, om man skulle ta och lägga sig och läsa lite kanske..?
Nattinatt.
Frustrerande att alla dessa högtider ska handla om jakten på den perfekta festen eller hur lyckliga alla kärnfamiljer är när de skålar över den där förbannade sillen. Jag tänkte strejka midsommar i år. VERKLIGEN. Men sen steg ångesten och jag kände mig ensamast i världen. Så jag gick på en fest och söp mig full. Som det känns idag kunde det ha kvittat.
Skicka en kommentar