Fylleri fyllerår

På tal om stigande ålder.
Min födelsedag är, eh, coming-up coming-up om ett tag, nån vecka eller två, och jag ser inte fram emot den alls och det gör mig arg. Alltså att jag inte ser fram emot sånt längre. Det är ju inte som att man har miljoner orsaker att fira annars, så varför inte passa på när man fyller år? Varför är inte varje seger över ett nytt år värd en hejdundrande fest med paraplydrink, struthatt och visselpipa?
Eller om man åtminstone fick ligga och låtsassova medan någon smög upp och prasslade i köket och så finge man falsksång, varm choklad, en bit bakelse med ljus i och någonting inslaget i mycket papper och glansiga snören.
Men nej. Man ska fylla år helt själv på en måndag i midvintern, det är det nya "jag-skär-mig-i-armarna".
Birthdays ain't what they used to be.
Som protest funderar jag på att ha en måndagsspritfest.