About a boy

Jag och min goda vän V vandrar stillsamt Hornsgatan fram åtta på söndagkvällen. Ett barn kommer springande. Han är kanske tre år eller så, jag är inte så bra på barn men ungefär. Vi ser oss om. Ingen tycks äga barnet. Ingen springer efter, ingen är i närheten. Vi, som de goda medborgare vi är, stannar. Följande konversation utspelas:

- Hej. Var är dina föräldrar?
- De är döda.
- Hm. Va?
- Jag är ensam.

Vi överväger att ta med barnet och bjuda på rosé, men så plötsligt dyker två personer upp som verkar känna till honom. Jag och V traskar vidare och har väldigt svårt att sluta skratta, i ren skräck. Tanken slår oss att gå tillbaks och berätta för föräldrarna att deras unge är Damien. Vi gör det inte. Men vi kommer aldrig att glömma när vi träffade Damien.

Kungen av pop är död

Kvart över tolv ringde de från redaktionen: Har du en personlig relation till Michael Jackson? Kan du skriva en krönika?
Nja, sa jag. Kan jag kanske men...
Vi ringer tillbaks snart, sa de då. Och jag började skriva. Fort gick det. Särskilt bra blev det inte. Så det var inte med någon större sorg jag fick veta att de hittat en annan att skriva i tidningen. Annars är det här vad som skulle ha stått:

Mitt i natten svensk tid rasslade det till på alla sociala medier: Michael Jackson är död. Michael Jackson är död? Ja, Michael Jackson är död. The King of Pop is no more. Hur konstigt är inte det – han har ju alltid funnits där. Från gullig barnstjärna via briljant entertainer och låtsnickare till vad man vänligt beskrivet kan kalla en kuf.
Michael Jackson var inte okontroversiell, och ryktesspridningen var enorm. Han ändrade färg på huden, han led av vitiligo, han sov i syretält, hans bästa vän var apan Bubbles, han umgicks helst med barn, han umgicks helst med barn på ett förbjudet sätt, han bjöd på Jesusjuice, han höll på att tappa sin näsa, hans barn är egentligen inte hans, han höll på att gå i konkurs, han skulle tvingas sälja Neverland, han lyckades rädda Neverland, och så vidare i all oändlighet. Få vet vad som är sant och inte. Det man vet med säkerhet är att han lämnar efter sig en musikskatt som inte är av denna världen. Hans karriär sträckte sig från 1963, när han som femåring blev frontfigur i Jackson Five, till… ja, när tog den slut egentligen? Tog den slut? Kan en sådan som Michael Jackson ta slut, ens när han dör? Mannen som gav oss Thriller – fortfarande 27 år senare världens mest sålda skiva. Osannolika 109 miljoner exemplar finns i skivhyllor över hela världen.
Också här, hemma hos mig.
Nu ska jag lyssna på den igen.
Vila i frid, kungen av pop.

Sommarjobb

Jag skriver på Twitter att jag behöver ett sommarjobb i juli. Reseföretaget MrJet får på något vis syn på detta, troligen genom att göra en sökning på "sommarjobb" bland alla... i hela Sverige? Vad vet jag, för vi har ingen som helst övrigt kontakt, jag och reseföretaget.



Jag svarar vänligt att det låter som ett hyvens jobb, för det gör det verkligen, men att det finns moment i deras ansökningsförfarande jag finner så att säga obekvämt. Som att sitta på kammaren och filma mig själv medan jag försöker framstå som en sval men spännande världsmedborgare som ääälskar extremsport och gärna vill testa på att äta kattsvans.

Men jag rekommenderar den som inte har samma betänkligheter att söka, då de uppenbarligen
1. är besvikna över utebliven medieuppmärksamhet (hey MrJet, det blir så när man är trea på bollen, men nu fick ni lite word of mouth i alla fall) och därmed
2. inte har fått in tillräckligt med ansökningar. Jag menar, de raggar resenärer på Twitter.

Kära MrJet, återkom gärna när ni inser att det är mycket roligare att läsa om hur en livstrött tjockis klamrar sig fast i flygstolen än att se solbrända 20-somethings dyka bland delfiner.

Ungjävlar 4-evah

Fick ett pressutskick från min gamla lågstadieskola där barnen av i dag tydligen uppmuntras att inte bara drömma, utan också att visualisera sina drömmar på ett ganska konkret sätt med hemgjorda tidningsomslag. När jag gick där var det i baracker och vi hade sex olika klassföreståndare samt ett okänt antal kortvikarier på tre år och tja, att visualisera ens en framtid stod inte precis först på schemat.

Allt var helt enkelt inte bättre förr. Skåda framtidens hjältar, klicka för större:


Gelehallonet väger 7,8 kilo!


Alex fick 152 medaljer för sina serier!!


Historisk på 4 sätt!

Alltså, det är så sjukt roligt och fint, jag blir alldeles varm. Eller ja, inte alldeles. För ingen av de sex tjejer som var med bland de 17 omslag som bifogades siktade lika högt med samma humor. Men jag tänker att det är en tidsfråga.

Eftersom...

(tell me it's pretty)

och



har fått mig att tvivla på mig själv så föreslår jag att ni tittar på



och föreställer er doften, samt ägnar er åt mina 140-teckens rop i rymden så länge. Här till höger.
Både ni och jag kommer att ångra det, men som letterna säger enligt tidningen Filter, sånt är livet, ibland går allt åt helvete.

Aktuellt en aprilmåndag

1
Aftonbladets läsare ställer relevanta frågor om svininfluensan:

Ska jag undvika människor i min närhet som har varit utomlands?
– Nej.
Ska jag och min familj börja använda munskydd?
– Nej.

2


3
Efterfester heter numera enligt TT "så kallade efterfester". Väntar spänt på nästa steg i utvecklingen där det på "så kallade fester" dricks "så kallad öl" och lyssnas på "så kallad musik". Etc.

4
Brolles karriär, av eller på? Är det piraternas fel? Har han inspirerats av Moneybrothersoppan? Så många frågor.

Roadtrip och derbytåg

Såatte vi åkte till Lerum. Jag satt i samma bil som födelsedagsbarnets bror, tre personer till och en gitarr, och alla utom jag sjöng "Min bror och jag" om och om igen. Det var så att säga repetition och generalrepetition i ett. Fast på kvällen avslöjades även några sköna moves, till exempel en snurr, den såg jag inget av i bilen. Nu kan jag i alla fall inte få låtjäveln ur huvet.

Vi skulle bo på en camping. Så här såg våra stugor ut.



Strax bredvid fanns denna stuga:



Vi antog att det var campingekvivalensen till brudsviten och fylldes av avund.
Sen åkte vi till festen. Den hölls i ett PRO-hus och det satt arga lappar lite överallt. Också på toaletten, där gentlemän påbjöds att sittkissa.



Festen var rolig, väl många snapsvisor till trots. Det var stjärnklart och mycket sprit och roliga människor jag inte träffat på länge. Det spelades tryckare nästan så fort dansen kommit igång, jag gissar att valet gjordes av någon som hade bråttom hem men ville hinna klämma först. Det vältes bord, det käbblades om olika saker, det skrattades. Det var förvånansvärt lite 08-bashing, men en och annan dålig vits. En kille var otrevlig för att kort senare fråga om vi skulle hångla. Neil Strauss är skyldig till mycket ondska i världen och kommer för detta att brinna i helvetet.



Ja och sen var festen slut och vi sov och så åkte vi hemåt och i Gränna var vi hungriga. Jag argumenterade för att samtliga hus i Gränna borde målas röda och vita, men dämpade mig när jag upptäckte att man kunde äta upp Gud Fader själv i en kiosk där. Han består av bacon, paprika och lök. Undrar om Vatikanen är informerad. Och vad Spaghettimonstret säger om att möjligen petas som förste livsmedelsgud.

Och sen var det måndag och derby. Vi hade med oss en vän som aldrig någonsin varit på fotboll tidigare, och beslöt därför att gå all in. Det vill säga, först ta derbytåget från Södra station...



...och efter 4-1-vinsten (3-1 på pappret pga domare med nedsatt syn) gå på Gröne Jägaren. Jag kan säga så mycket som att det var både första och sista gången jag åkte derbytåget. Det var jättejobbigt. Alla var små, finniga, fulla och klarade absolut inte att vänta på sin tur. Gröne Jägaren däremot är ju ett hyvens ställe där alla är äldre, tjockare och tröttare än man själv. I går spelade de Kenta minst sju gånger. Det var overkill och jag övervägde att lämna in ett klagomål. En dylik hymn ska man vara försiktig med.
Fotbollsnybörjaren var i vilket fall väldigt nöjd med sin premiär och vill följa med igen. Det är dock oklart hur hon ska förklara detta för sina höglitterära vänner.
Sen åkte jag hem och bäddade tältsängen åt min kusin som satt i soffan och telefonbråkade med sin flickvän. Telefonbråk på fyllan, kanske det bästa gud uppfunnit.

Hej då.

Dagens ord: Leda

Dagens andra ord: hånattack.

Tänkte lägga upp en trettio sekunder lång ljudfil som spelades in i förmiddags, från min säng, i mitt sovrum. Det var ett helvetes jävla liv på gården, kan man säga. Lövblåsar och sopmaskiner och gud vet vad mer, motorsågar kanske. Är dock osäker på vem som har copyright på ljuden, man vill gärna inte hamna i fängelset. Men nu kommer jag ändå inte ihåg hur jag brukade lägga upp ljudfiler, så det blir inget. Istället bjuder jag på några gulliga kaniner:


Ja, vadårå?

I morgon åker jag till Lerum på kalas. Lerum! Jag tror inte att jag någonsin varit där tidigare. Jag skulle kunna fråga vad man gör i Lerum, men det vet jag ju redan. Man åker dit på roadtrip och går på kalas. Men det ligger otäckt nära Göteborg, det gör det.

Sen börjar jag bli helt groteskt fattig. Jag som var så rik i höstas. Får hatbrev från skattemyndigheten där de påpekar att jag är skyldig dem en massa pengar. Pengar jag tyvärr inte har. Trött man blir. Är det inte deklaration snart också? Varför har inte min revisor ringt mig? Ska man behöva göra allt etc.

Kanske får sälja lägenheten. Flytta till en hyresetta i någon billig by. Lerum?

Bibliska tankar i påsken

Ni vet att ju längre man väntar med ett inlägg, desto mer spektakulärt inbillar man sig att det måste vara för att de stackare som fortfarande inte lärt sig rss och därför tittar in då och då inte ska hata en. Nu är det här inlägget trots rubriken överhuvudtaget inte spektakulärt, och jag antar att jag därmed har beseglat mitt öde. Det är okej. Jag verkar ändå inte kunna uttrycka mig i mer än 140 tecken i stöten numer. Det var roligare på den tiden jag medverkade i lögnaktiga humorbloggar, för då kunde man alltid ljuga ihop nåt halvkul när man hade tråkigt. Att ljuga ihop saker här skulle kännas lite som att fuska.

Aja, det har i vilket fall varit påsk, vilket har märkts genom att jag ätit oskyldiga lamm samt somnat till jesusprogram på teven. Det senare fick mig att vilja skriva en ny bibel. Jag ville det så mycket att jag halvsovande skrev ett sms till mig själv om saken. Problemet med idén är att jag antagligen borde läsa den gamla först, och herregud, vem pallar. Sen vet jag inte riktigt vem som skulle vilja läsa min bibel. Den skulle vara positivt inställd till det mesta den nuvarande verkar ogilla och tvärtom, vilket jag gissar skulle alienera de flesta utom boende i SoFo och möjligen delar av San Francisco. Om jag inte vore en sådan sucker för instant gratification kanske jag hade kunnat hoppas på aktualitet om tvåtusen år, men nä, inte värt det.

Sex timmars arbetsdag already on board

Ursäkta, men vad gör egentligen det arbetande folket efter lunch om dagarna?

Jag undrar, eftersom omständigheten att allt nödvändigt ont måste ske någon gång mellan 07 och 09 på morgonen går mig på nerverna.
Tandläkare? Check. Läkarundersökning? Check. Operation? Check. Besiktning? Check. Verkstad? Hantverkare? Jobbmöte med okänd person? Träffa banken? Check. Check. Fucking CHECK.
Faktum är att jag har svårt att komma på en enda måste-sak som sker efter denna tid. Och såvitt jag förstår är det likadant för alla - det är alltså inte bara jag som har otur. Vilket är ett ännu större mysterium.

Så frågan kvarstår. Vad gör det arbetande folket efter lunch?