Magisk get

"Den magiska geten utreds nu av polisen."

Årets bästa mening. Den meningen får mig att vilja jobba på Expressen igen. Och det är det inte mycket som får.

00-talets tröttaste livsnjutarcitat

"...där vi avnjöt en bättre måltid."

Gubbe.

Ta dig i brasan, mr Postman

Jag är upprörd på det brittiska postväsendet. I torsdags förra veckan beställde jag en grej som var avsedd som födelsedagspresent till en person som har fest i morgon. På måndagen fick jag beskedet att den var skickad. Eftersom det är 2009 och både Sverige och Storbritannien enligt uppgift är i-länder tog jag för givet att den skulle dyka upp kanske inte på tisdagen, men i alla fall på onsdagen eller senast torsdag. Ni förstår vart den här historien barkar, eller hur? Just det, paketet har inte kommit.

Tyvärr var jag inte införstådd med att det tydligen är allmänt känt att brittiska postverket är klantskallar, byfånar, amatörer, kvacksalvare och svagsinta kretiner. Nu är jag det och jag är sur.

The lipstick story

Visste ni att nästan alla läppstift kostar 275 kronor? Det visste inte jag. När jag härförleden var ute efter ett, i present till en god vän, snubblade jag in på Åhléns vid Odenplan och upptäckte detta skrämmande faktum. 275 jävla kronor? Surely you jest, tänkte jag och gick från hyllrad till hyllrad. I sanning, de tycks anse detta vara en rimlig summa, insåg jag och kände hur min inre anarkist fick hjärtklappning, andnöd och svarta prickar framför ögonen. Faktum är att det inte vore fel att kalla det en smärre chockreaktion, jag ville ha en varm filt och någon som talade lugnande med en hand på min panna.

Av detta kan man troligen dra en mängd slutsatser, som till exempel att jag inte är någon storkonsument av läppstift och att jag borde researcha mina idéer om goda presentval istället för att hoppas på det bästa och göra inköp i sista minuten. Men till min smala lycka hade de gömt ett budgethörn i butiken där det fanns ett billigt läppstift i just den klarröda nyans jag sökte. Möjligen är det fult att tänka budget när det gäller presenter, men det handlar om principer. Seriöst, jag skulle inte DRÖMMA om att lägga 275 kronor på ett läppstift med mindre än att det räddade livet på ett svältande barn. Make that happen, läppstiftskrängare!

Läppstiftet gjorde hur som helst succé oavsett pris. Samtliga kvinnor på plats lånade det av den nya ägaren och skapade därmed en lätt surrealistisk känsla. Röda munnar överallt rörde sig i olika takt. Några pratbubblor på det och vi hade haft oss en musikvideo.

Jag vill ha mer kul, ge mig mer kul

I går fick jag mitt seriebokpaket och har redan läst Liv Strömquist, Nina Hemmingsson och halva Mikael Sol. Med detta inte sagt att jag är ovanligt snabb, ty det går mycket fort att läsa serieböcker, utan bara att jag har svårt att lägga band på mig och sprida ut ze pleasure. Har gjort mitt bästa med Mighty Boosh, men nu har jag bara ett enda avsnitt kvar och sen vet jag inte vad jag ska ta mig till. VAD SKA JAG TA MIG TILL. Vill ha Vince Noir hemma i ett skåp. Vill ha mer kul.

Pest eller kolera

Gårdagen var både upp och ned och nu vet jag vare sig ut eller in trots att jag vridit det både bak och fram.

Det som var upp: Min kamrat fick tag på Glasvegasbiljetter där jag misslyckades.

Det som var ned och inte visar tecken på att stanna: Jag har ställts inför ett obehagligt ultimatum som kommer sluta med att jag kröker min rygg med mössan i hand oavsett vad jag väljer.
Fucking jävla kuk-finanskris.
Å ena sidan hade jag velat vara stenrik och kunna trumpeta ut min åsikt om detta utan att behöva bry mig om petitesser som levnadsomkostnader, å andra sidan hatar jag rika människor mer än allt annat för att de slipper dylika dilemman och kan go about sin champagnesprutande tillvaro utan att blinka.

Å tredje sidan vet jag inte ens vad jag håller på med eller varför, så i dag har jag försökt uppnå lite balans genom att bland annat försöka lära mig hur man blir populär, beställa Nina Hemmingsson och börja titta på säsong tre av Mighty Boosh. Det har gått sådär, så jag måste nog ta ett avsnitt till. Hej.

Javisst ja, skägget.

Det är ingen idé att tjafsa med mig om den här listan, fattar ni?

Markus Krunegård - Markusevangeliet
Glasvegas - Glasvegas
Bon Iver - For Emma, forever ago
Last Shadow Puppets - The age of the understatement
Wolf Parade - At mount zoomer
Fleet Foxes - Fleet Foxes
Frida Hyvönen - Silence is wild
Vampire Weekend - Vampire weekend
Ane Brun - Changing of the seasons
Hello Saferide - More modern short stories from...

Och ja, jag trodde också först att Vampire Weekend kom 2007. Men inte till Sverige.

Saker jag gjort...

...den senaste månaden:

* Skändat mina egna ögonbryn. Det var inte med mening, jag slant med pincetten när jag skulle ta bort ett malplacerat ögonbrynsstrå. Det blev inte så snyggt, jag såg lite ut som en sån där mode-madam med för mycket rouge, utan rouget då.

* Läst ett mascaratest i Elle och börjat blöda ur ögonen för att det var så vanvettigt dumt och meningslöst. Jag menar allvar. Och då tror jag ändå att det är ett relativt vanligt inslag i Elle och dylika magasin.

* Hamnat i en diskussion om pompösa skådespelarmän och funderat över om det är någon av dem som INTE spöar upp sin respektive.

* Gråtit över att det inte varit tillräckligt med smöriga julfilmer på televisionen. Sen grät jag lite till åt Elf när den väl visades.

* Sett en mycket, mycket arg dagispappa skälla ut pojkar med smällare på gården. Jag hörde inte ett ord genom fönstret, men hans kroppsspråk à la italiensk väderkvarn said it all. Pojkarna lommade iväg.

* Erkänt att jag inte visste vad El Clásico var och blivit hånad tillbaka till medeltiden. Ni som till äventyrs fortfarande inte vet, googla upp det vetja.

* Lånat Mighty Boosh-boxen efter en ölkväll, lagt den på ett stökigt bord och glömt bort den tills nu. Hoppas att den är rolig.

* Funderat på att lifta till Malmö men kommit på bättre tankar. Eller... har jag?

Nytt år, ny tid

Det sägs att det är ett nytt år nu. Att pappret är tomt igen. Att man kan börja om.
Och som ett tecken från ovan fick jag i dag tre olika kurskataloger i brevlådan. En från ABF, en från Studiefrämjandet och en från Medborgarskolan.

Men det är så MÅNGA! Vad ska man VÄLJA?

Nå, efter att ha tänkt över saken, och till sist förkastat idén att istället börja knarka, tror jag att Teater för ökad självkänsla (endast 495 kronor!) vore bra, inte minst för att lära mig utlevelse, givetvis att följas upp med Mindful Dance (750 kronor) för att lära mig inlevelse. Med denna kombination är jag säker på att få lära känna mig själv från alla håll och komma ut på andra sidan som en ny, förbättrad person.

Möjligen tar jag även tag i min gamla dröm att göra en pilgrimsresa i Agneta Sjödins fotspår, men för att ha råd måste jag sälja alla mina värdsliga ting och, ja, då har jag ingenstans att bo.