Helgen vecka 48

FREDAG: Okkervil River



Jag hade lätt kunnat åka hem efter jobbet, skölja av mig dammet och ta mig in till Debaser till klockan elva, för det var då de började spela och det var inte fullt. Men detta visste jag tyvärr inte klockan åtta när jag stack från jobbet. Försökte fråga tjejen i kassan om man kunde betala och komma tillbaks senare.
- Nej.
- Man kan inte betala och skriva upp sig på listan och komma tillbaks senare?
- Nej.
- Finns det något sätt att lösa det på?
- Nej. Det här är en ”walk-in”, vi har inte ens några stämplar.
Jag ville inte missa Okkervil River, så jag gick iväg och åt och gick tillbaks. Var där klockan nio. Ingen jag kände nånstans. Stod resp satt i ett hörn i två timmar. Så jävla tråkigt. Fast det var länge sen jag pratade med så många 22-åringar. De är pratglada de där ynglingarna.
Okkervil började svagt och dörrarna ut till restaurangen där någon spelade ashög DUNKA DUNKA stod på vid gavel. I protest mot den sura inträdestjejen vägrade jag hänga av mig och släpade omkring på en stor väska och en ännu större jacka vilka, när jag irriterat skulle gå och stänga dörrarna, rev ner tre glas som stod i fönstret. Blev mkt generad. Kort senare stod jag och såg hur en tjej sopade upp mitt verk. Skämdes och funderade på att gå fram och be om ursäkt men rationaliserade händelsen med att stället var fullt av fyllon som säkert skulle komma att krossa fler glas än så under kvällen, och att det är sådant de tar med i beräkningen när de öppnar en nattklubb. Efter det höll jag mig dock på min plats och kunde koncentrera mig på ett band som vartefter steppade upp sitt game ordentligt. De sista 45 minuterna var helt fantastiska, och den där trummisen hade jag lätt kunnat gifta mig med bara på grund av hans insats. Sjukt bra.
Sen gick jag och träffade T på Kvarnen, men Kvarnen är som vi vet inget att skriva hem om.

LÖRDAG: The National



Vi hade inga biljetter, men det var lugnt (se nedan). Ingen kö, och vi hann hänga av oss, handla i baren, hitta en sittplats utefter spegelväggen och småprata lite innan de började. Betydligt trevligare och bättre timing än kvällen innan, kan man säga, även om vi tydligen missade förbandet. I väntan på att de skulle börja lade vi en del engagemang på att skärskåda publiken, och kunde konstatera att det som var hett bland Nationalfansen var
1. jättestor halsduk, att bära till typ t-shirt
2. rutigt
3. page
4. snedbena.
Vi såg även ett par män med inomhusmössa, men konstaterade att de måste vara på besök från landet, alternativt mobbade.
Sen blev det musik och The National förde som väntat en hel del fint oväsen. Särskilt violinisten var helt vansinnig och typ tuffast i stan. Alla skrek mest under "Fake Empire", jag med, fast tyst inombords. Shit vilken bra låt det är. Som färsking i Nationalsammanhang var det en del jag inte kände igen, men det gjorde inget eftersom det var så himla bra ändå.
Efteråt tömdes lokalen raskt och till slut var det fler tjejer än killar kvar. Intressant, tänkte vi och övervägde att skriva en avhandling men köpte istället mer öl. En snäll tjej trollade fram ett kvitto på entréavgiften eftersom jag glömde att ta ett när jag gick in, T köpte "Boxer" vid merchbordet och så vandrade vi trappan upp för att underhålla mina laster på rökterrassen.

All in all en mycket lyckad helg, skulle jag vilja påstå.