Detta är inte sport

Jag vet inte vad jag ska säga om derbyt i går mer än vad som redan sagts, förutom detta: När Hammarby mött både Örgryte och GAIS och andra långväga smålag har jag blivit muddrad från topp till tå och min i sammanhanget minimala handväska söktes igenom med stor noggrannhet.
I går, strax före brinnande derby, kunde jag och åtminstone två personer till som jag såg (yngre män i den potentiella målgruppen) traska rakt igenom spärrarna till Östra med stora bagar och ryggsäckar utan att någon så mycket som blinkade.
Och de ansvariga undrar hur raketer och dylikt kom in på läktaren.

I går drabbades runt 14 000 oskyldiga av ett 50-tal personers galenskap. Nu när risken för publikfria matcher är mer än överhängande undrar man vart unghannarna tänker ta sitt våld. Vem de tänker förstöra för nästa gång. Vilka som kommer att få lida härnäst.

The Wedding

Nu är jag hemma igen, efter att sånär ha kört ihjäl mig i natten. Mitt mörkerseende är inte det bästa, alltså va, och det blev inte bättre av att det började spöregna och mina torkarblad är typ hundra år gamla, det vill säga mest smetar ut skiten på vindrutan. But I lived to tell all about the bröllop, jag vet att ni väntat andäktigt.


Detta är alltså pärlor som skulle göras till servettringar. Bruden och hennes svärmor gjorde väl sjuttio stycken. Själv fick jag nervsammanbrott och blev tvungen fly till hemlig ort och vila ut efter två.


Så här ser det ut i Arnöviken. Den ena hästen stirrade argt på mig varje gång jag gick förbi, jag är ganska säker på att han ville bita mig i armen eller sparka mig på benet.


Man och hustru bildar mc-gäng efter kyrkan och åker sedan på bröllopsfest.


Kvällslektyr. Räknar med att den kommer med i folkpartiets litterära kanon.


Så här började boken, och eftersom denna inledning gjort er helt svettiga av återhållen spänning så kan jag avlöja att det slutade lyckligt alltihop, den falske agenten åkte dit med buller och bång.


Sist men inte minst det underbara brudparet.

Tyvärr har jag inga bilder från själva vigseln då jag tillbringade den med att stå längst fram i kyrkan och darra på manschetten. Lyckades dock undvika att snubbla i altargången eller tända eld på altartavlan. Dikten gjorde succé, jag var så duktig, sa alla, och det måste man tro på.
Sen blev det fest hela natten lång, lång och så fort någon sa något bra började alla sjunga "We are the world". Jag hade föredragit "We shall overcome", men det var ju inte mitt bröllop.

Nu ska jag gå till jobbet om sex timmar, och på kvällen är det derby. Det kan tänkas att jag somnar på läktaren. God natt.

I hemmet om aftonen

I dag har jag fruktlöst letat efter babyplagg med dödskallar/flames/whatnot som ser tufft ut. Jag vet, det är very 2003, men ungen heter faktiskt Ozzy i andranamn och på något sätt bör han väl leva upp till det. Men eftersom den här staden bara erbjuder sina små medborgare marinblå skepparkavajer och sparkdräkter med Snobben blev det en vanlig jävla kofta istället. Han får rebellera på annat sätt. Kanske med att vägra bajsa.

För övrigt sitter jag just nu och färgar min konstiga luggfrisyr i "Mörkbrun", vilket brukar betyda att det blir svart. Man kan undra varför jag inte gjorde det samtidigt som jag klippte mig, och då svarar jag att det handlar om BUDGET. Pengarna har sprutat ur plånboken hela sommaren och jag avser att tillbringa hösten med att baka barkbröd och koka silverte. Barken tänkte jag stjäla från björken härutanför. Det är inte mer än rättvist att den får näcka för mig, så mycket explosiv action jag bjudit den på genom åren.

Okej, nu piper timern, vi hörs.

Ps, jag glömde berätta att det sket en fågel på mig i dag. På min Arcade Fire-tröja. Inte undra på att jag hatar de där äckliga djuren. Men visst är det så att det betyder tur? Visst? Visst?

To do list

Möhippa - check (brudens systrar hamnade i chock av alla avslöjanden)
Tandläkare - check (hygienisten vevade med instrumenten och blodet skvätte)
Frisören - check (hmm, jag ser lite konstig ut med lugg faktiskt)
Framkalla bilder
Prova klänning
Skriva tal
Öva dikt
Köra bil
Snöra brudens korsett (eller vad man nu gör som tärna)
Gå på bröllop
Läsa dikt
Hålla tal
Dansa snett
Åka hem

Sen ska nog livet återgå till det normala igen.

Dagen efter kvällen före

Kära nån vilken huvudvärk jag har. Det liksom brinner en eld i mitt huvud, lägger jag en sval hand på mitt ansikte bränner jag mig nästan. Längst inne i hjärnan surrar det som en bisvärm och små, små frossbrytningar fortplantas över hela min hud. Ångestsköljningarna är regelbundna som tidvattnet, tankarna är ofokuserade och spretar som en ormbunke, slingrar sig, krumbuktar, stöter emot obehagligheter och svänger av ner mot magen som ropar efter flott, kött, frukt, vadsomhelst, och nyss var jag två millimeter från att tappa min mobil i vattenglaset. Det hade varit passande, på något vis.
Jag har skickat meddelanden jag inte vågar läsa, ringt samtal jag inte vågar stå för och tänkt saker jag inte vill komma ihåg. Och i natt när jag kom hem lyssnade jag flera gånger på Rihannas "SOS", fråga mig inte varför.
Gud, jag behöver verkligen en kram.

Ond ful äcklig frånstötande

Jag måste slipa på min personlighet lite. Så att jag slipper allt detta hat som möter mig när jag är ute. Det har mött mig ute i tusen år nu, så jag är van. Men jag vill inte mer. Jag vill inte att folk ska tala om för mig att jag är ond, ful, äcklig, frånstötande, elak. De har gjort det sedan jag var femton. Jag är trött på det nu. Jag försöker, och försöker, och försöker förklara, vara snäll, vara bra, vara god, vara någon man inte hatar vid första anblicken, men jag kan inte, jag vet inte, jag gör något fel. Jag gör något fel. Förlåt mig, jag är inte bättre än så här, men jag är fan inte ond. Jag är snäll. Det är jag. Jag blir glad om ni inte hatar mig.

Svara då!

Om någon man vill ska svara jättesnabbt på ens mejl inte svarar jättesnabbt på ens mejl, betyder det att han hatar en då?

Nä, nu ska jag inte tänka på det utan gå och duscha istället, och kanske gå ut och ta en öl. Hej då!

De skrattande bebisarna

Kan inte fatta att jag inte lagt in den här tidigare. Den ligger bland mina bokmärken, menad att användas varje gång jag är på dåligt humör (vilket jag uppenbarligen glömmer ibland). Som en vän uttryckte det: Börjar man inte le av det här är man en got.



(Det behöver väl inte sägas, men den här filmen är det alltså inte jag som gjort.)

Morning has broken

Kom hem från jobbet vid halv tio. Tyckte att jag förtjänade att kolla lite på teve innan jag tog itu med allt viktigt. Somnade i soffan, vad trodde jag egentligen. Vaknade till en sorglig Buffy-episod och tyckte sen att jag borde läsa mina mejl. Nu sitter jag vid köksbordet och hör fåglarna kvittra och en bil hosta och kan inte bestämma mig för om jag ska gå och sova i tre timmar till eller ta itu med allt viktigt. Känner mig ofokuserad och lite dimmig.

%)(/&%"%&

Eftersom jag var uppe och tänkte på kärlek hela natten så försov jag mig. Kom till jobbet halv tio. En halvtimme senare ringer det:
- Hej, har du en Mitsubishi parkerad på Hövdingagatan?
- Mmmjo, det kan nog stämma.
- Du står på en busshållplats och måste flytta bilen, annars bärgar vi den.
- Det går väl inga bussar på den där lilla vägen?
- Jo, en sån liten handikappbuss och du står vid den gula markeringen.
- (%+&/¤"%&)
Jag fick åka hem och flytta bilen, hitta två böteslappar á 700 kronor och åka tillbaks till jobbet.
Här sitter jag nu och hatar livet.