Ta mig till skogen och gör mig till kung

I dag var vi i skogen. Först hittade vi ingenting, sen hittade vi ingenting, sen tröttnade vi och drack varm choklad istället. Efter det fick vi nya krafter och ungefär här:



...skändade jag en hel sluttning och fick med mig:



...samt en objuden gäst:



Lilla snigel. Sen blev det renskav med lök, vitlök, kantareller och philadelphiaost. Jag blev vansinnesmätt. Som vanligt. Och fick ont i magen. Får nog återgå till välling- och riskakekuren nästa vecka. Men det var det värt. Det var gott. Och det var fint i skogen. Skogen är fin. Gillar skog. Nu är jag trött. Det är en slags allergi som drabbar storstadsmänniskor. Frisk luft = trött. Hej då.

Byta namn eller byta jobb, det är frågan

I går kväll var jag på releasefest för boken Byt namn på Spy bar. I boken står bland annat en del om hur viktigt det är att knyta kontakter. Så jag trängdes med Stockholms mediegegga och pratade endast med folk jag redan känner eller är bekant med och knöt inte en enda kontakt. Mycket typiskt mig. Det är obegripligt att jag överhuvudtaget kan försörja mig på att vara frilans, så sjukt dålig jag är på att sälja in mig själv. Mina familjegener att inte tränga sig på eller framhäva sig är så djupt rotade att ingen KBT i världen skulle kunna dra upp dem.

(Inte för att jag testat, men kom igen. Hur skulle det se ut att gå på KBT för att man inte klarar att knyta kontakter i mediegeggan. "Byt jobb", skulle terapeuten säga och sparka ut mig. "Men, men, det är ju BYTA NAMN jag ska göra" hör jag mig själv ropa från farstun medan jag bankar på terapeut-dörren. Ok, moving on.)

Jag lever ännu i den illa verklighetsanpassade illusionen att en vacker dag ska någon höra av sig och säga "Du, vill du skriva om det här för oss? Jobba med oss?". Hittills har detta inträffat cirka fem gånger. Inom loppet av tio år. Jag tror att vi kan konstatera att jag inte precis är förföljd. What to do?

Enligt boken ska man till exempel skriva sitt cv utan att gå in på detaljer. Det vill säga, om jag skrivit en notis för DN 1998 så ska jag inte säga att jag skrivit en notis för DN 1998 utan jag ska bara säga att jag "skrivit för DN". Mot bakgrund av denna information har jag skrivit för följande publikationer:

Aftonbladet
Att:ention
Close-Up Magazine
DN
Expressen
Gycklargruppen (humorblogg)
Metro
Mitt i-tidningarna
Resumé
Runkbloggen (humorblogg - på Nöjesguidens bloggtopplista 2005)
SvD
Veckorevyn

Notera att även bloggar, enligt experterna, räknas som en kanal. So there you have it. Jag kan ha glömt något. Dessutom har jag valt bort grejer som jag inte tycker gör något för min cv även om de gav mig mat på bordet ett tag. Men i stort sett. Är ni imponerade? Är det så här jag ska göra framöver? Kanske börja ha den listan som signatur i mina mejl? VA?

Fan vet vad jag ville ha sagt med det här. "FISKA UPPDRAG", skriker ni? Men om ni visste hur få som läser det här skulle ni skratta åt tanken. Hånskratta!

Ps, mitt Byt namn-namn (mellannamn+mammas flicknamn) är för övrigt Jessica Tapio. Vi kom fram till att det är ett namn som skriver tantsnusk. Skulle se classy ut i fonten "Vivaldi" mot rosa bakgrund.

En ren röst i natten

Jag kan avslöja att det är skitäckligt med barnmat. Vad jag ska göra med de två burkar som står kvar i kylskåpet vet jag inte. Någon som har en hungrig unge? Jag bjuder. Välling och riskakor är däremot godare än man tror. Synd bara att välling heter välling. Ungefär som det också är sorgligt att leverpastej heter leverpastej och blodpudding blodpudding. Jag tycker verkligen att man kunde hitta på trevligare namn på saker som är tänkta att stoppas i munnen.

I alla fall. Här sitter jag i natten och försöker penetrera en skiva med schlagerballader. Eller svensktoppsmusik. Jag vet inte ens hur man definierar genren "kvinna sjunger rent, kvinna gör tonartshöjning". Är det bra? Är det dåligt? Fråga inte mig, jag vet inte hur det ska låta. Ändå ska jag skriva om det. Borde jag avgå i protest? Kanske. Men ibland får man ju skriva om Glasvegas.

För övrigt har Hammarby nu spelat 11 (elva) matcher i rad utan att vinna en enda. Sorglig historia det här. Och nästa match är derby där hela Hammarbys klack ska klämmas in på en läktarsektion istället för de vanliga två. Detta är alltså straffet för att ha kastat en raket på motståndarmålvakten. Jag finner inte ord för hur bisarrt det är. Typ "Där kan ni stå och trängas och tänka över vad ni gjort!". Helt obegripligt.

Ok. Nu har jag inte tid med det här längre. Det finns skivor att penetrera och texter att skriva. Hej

All work and no play osv

Har för övrigt räknat efter och kommit fram till att antalet gånger jag umgåtts med människor i icke arbetsrelaterade sammanhang den senaste månaden uppgår till 2 (två). En lunch och en fotbollsmatch. Jag kan ha räknat fel, men det känns inte så. Och obalansen mellan "work" och "play" har satt sig i magen, där det gör ont. Sådär så att man enligt google diagnostik gör bäst i att undvika choklad, alkohol, juice, stekt, kryddigt och allt annat som är gott. Eftersom jag inte klarar annat än att steka köttbullar/köpa indiskt antar jag att det blir till att botanisera i barnmatshyllan. Häääääj kommej flygplanet, nam nam!

Nej, nu ska jag och Glasvegas ut och gå i mina sprillans nya 2299-kronorsgympadojor. Enligt uppgift kommer jag att gå som en massaj. Ser fram emot detta.


Träden brinner på en bakgård i Aspudden.

Grafologen gråter över mina bankaffärer

Har ni tänkt på att man ganska sällan nuförtiden får se folks handstilar? Hur det ser ut när de präntat ned något på papper, till skillnad mot att rassla fram det på ett tangentbord. Och hur det ibland vore bäst om det så fick förbli.

Kom att tänka på det när jag fick ett brev från min bankkvinna häromdagen med handskriven adress och en hälsning på visitkortet. Hon har exakt samma handstil som de nervigt häftiga tuffa-gänget-tjejerna hade i mellan- och högstadiet. Svagt bakåtlutade babyrunda bokstäver med hårda kanter - och ringar, inte prickar, över i. Antar att jag ska vara tacksam att det inte var hjärtan, men allvarligt. Jag vill ha en annan bankkvinna. Kan man ange handstil som orsak?

Down, down we go

Detta är ett grått hårstrå jag fann på mitt huvud. Det röda krysset på det gråa hårstrået anger på ett ungefär var jag befinner mig på min livskurva.

Spill och däll

I gå natt nä jag satt och skev lyckades jag med konststycket att spilla ned mitt tangentbod. I gå fnkade det inte alls. I dag fnka de flesta tangentena tom någa siffo och te bokstäve. En av bokstävena använde man knappt ändå så det gö inte så mycket. Gissa de anda två och vinn äa och beömmelse.

Fattig

Är osäker, men har man ett fattigt liv om man blir nöjd över att hitta en parkeringsplats rakt utanför porten sent på kvällen?

Misstänker det.

Tandläkaren - den nya frisören

Har jag förresten berättat vad min tandläkares företag heter?

"Tänder på dig".

Jo, det är sant.

Vill du också gå till en tandläkare som tänder på dig och ditt saliv- och blodfyllda svalg är det bara att åka till Liljeholmen. Tänk på att inte bitas när de oväntat stoppar in ömtåliga grejer i din mun.

Kör, men KÖR DÅ!

En uppenbarelse invid pappas skivor: Dagens modärna musik har alldeles för få körer. Kanske för att dagens modärna musik inte kräver mer än att man står på trottoaren och samlar, sen samplar. Samplar.
Eller runkar.
Åh kör, where did you go.

Ps, jag tycker att det är kul att stava modern med ä.