Jag säger dalmas om jag vill

Dalmas ligger bättre i munnen än "mas". Sen får dalmasarna hävda att det bara finns masar i Dalarna hur mycket de vill. Jag sjunger som jag vill.

Jag har alltså varit i Dalarna. Där var det dalahästbonanza, i Nusnäs.



Och raggarbilsbonanza, i Rättvik.



Rättvik hade även indianbonanza, which was weird. När man tänker på kontexten och så där.



Kontexten being Eddie Meduza.



Men sen: Kris Kristoffersonbonanza. Det var den bästa bonanzan.



Jorå.



Seriöst. Man hade ju velat vara där med sitt livs kärlek och liksom kysst honom innerligt samt kanske spontanfriat, och ångrat det dagen efter.
Och jag tror att Kris gillade det själv. Han sa det i alla fall, och nån filmade det.

080809

Klockan är typ tolv minuter i två på natten. Så här ser det ut på Stureplan just nu, där alltför många människor - varav majoriteten med all säkerhet är bönder härstammande från mindre byar i landet - firar 080808. Tydligen kan man inte klockan heller, då det sedan snart två timmar är 080809. Fast vad kan man begära av folk som tydligen innerst inne saknar vattenfestivalens ljumma öl och kissluktande gator.



Det enda som saknas är en langoskö. Å andra sidan är jag inte där, så det kanske finns en.

Men det är ju kul att de håller på.

Bytte för övrigt några ord med polisen strax före tolv. De sa att personalen på Sturehof höll på att drabbas av lätt panik. Väldigt konstigt, om ni frågar mig. Verkligen.

Alien me

Häromnatten drömde jag att jag förvandlades till en alien. Jag trängde ur mitt yttre, mänskliga, skal genom munnen. Det gjorde inte ont, men var spännande och kändes speciellt på gränsen till religiöst, med folk som tog emot och hjälpte mig ut.
Och jag tänkte på alla dessa filmer där löjliga människor kämpar emot att bli något annat (vampyrer, aliens, whatnot) även om detta andra är så vansinnigt mycket ballare. Varför inte bara omfamna den uppdaterade versionen och de extraordinära förmågorna, tänkte jag innan jag exalterat trädde ut som mitt nya jag.
Efter att ha noterat att jag inte blev vidare snygg - väldigt väldigt lång med långa sladdriga, ljusgrönt genomskinliga lemmar - vaknade jag. Men känslan sitter kvar fortfarande, flera dagar och drömmar senare. Jag vet inte om jag ska tolka det som att jag helst skulle vara någon annan, eller bara vara bitter över att min sovande värld är så oerhört mycket mer intressant än den vakna.

Back in town

Livet på landet var fabulöst. Allt jag hade drömt om.


Solsken, lätt bris, lövprassel och fågelsång. Hästar, får och tuppar. Humlor och klöver. Korsord och Lady Chatterleys älskare på Radioteatern. Pocketböcker och spaghetti-och-korv-middag. Med ketchup. Följt av ett glas vitt på verandan.


Kvällning över nejden. När solen gått ned första aftonen såg jag mitt livs första grävling. Jag satt på trappan och gonade mig i tystnaden när det plötsligt lät som att något hasade sig fram i gräset. Has, has, lät det. Och så kom den. Grävlingen. Den tvärstannade två meter från mig och glodde. Saker som "knäckebröd i stövlarna" och "biter tills det knakar" virvlade i mitt huvud men jag satt blick stilla. Vilken kyla, vilket oerhört mod in the presence of wilderness! Grävlingen fnös åt mig och hasade vidare.
Ännu senare såg jag fladdermöss. Eller jag tror det, i alla fall, men det var ena kvicka små rackare. Landet, va. So exciting.
Sen åkte jag tillbaks till stan, åt middag på Debaser tills det blev svinkallt och vi pallrade oss till Kvarnen för en tidig öl. Något senare noterade jag att de börjat ta inträde. Inträde på Kvarnen?!
Som dörrvakten sa:
- Det är som att den sista kommunisten gått och hängt sig, eller hur?
Verkligen.
Vi åkte hem innan pöbeln anlände.

Och i dag var det dags igen efter sommaruppehållet. Tre poäng bärgade mot Snoka, trots att de kom ikapp från 4-1 till 4-3 i andra. Jag vet faktiskt inte vad det Hammarby presterade då ska kallas.


Åhej.

Livet på landet

I går eftermiddag slog det mig som en blixt: Jag måste, MÅSTE, komma ut på landet. Få sitta under en björk och läsa halvdåliga deckare hela dagarna, steka en korv och dricka ett glas vin till middagen, ta en kvällspromenad ner mot vattnet, höra kossorna råma, fåglarna kvittra, träden susa.
Det var inte bara en önskan. Det var ett tvång. Jag fick ångest vid blotta tanken på att tillbringa flera lediga dagar i stan. Så jag påbörjade operation "hitta stuga". Det gick dåligt, stugor var upptagna och de som fanns att hyra var svindyra. Jag sökte högt och lågt. No luck. Men så i dag fick jag veta att en vän som bor på landet är utomlands. Hennes hus är tomt. Jag ringde, smsade, bönade och bad. "Självklart" sa hon.

Så nu drar jag till landet i fyra dagar. Hurra! En del kanske inte tycker att fyra dagar är något att bli så jävla lycklig över, men då kan man ta sig i brasan.

SO LONG SUCKERS

Accelerator tvåtusenåtta

Jaha, nu när även Ryssland är utsparkade ur EM och jag definitivt kan sluta gissa och hoppas på några vinnare (okej, hellre Spanien än Tyskland) kan jag väl ta mig tid att lägga upp lite bilder från gårdagens Accelerator. Först ut för min del, tjugo minuter försenade och fulla som as, var Brian Jonestown Massacre. Tråkiga var de också, trots att okvädningsord som "you fucking cunt" haglade med löften om eventuella slagsmål. Det blev inga. Och kanske hade den låga volymen en del med stämningen att göra, men jag hade verkligen väntat mig mer.


Anton är här tillbaka från sin rökpaus. Det var först de sista tio minuterna som det lossnade lite för BJM.


Vampire Weekend var fina. Accelerators personal inte likaså. De fick för sig att det var bättre om alla gick in och tog en smal spiraltrappa ned i publiken, istället för att ta den breda utetrappan. But why? sa jag och blev inte alls klokare av svaret.


Duffy var snygg och randig och härlig. En känd indieprofil beslöt att ligga med henne, och jag förstår honom.


Under MGMTs spelning stod jag mest och snicketisnackade om annat med en massa människor, så jag kan inte lämna några omdömen.


Samma gäller till stor del Hercules and Love Affair. Det är ett typiskt festivalsyndrom, man träffar folk man inte träffat på länge och är bortskämd med musik överallt. Koncentrationen blir så att säga lidande.


Battles däremot var en fantastisk överraskning. Jag frågade mitt sällskap "VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅT" med ett anklagande tonfall. Han hade inget att säga till sitt försvar.
Två minuter efter att jag tagit denna bild kom det fram en gulklädd dvärg med traktorlurar och sa "du får inte fotografera här, du har inget fotopass". Jag funderade på att tala om för henne att hon var dum i huvudet, men orkade inte bråka. Hon visste nog det ändå.


God natt, Stockholm.

Oh no, it's all coming back to me now

Dessutom blev vi fångade av ett ryskt teveteam utanför Fan Camp. De stoppade oss, sa "var med och prata om Volvo". Jag sa "jag kan inget om bilar". De sa "det gör inget, det är bara på skoj". Min kamrat var pigg på detta och släpade med mig framför kameran. Men jag erkänner, jag gick inte iväg (vilket jag borde ha gjort). Vi fick luta oss mot en sprillans ny röd jättevolvo, en sån där storfamiljbil. Ryssen med kameran zoomade in, ryssen med micken gick till attack:
- Why do you think the Russians love the Volvo?

Eh. Gör de? tänkte jag, och drog till med något slags kolonialistiskt exotiserande.
- Maybe they have big families and need big cars.

Ridå.

Vi får verkligen hoppas att jag blir bortklippt innan de visar detta på rysk television, annars är jag rädd att ryssen kommer och läxar upp oss alla.

Resebonus

Ett par saker jag glömde nämna om resan var att

1. ...Innsbruck var fullt, fullt säger jag, av fejksvenskar. Efter den misslyckade matchen försökte vi få upp humöret genom att hälla i oss vin och titta på hur folk dansade ringdans. Flera stycken kom fram och frågade om vi var riktiga svenskar, vilket förvånade oss, iklädda Sverigetröjor som vi var. Snart uppenbarades dock att det var typ vi och en kille till i denna outfit som faktiskt var svenskar. I övrigt: killar och tjejer från Italien, Österrike, Tyskland osv. Vad det berodde på, och vart de riktiga svenskarna tagit vägen, vet jag inte.

2. ...vi såg vår första livs levande tandtrådsblottare. Han stod på busshållplatsen i Dachau centrum (själva koncentrationslägret ligger alltså i utkanten av orten Dachau) mitt på eftermiddagen och putsade tänderna med en halvmeterlång tandtråd, samtidigt som han gick jättenära andra människor och liksom gapade dem i ansiktet. När de vände sig bort gick han fram till nästa. Fascinerande.

Oj, nu är det nog dags att duscha om håret ska hinna torka innan Brian Jonestown Massacre börjar spela på Accelerator klockan 19. Hej

Midsommar

Folk verkar för övrigt ha haft så lagom kul på midsommar.



Själv landade jag någon gång vid lunch, tog mig hem via St Eriksplan för att hämta vin, slumrade en stund i soffan samt åkte på trevlig middag hemma hos M & J framåt eftermiddagskvisten. Det var tacknämligt av dem att hålla sig hemma i stan, annars hade jag kanske varit lika deppig som ovanstående muntergökar.

Vi åkte till Innsbruck

Mjölktåget mellan München och Innsbruck stannade vid varenda buske. Men det var okej, för det var fint. Very Sound of Music där i trakterna av Garmisch Partenkirchen. Inga backhoppare i sikte.


Vi försökte fråga runt efter möjliga hotellrum, men fick till slut bita i det sura äpplet och ta in på luxuösa Fan Camp. De hade i alla fall nyskurade toaletter, så man ska väl inte klaga.


Svennetåget marscherar mot Tivoli Neu. 7 nation army populär här med, så om man blundade riktigt hårt kunde man låtsas att det var Bajentåget.


Först var det kö till ena stället för att köpa ölbiljetter, sen var det kö till nästa ställe för att hämta ut ölen för dessa biljetter. Förstod aldrig riktigt varför det ansågs vara en lämplig lösning.


Trazan och hans nya tjej Inga from Schweden var där.


...såväl som, eh, Stalin?


Inte för att det syns, men denna mängd av megafoner på polistaket - som säkert i vanliga fall vrålar saker som "ACHTUNG POLIZEI" på myndig tyska - användes till att skräna eurodisco över hela parkeringen.


Heja Sverige!


Uppställning för nationalsånger, nervöst nervöst.


Zlatan pekar med hela armen. Han kunde väl ha pekat in bollen i mål istället.


Berg och sol och fotboll och alkoholfri öl och så där.


Andreas Isaksson fick det stora nöjet att släppa in två mål.


Frisparken gav så klart ingenting.


Ryssarna var så här skitglada efter vinsten.


Hej då Sverige.


Alla ville ta kort på Glenn. Jag med.


Vi tröstade oss med massor av vin. Sedan: Hem ljuva hem.


Dagen efter letade vi upp flon. Vi hoppade inte.


Istället låg vi på rygg i parken och hade ont i fötterna. Jag måste göra något åt min skogarderob.

Deppigt värre. Nu hejar vi på Ryssland och Arsjavin!