Back in town

Livet på landet var fabulöst. Allt jag hade drömt om.


Solsken, lätt bris, lövprassel och fågelsång. Hästar, får och tuppar. Humlor och klöver. Korsord och Lady Chatterleys älskare på Radioteatern. Pocketböcker och spaghetti-och-korv-middag. Med ketchup. Följt av ett glas vitt på verandan.


Kvällning över nejden. När solen gått ned första aftonen såg jag mitt livs första grävling. Jag satt på trappan och gonade mig i tystnaden när det plötsligt lät som att något hasade sig fram i gräset. Has, has, lät det. Och så kom den. Grävlingen. Den tvärstannade två meter från mig och glodde. Saker som "knäckebröd i stövlarna" och "biter tills det knakar" virvlade i mitt huvud men jag satt blick stilla. Vilken kyla, vilket oerhört mod in the presence of wilderness! Grävlingen fnös åt mig och hasade vidare.
Ännu senare såg jag fladdermöss. Eller jag tror det, i alla fall, men det var ena kvicka små rackare. Landet, va. So exciting.
Sen åkte jag tillbaks till stan, åt middag på Debaser tills det blev svinkallt och vi pallrade oss till Kvarnen för en tidig öl. Något senare noterade jag att de börjat ta inträde. Inträde på Kvarnen?!
Som dörrvakten sa:
- Det är som att den sista kommunisten gått och hängt sig, eller hur?
Verkligen.
Vi åkte hem innan pöbeln anlände.

Och i dag var det dags igen efter sommaruppehållet. Tre poäng bärgade mot Snoka, trots att de kom ikapp från 4-1 till 4-3 i andra. Jag vet faktiskt inte vad det Hammarby presterade då ska kallas.


Åhej.