Gagagagala

Jag tänkte skita i att kommentera fotbollsgalan. Men så blev jag tvungen ändå eftersom jag nu satt här och upprördes över hur jävla B den var.
Ingen av storstjärnorna (Zlatan, Ljungberg, Henke) kom, tre trötta artister (Cardigans, Johnson, Gessle) drog halvhjärtat sina senaste hits och programledarna visade brösten för hela svenska folket. Och Henke Larsson vann "Tidernas Guldboll" eftersom alla Gunnar Nordahls fans är döda, eller åtminstone inte så hemma på det här med sms.
Att det är TV4 och Aftonbladet som har galan manifesterades också i att de presenterade Patrick Ekwall och Lasse Anrell som några slags giganter inom sportjournalistiken. Så sjukt billigt att man smäller av.
Att TV4-folket på allvar trodde att Madonna skulle bevista denna sorgliga tillställning är väl om något ett tecken på att de lider av delirium.

Det enda som var roligt var parkettmänniskorna, de där i kostym och klänning som fick supa till lite grann innan sändning och alltså var de enda som entusiastiskt gungade med när ett peppmongo i silverbyxor höll i uppvärmningen. Senare sågs även en ung tjusig kvinna i vit långklänning ragla omkring i zick-zack mellan borden.
Ja, och så var ju FCZ där också förstås, med Tore i spetsen.

Ölets moment 22

Hatar tomburkar. Har två stora överfulla papperskassar och vill inte gå och panta dem för det är pinsamt. (De kommer att trilla ur och rulla nedför gatan och folk kommer att glo och peka och säga "gud vad hon super, och ensam är hon".)
Å andra sidan är det ju helt meningslöst att gå och panta när man bara har tio av dem så då samlar man vidare.
Fortsätter det så här kommer jag att bli the beer can lady. En sån som limmar ihop burkpyramiderna efter att ha vält omkull dem för tredje gången. En med ölburkstapeter. Dubbla tapeter. Trippla. Gångar mellan burkarna. Två rum och kök blir ett rum och kök. Till slut får jag sova i köket och kissa i en kastrull, eller i en ölburk. Det börjar lukta gammal jäst i trapphuset och grannarna ringer hembrännarpolisen.
Ja herregud.
Var fan är alla skolreseinsamlingsbarn när man behöver dem?

En helt ny karriär

Jag vet hur ni har väntat, men nu är den äntligen här, min allra första hitlåt (wav). Den heter "Luften" och producerades i Studio Bothvidha under ett svettigt år av nattlig inspelningsexcersis.
Här är texten om ni vill sjunga med:

Jag älskar broar. Broar och bergstoppar och öppna hav.
Jag älskar att sitta vid mina föräldrars köksbord och titta ut över förortsskymningen,
jag älskar att vara hemma hos folk som bor på sjunde, tionde, femtonde våningen,
jag älskar att plötsligt hamna i en glänta, att köra en båt runt en udde, att komma ut ur tunneln med tåget.
Jag älskar när det blåser och när det regnar, och när luften är hög och klar.
Jag älskar snövita vidder och nattsvala sanddyner, svindlande stup och bulliga backar.
Jag älskar kvällen och natten och den tidiga, tidiga morgonen.
När trängseln är långt borta och tiden går lite långsammare.
När det finns plats för tiden.

Det är då jag andas som lättast.

Fanmejl, blommor och annat skickas till hinseberg@gmail.com
Puss puss

HAHAHAHA

Jag skrattar så att tårarna sprutar.
Allvarligt, jag börjar tro att han är ett geni. Ett galet geni, men ändå. Han borde få doktorshatt i mediemanipulation.

Fotbollsgala

Jag har förresten glömt säga att jag i mördande konkurrens vann en dikttävling och därför ska gå på fotbollsgalan på måndag. (Trots att inte Madonna kommer, men notera att jag är djupt chockerad över hennes svek.)
Dikten gick så här:

min mäktiga dikt
kommer att ge er gikt
min dikt den rular
så ni tappar era kjolar
min dikt är störst på gatan
t o m större än zlatan
min dikt får pris av nobel
medan ni andra åker rodel
rakt ner i smeten
till den töntiga allmänheten
yo!
(jag har rättat ett smärre skrivfel från originaldikten)

och jag är mycket glad att det nu äntligen ska bli Zlatan och jag.

Onsdagkväll

Var på R.E.A på Hamburger Börs i kväll. De hade gjort en topplista som var mycket rolig (Kent var med på två platser, Marit Bergman på en) och en monolog som också var ganska rolig, men i övrigt var det tyvärr vare sig särskilt roligt eller elakt och framför allt inte aktuellt. En massa gammal trött skåpmat från melodifesti-
valen, jag menar hallåah. Fast de sjöng ju bra och så.
På väg därifrån promenerade vi förbi Kulturhuset och ser man på, det var Access All Areas, detta alltmer urvattnade musikaliska "utbyte" mellan Sverige och Storbritannien. Vi kunde inte stå emot utan tittade in lagom för att se det finska bandet Poets of the Fall. Eller se och se, det första jag såg var att sångaren hade en tajt liten inomhusmössa av modellen "jag är en töntig kille som vill vara tuff" och sen började de spela dussinrock som var så identitets-
befriad att jag blev schizofren bara för att dela med mig. Vi orkade en halv låt innan vi bestämde oss för att i stället ta ett s k "varv".
Trots att det enligt ryktet just nu är höstlov och klockan inte ens var halv tolv var det väldigt lite folk. Man fick också leka detektiv för att få reda på om det skulle spela fler band under kvällen (det skulle det inte) och om det skulle vara något i morgon också (det skulle det). Folk hasade omkring och såg uttråkade ut och jag vet inte, men efter en halvtimme hade i alla fall jag känslan av en festival i dödsryckningar.
Sen åkte jag hem och lagade middag.

Skatteverket

De ringde just från skatteverket. Jag har ingen aning om vad jag precis gick med på men det var säkert något som kommer att visa sig vara till min nackdel.
Oh I am soooo in over my head.
Men snart har jag i alla fall F-skattsedel.
Då kan ni köpa mig.

Radio

Jag är på fruktansvärt dåligt humör. Man blir det när man kommer på sig själv att för tredje dagen i rad ha glömt att ställa om väckarklockan och därför tvingas vakna till Pontus Jävla Enhörning.
Att den mannen får fortsätta göra radio är helt fucking otroligt. Att han får sitta där dag efter dag utan manus, utan eftertanke, utan finess och bara bräka fram sitt evinnerliga budskap (som jag tror är något i stil med "jag har gjort radio i tvåhundra år, jag behöver inget manus och ingen eftertanke och ingen finess, för jag är ROLIG, eller folk tyckte åtminstone det för tvåhundra år sedan och sedan dess har ingen orkat tänka efter") är inte bara pinsamt utan ett tecken på lättja gränsande till apati.
Pontus Jävla Enhörning om något är ett levande - nåja - bevis på att det är dags att dra igenom Sveriges fulaste hus och dess dammiga korridorer med både kvast och klorin.

Att de sedan dessutom ställde in en kamera hos honom och sände skiten på teve är ju bara... det är bara... bara.. [head explodes].

Eh.

Jag struntade i att gå på Allt om Stockholms s k gala förra söndagen.
Jag har inte TV400.
Just nu är jag mycket glad över båda de sakerna.
Jag menar, WTF?!

Embryo

...är tillbaka.
Det säjer jag nu yo.