Födelsedagspresenten

En människa jag känt för evigt ger en gåva. Ett paket cigaretter, en chokladkaka och en bok. Denna bok:



Jag vet inte ens om jag orkar tolka det här.

Den ultimata målgruppen

Dagens Media: Sofi Fahrman är modechef på tidningen som vänder sig till kvinnor mellan 20 och 35 år.

Bollen är rund

Det är viktigt att alltid vänta till den absolut sista minuten innan man gör något. På så vis kan man låtsas att man inte har gjort det alls och sen bli sjukt överraskad när de ringer och säger GRATTIS, DU HAR FÅTT BILJETTER. Inte för att det är särskilt troligt att de gör det. Man vet ju hur sånt här går till, nåt stenrikt jävla företag ska smöra för sina kunder och dela ut biljetter till säljassistententens kusin och hans nya flickvän som inte ens gillar fotboll. Den som blir lidande är jag. Och om jag får säga det själv har jag lidit nog. Hör ni det, SvFF?

My type of crazy

I kväll när jag traskade uppför Olof Palmes gata för att köpa mig kvällslunch i Kungshallen så satt där en herre på en tidningslåda. Han hade blekblå vattniga ögon, smutsig collegetröja och ostyrig frisyr.
"I LIKE YOU!" skrek han plötsligt åt en osynlig person till höger.
"I LIKE YOU TOO!" skrek han sen åt en osynlig person till vänster.
Jag passerade. Han tittade på mig. Han kanske försökte estimera om jag var riktig eller en till av hans osynliga kompisar. Han kom fram till att det inte spelade nån roll.
"AND I LIKE YOU TOO! I LIKE YOU VERY MUCH!"
"Thank you", sa jag. Han såg förvånad ut och blev tyst. Jag var lite orolig att jag crampade hans style (jag älskar Urban Dictionary - man vill verkligen inte stå i vägen för någons stylistic expression of freshness!) genom att svara. Hoppas att han kom över det.

Sen såg jag även en person i mysbralla som vallade sina två mopsar på Drottninggatan. Alltså, inte gick som att det fanns ett mål i sikte, utan verkligen bara var ute med hundarna. På Drottninggatan. But why, ville jag säga.

Till sist kan jag konstatera att jag nu vet alldeles för mycket om Heath Ledgers död. Låt mig slippa skriva (slash spekulera) ett ord till om detta.

Det var i alla fall sol

När jag och en kollega gick ner i tbanan i dag attackerades vi av en galen man som sprang efter oss runt en stolpe och skrek okvädningsord. Som grand finale klev han fram till mig, slog näven i sin egen handflata och vrålade att jag var en ful fitta som borde få stryk. Vi backade långsamt in bakom stolpen igen enligt principerna "out of sight, out of mind" och "inga hastiga rörelser inför det vilda djuret". Det lyckades till slut - annars hade vi antagligen varit tvungna att slåss med honom, och gud vad jobbigt DET hade varit - men innan han gick kom han ändå ihåg att skrika åt oss att vi var tablettmissbrukare.
När adrenalinet lagt sig kunde jag till och med fnissa åt det, men så här i efterhand undrar man ju vad han tog sig till under sin vidare färd. Man kanske borde ha... ringt nån. Psykakuten eller så. Kan man ens ringa psykakuten?

Innan allt detta skulle jag enas med fyra andra personer om en låtlista. Det gick sådär, men civiliserat la alla prestigen åt sidan och lät alla andra bestämma (jorå). Sen skulle vi skratta och se glada ut på bild. Inte krystat alls. "Jag vill se tänder", gastade redaktörn. Vi försökte få reportern att dansa för oss på en stol men spände till slut upp mungiporna med gem. Det blir säkert SKITFINT.

Nu ska jag fira denna härliga dag med att gå till Judit & Bertil och dricka vin.
Hej då.

Läran om konsten att övertyga

Utdrag ur partiledardebatten:

Maria Wetterstrand: Bla bla bla EU bla bla jobba tillsammans bla bla.
Göran Hägglund: Men har du tänkt på det HÄR då! Ha!
Maria Wetterstrand: Bla bla bla EU bla bla jobba tillsammans bla bla.
Göran Hägglund: Bla bla bla EU bla bla jobba tillsammans bla bla. Så det så!

Jo...

...jag undrar om alla internethonor som kallar sig saker som "Flikkan" och "Liten" och "Gullegull" (typ) kommer att ta konsekvenserna av sina namn och aldrig växa upp, eller om det är de som så småningom, när de inser att det faktiskt inte längre finns någon återvändo, kommer att stava kvinna med qu.

Things on my mind

Detta är utsikten från mitt sovrumsfönster när jag ligger i sängen och filosoferar. Gardinerna, vilka jag ännu inte särat på här, är stulna från Sparbanken någon gång på sjuttiotalet. De släpper in mycket ljus även osärade.
I natt kom jag på att jag vill rida på en kamel i öknen. Jag antar att kameler är minst lika farliga som hästar, men jag vill göra det ändå. Och så vill jag stå på taket till världens högsta hus, och så vill jag delta i en massdemonstration i en öststat. Eller gå längst fram i karnevalens drake eller möta en stor orm i djungeln.
Jag vill helt enkelt göra något så väsensskilt från allt som har med Stockholm att göra det bara går. Vet bara inte riktigt hur jag ska gå tillväga än. Kamelritter i öknen är inte gratis, och jag är tyvärr ingen saudisk oljeshejk. De får antagligen rida kamel i öknen hela tiden.

Drömde för övrigt mycket om torskar i förmiddags. Att jag satt i en låda i en fors och en guide förklarade att snart skulle Isabella Lövin komma och hålla tal. Två äldre män i vaktuniform försökte stoppa mig när jag skulle lyssna på henne. Sen vaknade jag ordentligt och då var Isabella Lövin på radion. Go figure. Jag kan inte vakna till klockradion, jag inkorporerar den bara i mina drömmar. Tyvärr är jag inte säker på att jag vet mer om torskar nu, trots att mitt undermedvetna fått lära sig om dem. Bara att man inte ska äta dem för de håller på att dö och muteras. Får man äta lax då? Jag gillar lax.

Särskrivning

Saker man kan sära

or d
gar diner
bråk stakar
fam iljer
bröd skivor
pla nkor
b en

Jullov

Jag bestämde mig för att ta jullov i år. Visserligen så har jag jobbat två mellandagar, men de räknas knappt. I morgon är sista dagen på jullovet. Så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra åt det, om något alls. Någon frågade om jag vill dricka öl, och jag kan faktiskt inte bestämma mig för om jag vill det, eller om jag hellre vill sitta hemma, titta klart på Damages och äta Ben&Jerrys. Pros and cons?
(Helst av allt vill jag förstås ligga med nån.)

På nyårsafton hade jag fest. Här var femton snygga personer och åt tunnbrödssnittar gjorda av tunnbröd från den lokala korvmojen eftersom de var slut på Ica. Jag fick köpa fyra tunnbröd för tjugo spänn. Det blev inte så många tunnbrödssnittar av det, men folk verkade nöjda ändå. Och så gjorde jag guacamole och tzatziki (jag vill stava det tzatsiki but computer says no) som räckte i flera dar. Folk äter dåligt?
Den sista gästen åkte hem på eftermiddagen den 2 januari.

Ok hej så länge.

Ps, hej 2008, må du överträffa 2007 och bringa mig kärlek och respekt.