And then there was snow

Så här såg det ut i lördags kväll när kung Bore kom till stan. Hans härjningståg resulterade i att jag i morse på väg till jobbet halkade på en isfläck och landade svinhårt på en annan (bucklig) isfläck med knäna först. Det gjorde helt sjukt ont och jag trodde att mina knäskålar var krossade till ett fint puder. Istället har jag inte ens blåmärken som vittnesbörd över mitt trauma. Jag får trösta mig med att ingen såg.
Vilket i och för sig påminner mig om den där vintern och den där promenaden på osandade promenadstigar, där jag långsamt och försiktigt tog mig upp för en backe bara för att, nästan uppe, halka omkull och less than gracefully glida på magen hela vägen ner igen. Både mitt sällskap och övriga flanörer som av någon anledning gick förbi just då hade mycket svårt att hålla sig för skratt kan jag meddela.

Kanske de röda? Men jag vill ha spikar på hälen också. Samt knäskydd, armbågsskydd, rövskydd och hjälm.
Fördelar med detta:
- Jag går på trygga ben genom vinterlandskapet
- Jag blir lätt att känna igen på stan vid en blinddejt.

Nackdelar med detta:
- Jag blir lätt att känna igen på stan.