Kim Wilde - Director's cut

Teh hott.

Kim Wilde är tillbaks.
Den brittiska åttiotalsikonen med den svala rösten har spelat in en ny skiva, visserligen med hälften gamla låtar i nya förpackningar, men ändå efterlängtad. Och i morgon kommer hon till Sverige och Stockholm för skivsignering på Åhléns och ett exklusivt showcase på Hotellet. Vi ville veta var hon hållit hus det senaste decenniet.
- Jag gifte mig 1996 och vi fick två barn. Började plugga igen eftersom jag ville hålla på med trädgård, och även om folk var lite misstänksamma i början så tror jag att de upptäckte att jag var genuin. Jag gjorde trädgårdsprogram för tv, skrev några böcker och gjorde blomstershower, säger Kim Wilde och tillägger att hennes nya karriär gick väldigt bra.
Att hon gör comeback nu skyller hon delvis på Nena, en annan åttiotalsikon mest känd för 99 Luftballons, som häromåret bad Kim Wilde att vara med på hennes skiva. Trots att de påstods ha varit rivaler då det begav sig.
- Medierna målade upp det för att få en story. Jag hade aldrig något emot henne, tvärtom, när vi träffades så upptäckte vi att vi hade mycket gemensamt. Lika gamla, familjer med barn och så.
Så Kim Wilde sa ja till att vara med, och fann sig själv plötsligt störta från poppension rakt in i Top of the Pops, MTV och videoskapande – eftersom Nenas karriär tog fart igen och hennes största hit var deras duett. Och:
- Jag upptäckte att jag gillade det mycket bättre än jag trodde. Sen blev skivbolagen intresserade efter att ha sett vad som hände med Nena. Så till slut började jag jobba igen.
Hur är det annorlunda än förr?
- Nu är jag mer självständig. Då var det nästan som en familjegrej, jag jobbade med mina föräldrar och bror. Nu känner jag mig som en vuxen person.
Har det blivit lättare att handskas med popindustrin nu?
- Mycket. Det är som att kliva på cykeln igen, jag behöver inte lära mig allt utan kan använda erfarenheten och bara njuta. Del i det har också faktumet att ingenting någonsin kommer att bli viktigare än min familj – även om det inte betyder att man måste bli slav för den.
Kim Wilde var en av ganska få kvinnliga popstjärnor i början av åttiotalet, och åtminstone den som sålde bäst. Något av en pionjär i den mansdominerade musikbranschen, och hon var medveten om det.
- Ja, det var en av alla anledningar att jag började skriva låtar själv och involvera mig kreativt, för att inte bara vara bilden på omslaget. Jag ville inte bara lämna över allt i händerna på en bunt killar.
Många av dina gamla fans ser dig fortfarande som en ikon, hur känns det?
- Haha, ja, jag känner väl att vid det här laget kanske jag har förtjänat det, fast det inte är så jag ser mig själv alls. Men det är en trevlig stämpel och jag accepterar den gladeligen!
Till sist, något som vi alla alltid velat veta: Vad hände egentligen med killen i "Cambodia"?
- Hahaha… ja, vad hände egentligen? "Hon får aldrig se hans ansikte igen!" reciterar Kim Wilde ur texten och skrattar högt, men återtar sedan:
- Jag tycker att det är ett underbart mysterium i sången, och ett som antagligen är bäst att lämna olöst. Men kanske att jag skriver om vad som hände honom i min nästa låt.
Ja! Gör det.
- Ja, jag ska. Det är en bra idé.