Karlavagnen

När fotbollen tog slut på SR:s webbsändningar började Karlavagnen. Jag har inte lyssnat på Karlavagnen på, nä, jag vet faktiskt inte när jag gjorde det senast. Känns som att det var hemma i flickrummet, när jag bytt kanal efter att MRS slutat sända direkt från diskot jag inte fick gå på.
I vilket fall som helst så är det ett underbart radioprogram, hävdar jag nu efter en liten stunds lyssnande som enda empiriska grund. I dag är Kjell-Peder Johanson programledare och lyssnare får ringa in och tala om det de själva tycker är viktigt.
Den hemlöse mannen Anders från Avesta ringer och berättar med skrovlig, lite härjad stämma, med några pauser, om hur han stulit kött och sålt för att överleva.
Lite senare frågar Kjell-Peder:
- Var ser du dig själv om tio år om du får önska?
Anders från Avesta:
- Jag spelar gitarr med min dotter.

Fy fan vad fint.

Det är något djupt melankoliskt med nattradio, även om klockan knappt är elva. Ensamma vakna människor får en gemenskap framför sina radioapparater. En programledare med mjuk röst lyssnar på dem, talar med dem, känner till och med ofta igen dem, och spelar musik som till större del är sådant jag inte skulle välja om det var jag som bestämde, men som nu får mig att vilja vara långtradarchaufför på långkörning genom natten.
Dire Straits Sultans of Swing har aldrig låtit bättre än efter ett samtal med Anders från Avesta.